2015-09-08 19:38

2015-09-08 19:38

VM-silver till Flognfeldt

ÅLBORG: Cykel

Thommy Flognfeldt, från Åmotfors, åkte till veteran-VM med vissa förhoppningar om att kunna slå sig in bland de tio främsta.
>Det blev dock väldigt mycket bättre än så. Västvärmlänningen kunde nämligen vända hem från danska Ålborg med ett VM-silver runt halsen.

– Det är helt fantastiskt. Jag trodde inte det var sant, konstaterar Thommy, som dessutom slog till på den på förhand svåraste distansen, linjeloppet.

Sättet han gjorde det på var också grymt imponerande, med en utbrytargrupp om bara tre man i över 16 mil.

– Ett linje blir ju väldigt speciellt och det handlar mer om att vara smartast än att köra fortast. Jag är ingen spurtare och då måste man göra på något annat vis, man måste försöka göra saker som man är bra på.

Gick loss

Redan efter två kilometer gick Thommy och norrmannen Jan Bodin loss från klungan. Efter ytterligare någon kilometer fick de sällskap av tysken Enrico Busch – samtidigt som avståndet bakåt snabbt drygades ut, upp mot 700-800 meter.

– För min del var det ett drömscenario. Jag hade gärna sett att vi hade fått med oss ryssen som vann tempoloppet, men nu fick vi tysken istället. Jan var en av dem som jag ville ha med mig i en utbrytning.

Thommy och Jan drog det tyngsta lasset, men Thommy kritiserar inte Enrico alltför hårt.

– Han drog lite kortare pass och sänkte farten lite varje gång han var framme, men han fick jobba hårt i 16 mil han också och han var stark.

Efter sex mil kom första rapporten från huvudklungan, att man byggt upp en ledning på fem minuter.

– Jag visste inte vad jag skulle tro. Visserligen körde vi så mycket vi hade, men det lät hemskt mycket.

Bara en fördel

Efter tio mil kom rapporten om att avståndet var fem minuter och 15 sekunder.

– Det lät ju bra, så det var bara att fortsätta att jobba på. Det blåste väldigt hårt, men det var bara en fördel. I en klunga är det lätt att bli osams om vem som ska köra. I en utbrytning måste man vara med och köra, annars blir man avställd.

Pyspunka

I den stora huvudklungan var det ingen som tog kommandot och med fem kilometer kvar till mål var avståndet över sex minuter och då förstod utbrytartrion att det stod mellan dem.

– Då började det snurra i huvudet om att planera positionerna inför spurten. Samtidigt kände jag att framhjulet började bli mjukt. Här hade man suttit i nästan 16 mil och så skulle man få punktering med bara några kilometer kvar.

Bra läge

Thommy lyckades ändå stänga tankarna på däcket ute och koncentrera sig på spurten.

– Jag lade mig på tyskens hjul och hade ett jättebra läge. Han gjorde det taktiskt bra och stack med 150 meter kvar, då det tar ett tag för mig att få upp farten och dessutom ta mig förbi honom. Han parkerade både mig och Jan och vann rättvist. Han var kallast, konstaterar Thommy, som tog silvret med någon decimeter till godo på Bodin.

Ett VM-silver, för H55-59, som han håller mycket högt.

– Idag känns det fantastiskt gott. Jag har så många kompisar att tacka för det här, säger Thommy, tillbaka i vardagen hemma i Västvärmland.

Med sig från Danmark tog Thommy även en 13:e plats i det inledande tempoloppet.

– Jag blev lite besviken när jag så min åktid, men bara jag fått återhämta mig lite grann och sett tiderna från H50, och jämfört mig med de andra svenskarna, så insåg jag att jag ändå hade åkt ganska bra. Det var större differens upp till segraren när jag kvalade in till VM än här.

Upp till segrande Vladimir Kuznetsov skilde bara 55 sekunder.

– Det är helt fantastiskt. Jag trodde inte det var sant, konstaterar Thommy, som dessutom slog till på den på förhand svåraste distansen, linjeloppet.

Sättet han gjorde det på var också grymt imponerande, med en utbrytargrupp om bara tre man i över 16 mil.

– Ett linje blir ju väldigt speciellt och det handlar mer om att vara smartast än att köra fortast. Jag är ingen spurtare och då måste man göra på något annat vis, man måste försöka göra saker som man är bra på.

Gick loss

Redan efter två kilometer gick Thommy och norrmannen Jan Bodin loss från klungan. Efter ytterligare någon kilometer fick de sällskap av tysken Enrico Busch – samtidigt som avståndet bakåt snabbt drygades ut, upp mot 700-800 meter.

– För min del var det ett drömscenario. Jag hade gärna sett att vi hade fått med oss ryssen som vann tempoloppet, men nu fick vi tysken istället. Jan var en av dem som jag ville ha med mig i en utbrytning.

Thommy och Jan drog det tyngsta lasset, men Thommy kritiserar inte Enrico alltför hårt.

– Han drog lite kortare pass och sänkte farten lite varje gång han var framme, men han fick jobba hårt i 16 mil han också och han var stark.

Efter sex mil kom första rapporten från huvudklungan, att man byggt upp en ledning på fem minuter.

– Jag visste inte vad jag skulle tro. Visserligen körde vi så mycket vi hade, men det lät hemskt mycket.

Bara en fördel

Efter tio mil kom rapporten om att avståndet var fem minuter och 15 sekunder.

– Det lät ju bra, så det var bara att fortsätta att jobba på. Det blåste väldigt hårt, men det var bara en fördel. I en klunga är det lätt att bli osams om vem som ska köra. I en utbrytning måste man vara med och köra, annars blir man avställd.

Pyspunka

I den stora huvudklungan var det ingen som tog kommandot och med fem kilometer kvar till mål var avståndet över sex minuter och då förstod utbrytartrion att det stod mellan dem.

– Då började det snurra i huvudet om att planera positionerna inför spurten. Samtidigt kände jag att framhjulet började bli mjukt. Här hade man suttit i nästan 16 mil och så skulle man få punktering med bara några kilometer kvar.

Bra läge

Thommy lyckades ändå stänga tankarna på däcket ute och koncentrera sig på spurten.

– Jag lade mig på tyskens hjul och hade ett jättebra läge. Han gjorde det taktiskt bra och stack med 150 meter kvar, då det tar ett tag för mig att få upp farten och dessutom ta mig förbi honom. Han parkerade både mig och Jan och vann rättvist. Han var kallast, konstaterar Thommy, som tog silvret med någon decimeter till godo på Bodin.

Ett VM-silver, för H55-59, som han håller mycket högt.

– Idag känns det fantastiskt gott. Jag har så många kompisar att tacka för det här, säger Thommy, tillbaka i vardagen hemma i Västvärmland.

Med sig från Danmark tog Thommy även en 13:e plats i det inledande tempoloppet.

– Jag blev lite besviken när jag så min åktid, men bara jag fått återhämta mig lite grann och sett tiderna från H50, och jämfört mig med de andra svenskarna, så insåg jag att jag ändå hade åkt ganska bra. Det var större differens upp till segraren när jag kvalade in till VM än här.

Upp till segrande Vladimir Kuznetsov skilde bara 55 sekunder.