2009-11-09 07:30

2015-01-05 20:27

Tjugo år sedan friheten segrade

BERLINMURENS FALL DEBATT

Berlinmuren var något av en symbol för hela järnridån och dess fall blev också startpunkten för en total kollaps av förtryckande regimer, skriver Christian Holm.

För i dag exakt 20 år sedan föll Berlinmuren och förpassandet av kommunismen i Europas östra delar till politikens soptipp var ett faktum. Den 9 november 1989 var datumet då tyskar bosatta i östra Berlin för första gången på över 28 år kunde återförenas med sina släktingar och vänner på Berlinmurens västra sida. Sedan den 13 augusti 1961 hade staden delats av närmare fyra och en halv mil lång betongmur och ytterligare drygt 11 mil långa taggtrådsavspärrningar. Familjer hade splittrats och vänner åtskilts. I Västberlin levde man i den västliga demokratin och friheten, i öst förtrycktes man av Sovjetkommunismens regim. Det Tyska Socialistiska Enhetspartiet höll Östtyskland och dess invånare i ett järngrepp och oliktänkande bestraffades.

Muren var den östtyska regeringens sätt att hindra östtyska medborgare från att fly till Västberlin och därmed över till Västtyskland. Östtysklands officiella förklaring var däremot att muren skulle förhindra folk att ta sig in i Östtyskland. Det var bara omkring 5 000 personer som lyckads fly över Berlinmuren och riskerna för dem som flydde var stora. Den östtyska folkpolisen hade i uppgift att skjuta den som försökte fly och hundratals människor föll offer för dessa dödspatruller. Den 9 november 1989 var detta över.

Kampen för frihet hade dock påbörjats långt tidigare. I Polen startade en landsomfattande strejk redan 1980 som snabbt spred sig och Leninvarvet i Gdansk blev centrum för rörelsen och ledare för det frihetliga fackförbundet Solidaritet blev Lech Walesa som tio år senare valdes till Polens första folkvalda president. Solidaritet sågs inte med blida ögon av kommunister och socialister och förbjöds därför. Tio tusentals medlemmar, däribland Lech Walesa fängslades.

Frihetsrörelsen fortsatte dock och redan under sommaren 1989 meddelade Sovjets president Michail Gorbatjov att Polen fritt fick bestämma sin politik. En kompromiss genomfördes där premiärministern blev icke-kommunistisk (den förste i östblocket) och presidenten regimvänlig. Först vid årsskiftet slutade landet kallas Folkrepubliken Polen. Även i andra öststater än Östtyskland och Polen hade mycket börjat ske. I såväl Ungern som i Tjeckoslovakien växte motståndet mot förtrycket.

Berlinmuren var något av en symbol för hela järnridån och dess fall blev också startpunkten för en total kollaps av förtryckande regimer. Likt dominobrickor föll sedan regimerna i land efter land. Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och senare störtade hela Sovjetunionen samman. Olika länder valde olika vägar, men de allra flesta valde demokrati, frihet och marknadsekonomi. Det är också de länder som utvecklats bäst och där folkets levnadsförhållanden förbättrats mest. Vitryssland är i dag vårt närmaste exempel på länder som sedan dess tagit steg tillbaka och åter befinner sig på ruta ett.

För Tysklands del innebar murfallet senare att Väst- och Östtyskland återförenades. I dag är Berlin åter, sedan 1991, det enade Tysklands huvudstad och sedan 2005 är den i Östtyskland uppväxta Angela Merkel förbundskansler.

I dag syns inte många spår av muren som en gång delade staden. Det som återstår är delar som sparats för att påminna om Östtysklands mörka historia så att det inte glöms bort och händer igen. Jag var tretton år gammal när jag på tv kunde se muren falla och se mängder av människor som för första gången någonsin eller på åtminstone 28 år åter fick uppleva friheten. I dag är jag på plats i Berlin och får en lika häftig som förfärande tillbakablick i historien.

Vi var många som var rörda av glädje den här kvällen 1989. För dem som trodde på kommunismens och socialismens ideal var det en besvikelse. Vänsterledaren Lars Ohly har för inte länge sedan förklarat att han grät denna kväll. Dock inte av glädje för östtyskarnas nyvunna frihet utan för det faktum att muren inte längre stod kvar.

Ideal och värderingar är viktiga och de ändras inte med namnbyten. Det för mina tankar till ett uttalande av den bayerske CSU-ledaren Franz Josef Strauss, som i ett samtal med Sovjetunionens president Gorbatjov hade förklarat att det var ”enklare att grilla snöbollar än att reformera kommunism”.

Det är lika viktigt nu som då att stå upp för ideal och värderingar. Alla människors rätt att leva i fria och demokratiska länder måste alltid försvaras. Företrädare för Moderaterna och företrädare för systerpartier runt om i Världen stod upp för de människor som förtrycktes i öst under kalla kriget. Idag står vi upp för friheten för folk i de länder som fortfarande inte är demokratiska. Kuba, Vitryssland och Zimbabwe för att nämna några.

