2011-08-10 07:30

2015-01-13 13:48

Ett multikulturellt Värmland behövs

ÖPPENHET DEBATT

Karlstad är en mångkulturell stad. Men inte tillräckligt. Vi som lever här har ofta rötter i andra värmländska kommuner eller från andra delar av vårt land. Vi har dessutom glädjande nog cirka 10 procent av människor som kommer från utomnordisk bakgrund. Det är för lite, skriver Per-Inge Lidén.

Det har gått en tid sedan terrordåden i Oslo. Vi sörjer och försöker förstå vad som hände och varför. Hur kan en människa som lever mitt ibland oss under flera år gå och planera för ett terrordåd och slå till mitt i demokratins hjärta, bland regeringskvarter och bland unga människor som vill engagera sig i politik.

En fråga är naturligtvis om det skulle kunna hända här hos oss i Värmland. Mitt svar är ja. Förutsättningarna finns – och därför måste vi aktivt arbeta mot rasismen och inte slå oss till ro med teorin om den ensamme galningen.

Vi har en stark tradition av enhetskultur i vårt land. Gustav Vasa nationaliserade den då internationellt orienterade kyrkan i vårt land och under de århundraden som följde byggde vi ett land med idén om en kung, en tro, ett folk. Det var fram till slutet av 1800-talet förbjudet att ha en annan trosåskådning än den ovanifrån påbjudna. Vi lever fortfarande med en form av konsensuskultur som ofta har varit bra och demokratibyggande, men som också kan vändas till rädsla för kulturer och människor med andra värderingar.

Rasismen har också en lång historia i vårt land. Den svenska rasbiologin frodades kring universitetsorter på 1920- och 30-talen och ända till dess att andra världskriget vände till de allierades fördel fanns i delar av det svenska samhället starka krafter som stödde den nazistiska sidan. Nationellt sett har stödet för rasism legat högre i Värmland än i många andra delar av vårt land.

I de nordiska länderna har på senare tid främlingsfientliga partier vuxit sig starka. Det gör att det återigen är politiskt legitimt att lyft politiska frågor som motverkar en öppen hållning i exempelvis flykting- och integrationsfrågor. I Norge har Fremskrittspartiet 41 av 169 representanter i Stortinget och Sverigedemokraterna – som vad jag förstår vill motverka ett mångkulturellt samhälle – 20 platser i vår riksdag.

Ytterst bör vi nog gå till oss själva var och en. Rädslan för det främmande och annorlunda finns latent inom oss. I krig, inte minst här i Europa, har vi gång på gång sett hur vanliga familjefäder snabbt kan brytas ned till att delta i etnisk rensning. Det viktigaste vi kan göra är att tillsammans som folkrörelser, politiska partier, företag och organisationer fortsätta arbetet för ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle.

Karlstad är en mångkulturell stad. Men inte tillräckligt. Vi som lever här har ofta rötter i andra värmländska kommuner eller från andra delar av vårt land. Vi har dessutom glädjande nog cirka 10 procent av människor som kommer från utomnordisk bakgrund. Det är för lite. Vi behöver berikas av idéer, tankar, ideologier och religioner med bakgrunder i helt andra delen av världen. Jag hoppas att Karlstads kommun, som har i dag har 5 procent anställda med utomnordisk bakgrund snart kan fördubbla den siffran så att vi bättre speglar den grupp medborgare vi har att betjäna.

Det viktigt att människor som kommer hit inte assimileras av majoritetssamhället. Olikheten är en rikedom i sig. Vi behöver kyrkor, synagogor och moskéer som lever sida vid sida. Vi behöver berikas av kulturer som har andra och mer humanistiska synsätt vad gäller släktsammanhållning och synen på äldre. Vi vill gärna lära oss äta nya maträtter med rötter i länder där människor äter sundare. Vi behöver kritisera delar av alla kulturer, svenska såväl som invandrade, som kränker människors rättigheter. I öppenheten och respekten finns också det kritiska samtalet. Och mitt i allt behöver vi vara stolta över idéer, traditioner och kultur från olika delar av Värmland. Det är när nya och gamla tankar och idéer möts som nya visioner, företag och rörelser skapas.

För detta behövs tydliga spelregler och ett starkt samhälle. Lagen ska vara lika för alla. Vi behöver en stark och kulturkompetent polismakt som kan upprätthålla frihet och trygghet. Vi behöver en kommunal förvaltning som behandlar alla lika och företag som anställer efter kompetens och inte hudfärg eller kultur. Vi behöver också ett gott och öppet samtalsklimat. Till och med bland förtroendevalda är det ibland lätt att demonisera de på andra sidan och skapa nidbilder istället för ett gott och ärligt samtalsklimat.

Tro inte att rasismen och rädslan för det främmande är en isolerad företeelse hos några få. Det är den stora tysta gruppen omkring som legaliserar och skapar förutsättningar för terrorism i vems namn den än utförs. Vägen framåt ligger i att skapa ett öppet demokratiskt och multikulturellt Värmland med plats för alla som vill respektera demokratins öppenhet.

