2010-11-16 07:30

2015-01-05 22:11

Förbättra de trafikskadades rättssäkerhet

TRAFIKOFFRENS DAG DEBATT

Den nuvarande ordningen som ger försäkringsbolagen rätt att ensidigt bestämma vem som ska få juridisk hjälp vid regleringen av en personskada i trafiken måste ändras, skriver Anne-Lie Sandin och Bengt Wiktorsson.

Den som drabbas av en trafikskada behöver juridisk hjälp för att kunna göra sin rätt gällande mot försäkringsbolaget. Många försäkringsbolag förvägrar eller begränsar dock den skadade rätt till juridiskt biträde i skaderegleringen. Blir det tvist i domstol mot försäkringsbolaget är rättsskyddet så dåligt att den skadade antingen inte vågar gå in i en process eller också tvingas gå från hus och hem om hon eller han förlorar tvisten. Vi kräver nu att regeringen förbättrar rättssäkerheten för de trafikskadade och har nyligen uppvaktat justitieminister Beatrice Ask i detta ärende.

Alla kan råka ut för en trafikolycka – fordonsförare, passagerare, cyklister och gångtrafikanter. I år skadas 25 000–30 000 personer vid trafikolyckor i Sverige. Det motsvarar ungefär 75 personer varje dag. Alla som skadas i trafiken har rätt till ersättning från den obligatoriska trafikförsäkringen. Det är försäkringsbolagen som ansvarar för trafikförsäkringen. Den som skadas måste samtidigt utnyttja sin rätt till ersättning från Försäkringskassan i form av t ex sjukpenning och sjukersättning.

Reglerna är komplicerade och svåra att överblicka eftersom två olika ersättningssystem tillämpas parallellt. Den skadade är i ett kunskapsmässigt, juridiskt och ekonomiskt underläge i förhållande till försäkringsbolaget. Juridisk hjälp för den skadade i skaderegleringen är i många fall en förutsättning för att hon eller han ska kunna bevaka sin rätt till korrekt ersättning.

Genom en ändring i rättshjälpslagen 1988 togs rätten till juridiskt ombud bort vid reglering av personskador i trafiken. Försäkringsbolagen åtog sig i stället att svara för kostnaderna för juridisk hjälp åt de skadade. Den dåvarande justitieministern godtog i propositionen denna ordning. Många försäkringsbolag har gått ifrån åtagandet och ger inte den skadade rätt till juridiskt biträde i skaderegleringen eller endast en mycket begränsad rätt. Skillnaderna är dessutom stora mellan försäkringsbolagen. Trygg-Hansa och Länsförsäkringar tillhör de mest restriktiva försäkringsbolagen.

Ett läge präglat av godtycke och rättsosäkerhet har uppstått vilket leder till att många skadade gör betydande rättsförluster. Har den som skadats tur regleras skadan av ett försäkringsbolag som medger rätt till juridiskt biträde – i annat fall är den skadade utlämnad åt försäkringsbolagets ensidiga bedömning av ersättningsfrågan. Den nuvarande ordningen som ger försäkringsbolagen rätt att ensidigt bestämma vem som ska få juridisk hjälp vid regleringen av en personskada i trafiken måste ändras.

Frågan kan lösas på ett enkelt och effektiv sätt. Sverige bör i likhet med Norge låta rätten till trafikskadeersättning även omfatta ersättning för juridiskt ombud vid regleringen av en personskada. Kostnaderna faller på trafikförsäkringskollektivet, precis som det var tänkt redan 1988, och inga kostnader uppkommer för staten. Lösningen är enkel, obyråkratisk och gäller lika för alla trafikskadade.

Vid en tvist med försäkringsbolaget om ersättning för en personskada i trafiken måste den skadade ytterst väcka talan vid domstol. Om det finns en rättsskyddsförsäkring (finns i motor- eller hemförsäkring) får allmän rättshjälp inte beviljas. Rättsskyddsbeloppen i försäkringen varierar mellan cirka 125 000 kronor och 200 000 kronor, självrisken oräknad. Vid en förlust i domstol får den skadade svara för sina egna och motpartens, det vill säga försäkringsbolagets, rättegångskostnader. Redan under pågående tingsrättsprocess är rättsskyddsbeloppet i många fall förbrukat. Den skadade har därigenom inte möjlighet att få sin sak rättssäkert prövad.

Genom att den trafikskadade som har en rättsskyddsförsäkring (eller som borde ha haft en sådan) inte får ta del av den allmänna rättshjälpen är hon eller han utlämnad åt försäkringsbolagens ensidigt utformade försäkringsvillkor. De skadades möjlighet att få sin sak rättsligt prövad måste förbättras kraftigt med hänsyn till den obalans som råder i styrkeförhållandet mellan den enskilde och försäkringsbolaget.

De skadade måste ges möjlighet att rättssäkert kunna hävda sin rätt mot de resursstarka försäkringsbolagen. Regeringen måste därför vidta kraftfulla åtgärder – ytterst genom lagstiftning – för att säkerställa att den enskilde trafikskadade garanteras ekonomiska förutsättningar att få sin sak prövad i domstol. Regeringens ansvar är stort eftersom det är politiska beslut som ligger bakom att den allmänna rättshjälpen inte gäller för trafikskadade. Det vore naturligtvis också klädsamt om försäkringsbolagen själva ville se problemet och åtgärda det men uppenbarligen saknas viljan, åtminstone på en del håll.

