2015-01-13 06:00

2015-01-20 23:15

Samhället behöver naturnära barn

Debatt: Hållbart

Omtanke om naturen börjar med en egen relation till den. Det vi tycker om är vi också rädda om. Det vi tycker om, blir vi nyfikna på och lär vi oss ännu mer om, skriver Sara Revell Ford och Magnus Ling.

STF Karlskoga-Degerfors arrangerar aktiviteter i naturen tillsammans med nyanlända flyktingtjejer på gymnasiet i Karlskoga. Det är ett exempel på initiativ som pågår varje dag runt om i landet som syftar till att göra friluftslivet tillgängligt för alla. I dag ser vi dock hur barns utelek minskar och den egna relationen till naturen försvagas. Politiker på alla nivåer måste därför ta ett samlat tag för att återfå den positiva utveckling som Sverige så länge legat i framkant med.

Vi lever i ett av världens mest naturintresserade och miljömedvetna länder. Effekterna syns i näringslivet genom innovation, utveckling av miljöteknik samt den växande andelen företag med hållbarhet på agendan. Det märks med all tydlighet i politiken där miljöfrågor nu hamnar högt i fokus och det syns rent fysiskt, i ett folk som vid internationella jämförelser har en relativt sett god folkhälsa.

Omtanke om naturen börjar med en egen relation till den. Det vi tycker om är vi också rädda om. Det vi tycker om, blir vi nyfikna på och lär vi oss ännu mer om. Grunden för ett hållbart förhållningssätt till våra egna liv lägger vi tidigt i livet. Hur står det då till med den yngre generationens intresse för naturen och vistelse i den?

Barns rörelse minskar och det gör tyvärr även deras utevistelse. Skolorna som på 1960-talet hade obligatoriskt med åtta friluftsdagar per år är nu bara ålagda att genomföra friluftsdag, utan specificerat antal. Resultatet är att antalet friluftsdagar har sjunkit dramatiskt. Forskning visar dessutom att barn rör sig ännu mindre på helger med familjen än vad de gör i vardagen.

Men inte nog med det. Även kunskapen om allemansrätten och friluftslivet minskar i takt med att vi får sämre kontakt med naturen. Det blir en nyckeluppgift för den nya regeringen att bryta denna utveckling. Återinför minst tre friluftsdagar per år i läroplanen. Återinför också lägerveckor, som är ett fantastiskt sätt att utveckla både individer och grupper. Inför allemansrätten som ett obligatoriskt element på våra lärarutbildningar. De tre statsråden som nu leder utbildningsdepartementet måste på allvar undersöka hur utomhuspedagogik kan bidra till bättre skolresultat. Folkbildningen behöver också se över sitt regelverk så att inte barn undantas från deras stöd. I dag ges inga folkbildningsbidrag för barn under sex år.

Sist men inte minst behöver det finnas ett bättre ekonomiskt stöd för de ideella organisationer som arbetar med att locka ut alla barn och stimulera deras relation med naturen. Eller som med mycket litet stöd upprätthåller leder, mindre skidbackar, plogade naturbanor på is och andra friluftsanläggningar. Det är en resurskrävande verksamhet. Det är också en verksamhet som behöver omfatta många fler än idag, med en utökad insats för socioekonomiskt utsatta grupper och för barn av utländsk härkomst.

I dag kostar den del av ohälsan som hänför sig till bristande rörelse sex miljarder kronor per år – lika mycket som rökningen. Vad ett samhälle som inte prioriterar hållbarhet kostar vågar vi inte ens tänka på. Vi fick nyligen en ny minister som ansvarar för både folkhälsa och idrott. Gabriel Wikströms nya roll ger honom en unik möjlighet att stärka sambandet mellan ökad rörelse och bättre hälsa bland barnen. Den chansen får han inte missa.

Sara Revell Ford

Generalsekreterare, Friluftsfrämjandet

Magnus Ling

Generalsekreterare och vd, Svenska Turistföreningen

STF Karlskoga-Degerfors arrangerar aktiviteter i naturen tillsammans med nyanlända flyktingtjejer på gymnasiet i Karlskoga. Det är ett exempel på initiativ som pågår varje dag runt om i landet som syftar till att göra friluftslivet tillgängligt för alla. I dag ser vi dock hur barns utelek minskar och den egna relationen till naturen försvagas. Politiker på alla nivåer måste därför ta ett samlat tag för att återfå den positiva utveckling som Sverige så länge legat i framkant med.

Vi lever i ett av världens mest naturintresserade och miljömedvetna länder. Effekterna syns i näringslivet genom innovation, utveckling av miljöteknik samt den växande andelen företag med hållbarhet på agendan. Det märks med all tydlighet i politiken där miljöfrågor nu hamnar högt i fokus och det syns rent fysiskt, i ett folk som vid internationella jämförelser har en relativt sett god folkhälsa.

Omtanke om naturen börjar med en egen relation till den. Det vi tycker om är vi också rädda om. Det vi tycker om, blir vi nyfikna på och lär vi oss ännu mer om. Grunden för ett hållbart förhållningssätt till våra egna liv lägger vi tidigt i livet. Hur står det då till med den yngre generationens intresse för naturen och vistelse i den?

Barns rörelse minskar och det gör tyvärr även deras utevistelse. Skolorna som på 1960-talet hade obligatoriskt med åtta friluftsdagar per år är nu bara ålagda att genomföra friluftsdag, utan specificerat antal. Resultatet är att antalet friluftsdagar har sjunkit dramatiskt. Forskning visar dessutom att barn rör sig ännu mindre på helger med familjen än vad de gör i vardagen.

Men inte nog med det. Även kunskapen om allemansrätten och friluftslivet minskar i takt med att vi får sämre kontakt med naturen. Det blir en nyckeluppgift för den nya regeringen att bryta denna utveckling. Återinför minst tre friluftsdagar per år i läroplanen. Återinför också lägerveckor, som är ett fantastiskt sätt att utveckla både individer och grupper. Inför allemansrätten som ett obligatoriskt element på våra lärarutbildningar. De tre statsråden som nu leder utbildningsdepartementet måste på allvar undersöka hur utomhuspedagogik kan bidra till bättre skolresultat. Folkbildningen behöver också se över sitt regelverk så att inte barn undantas från deras stöd. I dag ges inga folkbildningsbidrag för barn under sex år.

Sist men inte minst behöver det finnas ett bättre ekonomiskt stöd för de ideella organisationer som arbetar med att locka ut alla barn och stimulera deras relation med naturen. Eller som med mycket litet stöd upprätthåller leder, mindre skidbackar, plogade naturbanor på is och andra friluftsanläggningar. Det är en resurskrävande verksamhet. Det är också en verksamhet som behöver omfatta många fler än idag, med en utökad insats för socioekonomiskt utsatta grupper och för barn av utländsk härkomst.

I dag kostar den del av ohälsan som hänför sig till bristande rörelse sex miljarder kronor per år – lika mycket som rökningen. Vad ett samhälle som inte prioriterar hållbarhet kostar vågar vi inte ens tänka på. Vi fick nyligen en ny minister som ansvarar för både folkhälsa och idrott. Gabriel Wikströms nya roll ger honom en unik möjlighet att stärka sambandet mellan ökad rörelse och bättre hälsa bland barnen. Den chansen får han inte missa.

Sara Revell Ford

Generalsekreterare, Friluftsfrämjandet

Magnus Ling

Generalsekreterare och vd, Svenska Turistföreningen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.