Per-Inge Lidén

Språkrör, Miljöpartiet Karlstad

Det har gått en tid sedan terrordåden i Oslo. Vi sörjer och försöker förstå vad som hände och varför. Hur kan en människa som lever mitt ibland oss under flera år gå och planera för ett terrordåd och slå till mitt i demokratins hjärta, bland regeringskvarter och bland unga människor som vill engagera sig i politik.

En fråga är naturligtvis om det skulle kunna hända här hos oss i Värmland. Mitt svar är ja. Förutsättningarna finns – och därför måste vi aktivt arbeta mot rasismen och inte slå oss till ro med teorin om den ensamme galningen.

Vi har en stark tradition av enhetskultur i vårt land. Gustav Vasa nationaliserade den då internationellt orienterade kyrkan i vårt land och under de århundraden som följde byggde vi ett land med idén om en kung, en tro, ett folk. Det var fram till slutet av 1800-talet förbjudet att ha en annan trosåskådning än den ovanifrån påbjudna. Vi lever fortfarande med en form av konsensuskultur som ofta har varit bra och demokratibyggande, men som också kan vändas till rädsla för kulturer och människor med andra värderingar.

Rasismen har också en lång historia i vårt land. Den svenska rasbiologin frodades kring universitetsorter på 1920- och 30-talen och ända till dess att andra världskriget vände till de allierades fördel fanns i delar av det svenska samhället starka krafter som stödde den nazistiska sidan. Nationellt sett har stödet för rasism legat högre i Värmland än i många andra delar av vårt land.

I de nordiska länderna har på senare tid främlingsfientliga partier vuxit sig starka. Det gör att det återigen är politiskt legitimt att lyft politiska frågor som motverkar en öppen hållning i exempelvis flykting- och integrationsfrågor. I Norge har Fremskrittspartiet 41 av 169 representanter i Stortinget och Sverigedemokraterna – som vad jag förstår vill motverka ett mångkulturellt samhälle – 20 platser i vår riksdag.

Ytterst bör vi nog gå till oss själva var och en. Rädslan för det främmande och annorlunda finns latent inom oss. I krig, inte minst här i Europa, har vi gång på gång sett hur vanliga familjefäder snabbt kan brytas ned till att delta i etnisk rensning. Det viktigaste vi kan göra är att tillsammans som folkrörelser, politiska partier, företag och organisationer fortsätta arbetet för ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle.

Karlstad är en mångkulturell stad. Men inte tillräckligt. Vi som lever här har ofta rötter i andra värmländska kommuner eller från andra delar av vårt land. Vi har dessutom glädjande nog cirka 10 procent av människor som kommer från utomnordisk bakgrund. Det är för lite. Vi behöver berikas av idéer, tankar, ideologier och religioner med bakgrunder i helt andra delen av världen. Jag hoppas att Karlstads kommun, som har i dag har 5 procent anställda med utomnordisk bakgrund snart kan fördubbla den siffran så att vi bättre speglar den grupp medborgare vi har att betjäna.

Det viktigt att människor som kommer hit inte assimileras av majoritetssamhället. Olikheten är en rikedom i sig. Vi behöver kyrkor, synagogor och moskéer som lever sida vid sida. Vi behöver berikas av kulturer som har andra och mer humanistiska synsätt vad gäller släktsammanhållning och synen på äldre. Vi vill gärna lära oss äta nya maträtter med rötter i länder där människor äter sundare. Vi behöver kritisera delar av alla kulturer, svenska såväl som invandrade, som kränker människors rättigheter. I öppenheten och respekten finns också det kritiska samtalet. Och mitt i allt behöver vi vara stolta över idéer, traditioner och kultur från olika delar av Värmland. Det är när nya och gamla tankar och idéer möts som nya visioner, företag och rörelser skapas.

För detta behövs tydliga spelregler och ett starkt samhälle. Lagen ska vara lika för alla. Vi behöver en stark och kulturkompetent polismakt som kan upprätthålla frihet och trygghet. Vi behöver en kommunal förvaltning som behandlar alla lika och företag som anställer efter kompetens och inte hudfärg eller kultur. Vi behöver också ett gott och öppet samtalsklimat. Till och med bland förtroendevalda är det ibland lätt att demonisera de på andra sidan och skapa nidbilder istället för ett gott och ärligt samtalsklimat.

Tro inte att rasismen och rädslan för det främmande är en isolerad företeelse hos några få. Det är den stora tysta gruppen omkring som legaliserar och skapar förutsättningar för terrorism i vems namn den än utförs. Vägen framåt ligger i att skapa ett öppet demokratiskt och multikulturellt Värmland med plats för alla som vill respektera demokratins öppenhet.

Per-Inge Lidén

Språkrör, Miljöpartiet Karlstad

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.
null
null
null

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.