Anne-Lie Sandin

Förbundsjurist, Personskadeförbundet RTP

Bengt Wiktorsson

Vd, Motororganisationen FMK

Den som drabbas av en trafikskada behöver juridisk hjälp för att kunna göra sin rätt gällande mot försäkringsbolaget. Många försäkringsbolag förvägrar eller begränsar dock den skadade rätt till juridiskt biträde i skaderegleringen. Blir det tvist i domstol mot försäkringsbolaget är rättsskyddet så dåligt att den skadade antingen inte vågar gå in i en process eller också tvingas gå från hus och hem om hon eller han förlorar tvisten. Vi kräver nu att regeringen förbättrar rättssäkerheten för de trafikskadade och har nyligen uppvaktat justitieminister Beatrice Ask i detta ärende.

Alla kan råka ut för en trafikolycka – fordonsförare, passagerare, cyklister och gångtrafikanter. I år skadas 25 000–30 000 personer vid trafikolyckor i Sverige. Det motsvarar ungefär 75 personer varje dag. Alla som skadas i trafiken har rätt till ersättning från den obligatoriska trafikförsäkringen. Det är försäkringsbolagen som ansvarar för trafikförsäkringen. Den som skadas måste samtidigt utnyttja sin rätt till ersättning från Försäkringskassan i form av t ex sjukpenning och sjukersättning.

Reglerna är komplicerade och svåra att överblicka eftersom två olika ersättningssystem tillämpas parallellt. Den skadade är i ett kunskapsmässigt, juridiskt och ekonomiskt underläge i förhållande till försäkringsbolaget. Juridisk hjälp för den skadade i skaderegleringen är i många fall en förutsättning för att hon eller han ska kunna bevaka sin rätt till korrekt ersättning.

Genom en ändring i rättshjälpslagen 1988 togs rätten till juridiskt ombud bort vid reglering av personskador i trafiken. Försäkringsbolagen åtog sig i stället att svara för kostnaderna för juridisk hjälp åt de skadade. Den dåvarande justitieministern godtog i propositionen denna ordning. Många försäkringsbolag har gått ifrån åtagandet och ger inte den skadade rätt till juridiskt biträde i skaderegleringen eller endast en mycket begränsad rätt. Skillnaderna är dessutom stora mellan försäkringsbolagen. Trygg-Hansa och Länsförsäkringar tillhör de mest restriktiva försäkringsbolagen.

Ett läge präglat av godtycke och rättsosäkerhet har uppstått vilket leder till att många skadade gör betydande rättsförluster. Har den som skadats tur regleras skadan av ett försäkringsbolag som medger rätt till juridiskt biträde – i annat fall är den skadade utlämnad åt försäkringsbolagets ensidiga bedömning av ersättningsfrågan. Den nuvarande ordningen som ger försäkringsbolagen rätt att ensidigt bestämma vem som ska få juridisk hjälp vid regleringen av en personskada i trafiken måste ändras.

Frågan kan lösas på ett enkelt och effektiv sätt. Sverige bör i likhet med Norge låta rätten till trafikskadeersättning även omfatta ersättning för juridiskt ombud vid regleringen av en personskada. Kostnaderna faller på trafikförsäkringskollektivet, precis som det var tänkt redan 1988, och inga kostnader uppkommer för staten. Lösningen är enkel, obyråkratisk och gäller lika för alla trafikskadade.

Vid en tvist med försäkringsbolaget om ersättning för en personskada i trafiken måste den skadade ytterst väcka talan vid domstol. Om det finns en rättsskyddsförsäkring (finns i motor- eller hemförsäkring) får allmän rättshjälp inte beviljas. Rättsskyddsbeloppen i försäkringen varierar mellan cirka 125 000 kronor och 200 000 kronor, självrisken oräknad. Vid en förlust i domstol får den skadade svara för sina egna och motpartens, det vill säga försäkringsbolagets, rättegångskostnader. Redan under pågående tingsrättsprocess är rättsskyddsbeloppet i många fall förbrukat. Den skadade har därigenom inte möjlighet att få sin sak rättssäkert prövad.

Genom att den trafikskadade som har en rättsskyddsförsäkring (eller som borde ha haft en sådan) inte får ta del av den allmänna rättshjälpen är hon eller han utlämnad åt försäkringsbolagens ensidigt utformade försäkringsvillkor. De skadades möjlighet att få sin sak rättsligt prövad måste förbättras kraftigt med hänsyn till den obalans som råder i styrkeförhållandet mellan den enskilde och försäkringsbolaget.

De skadade måste ges möjlighet att rättssäkert kunna hävda sin rätt mot de resursstarka försäkringsbolagen. Regeringen måste därför vidta kraftfulla åtgärder – ytterst genom lagstiftning – för att säkerställa att den enskilde trafikskadade garanteras ekonomiska förutsättningar att få sin sak prövad i domstol. Regeringens ansvar är stort eftersom det är politiska beslut som ligger bakom att den allmänna rättshjälpen inte gäller för trafikskadade. Det vore naturligtvis också klädsamt om försäkringsbolagen själva ville se problemet och åtgärda det men uppenbarligen saknas viljan, åtminstone på en del håll.

Anne-Lie Sandin

Förbundsjurist, Personskadeförbundet RTP

Bengt Wiktorsson

Vd, Motororganisationen FMK

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.
null
null
null

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.