2015-01-13 06:00

2015-01-20 22:46

En stor förlust för demokratin

Debatt: Utebliven licensjakt

En jakt innebär inte ett urskiljningslöst dödande, det är istället ett medel för en hållbar förvaltning; en möjlighet att skapa lättnader där rovdjurstrycket är på tok för stort, skriver Magnus Jönsson och Gudrun Haglund Eriksson.

Återigen har vargvänner lyckats i sitt uppsåt att kullkasta demokratiskt fattade beslut och stoppa en nödvändig förvaltning av rovdjursstammen. Detta är inget annat än ett lågvattenmärke med ökad polarisering som följd. Ytterst är det vargen som är den största förloraren, frågan är om den insikten finns bland de organisationer som kallar sig vargvänner.

Få frågor är så utredda och beslutade som rovdjurspolitiken. Rovdjursstammen inklusive varg har en gynnsam bevarandestatus och dess existens är inte längre hotad. Miniminivåer av rovdjur som lo, järv, björn, varg och kungsörn är beslutade och förankrade via Naturvårdsverk, länsstyrelser, viltförvaltningsdelegationer m m. Man har tagit hänsyn till rovdjurens säkrade fortlevnad, men också möjligheten att fortsatt ha ett öppet och levande landskap på landsbygden. En plats där människor och småföretagare med betande tamboskap är en nödvändighet för att förhindra igenväxning och nedläggning av arbetstillfällen.

Vargstammen är nu så stor att den i delar av vårt land växt oss ur händerna, främst i Dalarna, Värmland och Örebro län. Dess inverkan på landsbygden och framförallt fårnäringen är massiv. En minskning måste ske för att rovdjur och tamdjur ska kunna leva någorlunda sida vid sida. Det positiva med en väl reglerad licensjakt är att det tänds ett hopp om att kunna fortsätta bedriva företagande på landsbygden. En jakt innebär inte ett urskiljningslöst dödande, det är istället ett medel för en hållbar förvaltning; en möjlighet att skapa lättnader där rovdjurstrycket är på tok för stort.

När man upplever att man inte längre kan påverka sin situation, då prövas tålamodet. Den nödvändiga jakt som nu förvaltningsrätten stoppat p g a av ett överklagande från så kallade vargvänner, kring huruvida beslutet var överklagningsbart eller ej, väcker stor ilska bland de som lever och verkar i rovdjursområden. Mycket tid och energi har lagts i den demokratiska processen för att hantera dessa frågor och finna lösningar. Likväl väljer vargvänner att agera gerillasoldater fem i tolv. En stor förlust för demokratin och en öppen levande landsbygd.

Magnus Jönsson

Ordförande, Svenska Fåravelsförbundet

Gudrun Haglund Eriksson

Rovdjursansvarig, Svenska Fåravelsförbundet

Återigen har vargvänner lyckats i sitt uppsåt att kullkasta demokratiskt fattade beslut och stoppa en nödvändig förvaltning av rovdjursstammen. Detta är inget annat än ett lågvattenmärke med ökad polarisering som följd. Ytterst är det vargen som är den största förloraren, frågan är om den insikten finns bland de organisationer som kallar sig vargvänner.

Få frågor är så utredda och beslutade som rovdjurspolitiken. Rovdjursstammen inklusive varg har en gynnsam bevarandestatus och dess existens är inte längre hotad. Miniminivåer av rovdjur som lo, järv, björn, varg och kungsörn är beslutade och förankrade via Naturvårdsverk, länsstyrelser, viltförvaltningsdelegationer m m. Man har tagit hänsyn till rovdjurens säkrade fortlevnad, men också möjligheten att fortsatt ha ett öppet och levande landskap på landsbygden. En plats där människor och småföretagare med betande tamboskap är en nödvändighet för att förhindra igenväxning och nedläggning av arbetstillfällen.

Vargstammen är nu så stor att den i delar av vårt land växt oss ur händerna, främst i Dalarna, Värmland och Örebro län. Dess inverkan på landsbygden och framförallt fårnäringen är massiv. En minskning måste ske för att rovdjur och tamdjur ska kunna leva någorlunda sida vid sida. Det positiva med en väl reglerad licensjakt är att det tänds ett hopp om att kunna fortsätta bedriva företagande på landsbygden. En jakt innebär inte ett urskiljningslöst dödande, det är istället ett medel för en hållbar förvaltning; en möjlighet att skapa lättnader där rovdjurstrycket är på tok för stort.

När man upplever att man inte längre kan påverka sin situation, då prövas tålamodet. Den nödvändiga jakt som nu förvaltningsrätten stoppat p g a av ett överklagande från så kallade vargvänner, kring huruvida beslutet var överklagningsbart eller ej, väcker stor ilska bland de som lever och verkar i rovdjursområden. Mycket tid och energi har lagts i den demokratiska processen för att hantera dessa frågor och finna lösningar. Likväl väljer vargvänner att agera gerillasoldater fem i tolv. En stor förlust för demokratin och en öppen levande landsbygd.

Magnus Jönsson

Ordförande, Svenska Fåravelsförbundet

Gudrun Haglund Eriksson

Rovdjursansvarig, Svenska Fåravelsförbundet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.