2015-01-05 06:00

2015-01-20 22:45

Tillväxtstrategi kräver kompetensutveckling

Debatt: Värmland

En framgångsrik tillväxtsstrategi inkludera satsningar som möjliggör kompetensutveckling hos dagens yrkesverksamma. Själva begreppet nyindustrialisering innebär ju t ex ny industri – och därmed behovet av nya kompetenser, skriver Lars Jagrén och Magnus Hildebrand.

I det budgetförslag som regeringen Löfven lade fram, och som sedan kapsejsat, lanserade man en strategi man kallar nyindustrialisering av Sverige. Under ledning av en industrikansler, och genom ett innovationspolitiskt råd, samverkansforum, branschdialoger, innovationsupphandling, exportstöd för små företag samt effektivare statligt riskkapital och mer pengar till Almi var förhoppningen att produktionen i Sverige av kunskapsintensiva produkter ska öka.

Strategin innebär också att vända de senaste årens minskning av sysselsättningen i industrin. Här i Värmland minskade antalet sysselsatta i industrin mellan 2008 och 2012 med 2 803 personer, eller 12,4 procent. Utvecklingen i länet var något sämre än utvecklingen i landet i stort där andelen förvärvsarbetande i industrin minskade med ca 11 procent.

Oberoende av budgeten och hur regeringskrisen lösts kan man konstatera att ambitionen att nyindustrialisera Sverige och Värmland är god. Givetvis måste Sverige konkurrera med kunskap och kompetens. Lika givetvis är hela ekonomin beroende av att vi har framgångrika internationellt konkurrenskraftiga företag om vi ska få fler och bättre jobb.

När det nu tas omtag kring budget och strategier är det ur Unionens perspektiv viktigt att betona tre frågor. För det första måste även tjänstesektorn tydligt finnas med i tillväxtstrategierna. Den traditionella uppdelningen av ekonomin i industri och tjänster stämmer inte längre. Tvärtom är de i allt högre grad två sidor av samma mynt, och båda sektorerna är beroende av varandra. Allt mer av förädlingsvärdet i industrins produkter är olika typer av kringtjänster, samtidigt som en växande andel av jobbskapandet sker i tjänsteföretag. Att bara fokusera på industrin kan därför lätt leda fel.

För det andra måste de små företagen inkluderas. Ett problem med tidigare statliga satsningar var ofta att de små företagen inte hade resurser att delta i möten och samråd. Deras situation och verklighet kom därför ofta inte med. Detta är allvarligt med tanke både på att de står för en merpart av alla nya jobb i Sverige, men också eftersom de är oerhört viktiga innovationsmässigt.

För det tredje, och kanske allvarligast, måste en framgångsrik tillväxtsstrategi inkludera satsningar som möjliggör kompetensutveckling hos dagens yrkesverksamma. Själva begreppet nyindustrialisering innebär ju t ex ny industri – och därmed behovet av nya kompetenser. Att kunna uppgradera den kompetens som i dag finns är alltså i hög grad avgörande. Där spelar tjänstemännen en nyckelroll. Sverige behöver nya lösningar för att öka kompetenssatsningarna för de redan yrkesverksamma.

Det är viktigt att staten och parterna tillsammans skapar en fungerande studiefinansiering för dagens yrkesverksamma. Parterna har inom ramen för omställningsförhandlingarna redan diskuterat ett förslag till en kompetensstiftelse. En förutsättning för att den ska fungera är att staten deltar med finansiering. Regeringen måste prioritera denna fråga och bjuda in parterna till samtal.

Vi vet nu att regeringens budget inte klarat sig igenom riksdagens omröstning. Vi vet inte riktigt vad som kommer istället. Men det vi vet är att konkurrenskraftiga företag med kompetenta medarbetare en förutsättning för jobb, höga löner och välfärd.

Lars Jagrén

Chefsekonom på Unionen

Magnus Hildebrand

Regionchef på Unionen Värmland

I det budgetförslag som regeringen Löfven lade fram, och som sedan kapsejsat, lanserade man en strategi man kallar nyindustrialisering av Sverige. Under ledning av en industrikansler, och genom ett innovationspolitiskt råd, samverkansforum, branschdialoger, innovationsupphandling, exportstöd för små företag samt effektivare statligt riskkapital och mer pengar till Almi var förhoppningen att produktionen i Sverige av kunskapsintensiva produkter ska öka.

Strategin innebär också att vända de senaste årens minskning av sysselsättningen i industrin. Här i Värmland minskade antalet sysselsatta i industrin mellan 2008 och 2012 med 2 803 personer, eller 12,4 procent. Utvecklingen i länet var något sämre än utvecklingen i landet i stort där andelen förvärvsarbetande i industrin minskade med ca 11 procent.

Oberoende av budgeten och hur regeringskrisen lösts kan man konstatera att ambitionen att nyindustrialisera Sverige och Värmland är god. Givetvis måste Sverige konkurrera med kunskap och kompetens. Lika givetvis är hela ekonomin beroende av att vi har framgångrika internationellt konkurrenskraftiga företag om vi ska få fler och bättre jobb.

När det nu tas omtag kring budget och strategier är det ur Unionens perspektiv viktigt att betona tre frågor. För det första måste även tjänstesektorn tydligt finnas med i tillväxtstrategierna. Den traditionella uppdelningen av ekonomin i industri och tjänster stämmer inte längre. Tvärtom är de i allt högre grad två sidor av samma mynt, och båda sektorerna är beroende av varandra. Allt mer av förädlingsvärdet i industrins produkter är olika typer av kringtjänster, samtidigt som en växande andel av jobbskapandet sker i tjänsteföretag. Att bara fokusera på industrin kan därför lätt leda fel.

För det andra måste de små företagen inkluderas. Ett problem med tidigare statliga satsningar var ofta att de små företagen inte hade resurser att delta i möten och samråd. Deras situation och verklighet kom därför ofta inte med. Detta är allvarligt med tanke både på att de står för en merpart av alla nya jobb i Sverige, men också eftersom de är oerhört viktiga innovationsmässigt.

För det tredje, och kanske allvarligast, måste en framgångsrik tillväxtsstrategi inkludera satsningar som möjliggör kompetensutveckling hos dagens yrkesverksamma. Själva begreppet nyindustrialisering innebär ju t ex ny industri – och därmed behovet av nya kompetenser. Att kunna uppgradera den kompetens som i dag finns är alltså i hög grad avgörande. Där spelar tjänstemännen en nyckelroll. Sverige behöver nya lösningar för att öka kompetenssatsningarna för de redan yrkesverksamma.

Det är viktigt att staten och parterna tillsammans skapar en fungerande studiefinansiering för dagens yrkesverksamma. Parterna har inom ramen för omställningsförhandlingarna redan diskuterat ett förslag till en kompetensstiftelse. En förutsättning för att den ska fungera är att staten deltar med finansiering. Regeringen måste prioritera denna fråga och bjuda in parterna till samtal.

Vi vet nu att regeringens budget inte klarat sig igenom riksdagens omröstning. Vi vet inte riktigt vad som kommer istället. Men det vi vet är att konkurrenskraftiga företag med kompetenta medarbetare en förutsättning för jobb, höga löner och välfärd.

Lars Jagrén

Chefsekonom på Unionen

Magnus Hildebrand

Regionchef på Unionen Värmland

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.