Christian Holm (M)

Riksdagsledamot för Värmland

Ledamot i Utrikesutskottet

För i dag exakt 20 år sedan föll Berlinmuren och förpassandet av kommunismen i Europas östra delar till politikens soptipp var ett faktum. Den 9 november 1989 var datumet då tyskar bosatta i östra Berlin för första gången på över 28 år kunde återförenas med sina släktingar och vänner på Berlinmurens västra sida. Sedan den 13 augusti 1961 hade staden delats av närmare fyra och en halv mil lång betongmur och ytterligare drygt 11 mil långa taggtrådsavspärrningar. Familjer hade splittrats och vänner åtskilts. I Västberlin levde man i den västliga demokratin och friheten, i öst förtrycktes man av Sovjetkommunismens regim. Det Tyska Socialistiska Enhetspartiet höll Östtyskland och dess invånare i ett järngrepp och oliktänkande bestraffades.

Muren var den östtyska regeringens sätt att hindra östtyska medborgare från att fly till Västberlin och därmed över till Västtyskland. Östtysklands officiella förklaring var däremot att muren skulle förhindra folk att ta sig in i Östtyskland. Det var bara omkring 5 000 personer som lyckads fly över Berlinmuren och riskerna för dem som flydde var stora. Den östtyska folkpolisen hade i uppgift att skjuta den som försökte fly och hundratals människor föll offer för dessa dödspatruller. Den 9 november 1989 var detta över.

Kampen för frihet hade dock påbörjats långt tidigare. I Polen startade en landsomfattande strejk redan 1980 som snabbt spred sig och Leninvarvet i Gdansk blev centrum för rörelsen och ledare för det frihetliga fackförbundet Solidaritet blev Lech Walesa som tio år senare valdes till Polens första folkvalda president. Solidaritet sågs inte med blida ögon av kommunister och socialister och förbjöds därför. Tio tusentals medlemmar, däribland Lech Walesa fängslades.

Frihetsrörelsen fortsatte dock och redan under sommaren 1989 meddelade Sovjets president Michail Gorbatjov att Polen fritt fick bestämma sin politik. En kompromiss genomfördes där premiärministern blev icke-kommunistisk (den förste i östblocket) och presidenten regimvänlig. Först vid årsskiftet slutade landet kallas Folkrepubliken Polen. Även i andra öststater än Östtyskland och Polen hade mycket börjat ske. I såväl Ungern som i Tjeckoslovakien växte motståndet mot förtrycket.

Berlinmuren var något av en symbol för hela järnridån och dess fall blev också startpunkten för en total kollaps av förtryckande regimer. Likt dominobrickor föll sedan regimerna i land efter land. Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och senare störtade hela Sovjetunionen samman. Olika länder valde olika vägar, men de allra flesta valde demokrati, frihet och marknadsekonomi. Det är också de länder som utvecklats bäst och där folkets levnadsförhållanden förbättrats mest. Vitryssland är i dag vårt närmaste exempel på länder som sedan dess tagit steg tillbaka och åter befinner sig på ruta ett.

För Tysklands del innebar murfallet senare att Väst- och Östtyskland återförenades. I dag är Berlin åter, sedan 1991, det enade Tysklands huvudstad och sedan 2005 är den i Östtyskland uppväxta Angela Merkel förbundskansler.

I dag syns inte många spår av muren som en gång delade staden. Det som återstår är delar som sparats för att påminna om Östtysklands mörka historia så att det inte glöms bort och händer igen. Jag var tretton år gammal när jag på tv kunde se muren falla och se mängder av människor som för första gången någonsin eller på åtminstone 28 år åter fick uppleva friheten. I dag är jag på plats i Berlin och får en lika häftig som förfärande tillbakablick i historien.

Vi var många som var rörda av glädje den här kvällen 1989. För dem som trodde på kommunismens och socialismens ideal var det en besvikelse. Vänsterledaren Lars Ohly har för inte länge sedan förklarat att han grät denna kväll. Dock inte av glädje för östtyskarnas nyvunna frihet utan för det faktum att muren inte längre stod kvar.

Ideal och värderingar är viktiga och de ändras inte med namnbyten. Det för mina tankar till ett uttalande av den bayerske CSU-ledaren Franz Josef Strauss, som i ett samtal med Sovjetunionens president Gorbatjov hade förklarat att det var ”enklare att grilla snöbollar än att reformera kommunism”.

Det är lika viktigt nu som då att stå upp för ideal och värderingar. Alla människors rätt att leva i fria och demokratiska länder måste alltid försvaras. Företrädare för Moderaterna och företrädare för systerpartier runt om i Världen stod upp för de människor som förtrycktes i öst under kalla kriget. Idag står vi upp för friheten för folk i de länder som fortfarande inte är demokratiska. Kuba, Vitryssland och Zimbabwe för att nämna några.

Christian Holm (M)

Riksdagsledamot för Värmland

Ledamot i Utrikesutskottet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.
null
null
null

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.