2018-09-12 06:00

2018-09-12 06:00

Kvinnofriden

SVEN SMEDBERG

Det heter att #metoo är en revolution som kommer att kullkasta patriarkatet. Det är en djärv tanke.

Patriarkatet är gammalt. Det har varit förhärskande alltsedan en ny, manbar, gudomlig överhöghet brädade den gamla modergudinnan. Heras tempel var förvisso det första i Olympia och således äldre än Zeus tempel. Men hon fick stå tillbaka för en manlig nyordning som sedan bestått.

Jo, patriarkatet är gammalt och väl aldrig på allvar ifrågasatt. Och ska man se till antalet dagliga våldtäkter i Indien kommer det att vara länge än.

Birger jarl stiftade en lag för att freda kvinnorna. För att stävja brudrov och våldtäkt. Det var på tolvhundratalet. Lagen har fortlevt och skrivits om ända in i våra dagar. Utan att rubba maktförhållanden. Men det var väl inte meningen heller.

Något århundrade före Birger jarl gjorde Eleonora av Akvitanien försök i samma riktning. Hon var sin tids mäktigaste europeiska kvinna. Således med inflytande, kan man tro. Gift med Englands kung och med stora landområden i Frankrike i hemgiften.

Tiden var våldsam. Stormän konkurrerade om mark. Påven försökte avleda våldet genom att kalla till korståg med order att befria Den Heliga Graven i Jerusalem. Gud vill det! manade han i Clermont-Ferrand inför några tusen riddare.

På slottet Les Beaux i Provence presiderade Eleonora över en kärleksdomstol, där män som inte behandlat sin hustrur med tillbörlig respekt ställdes inför rätta. Dom kunde avkunnas av en jury av högättade kvinnor, men verkställigheten uteblev, vem skulle utmäta straffet? Patriarkatet överlevde rannsakningen och väl det.

Vad vi minns av Les Beaux, såsom Evert Taube gör i sin provencalska bok Vallfart, är en vacker ceremoni, en tragisk och romantisk yttring av den höviska trubadurkulturen, så som vi också minns de vackra visorna som Bertrand de Born och Peire Vidal skrev för att hylla Kvinnan, den ojämförligt sköna och dygderika.

Om Eleonoras avsikt var att förändra maktförhållanden misslyckades hon. Och det har hennes systrar gjort alltsedan dess, trots storartade insatser. Raden av sakförare är lång från Upplysningen och den briljanta, högst självständiga Mary Wollstonecraft och hennes bok ”Till försvar för kvinnans rättigheter” 1792.

Men nu ska det ske. Och aldrig har väl förutsättningarna varit bättre. Bred och snabb informationsspridning via ett helt batteri av media som skapar massrörelser med kapacitet att välta den värste. Lägg därtill en insikt även hos män om det nödvändiga i att förändra rollspelen och maktstrukturerna och avskaffa det manliga privilegiet att utöva oönskad intimitet.

Bara i undanskymda locker rooms överlever ännu en fallisk humor, enligt en bekant president.

Det här är en trist reflektion.

Det heter att #metoo är en revolution som kommer att kullkasta patriarkatet. Det är en djärv tanke.

Patriarkatet är gammalt. Det har varit förhärskande alltsedan en ny, manbar, gudomlig överhöghet brädade den gamla modergudinnan. Heras tempel var förvisso det första i Olympia och således äldre än Zeus tempel. Men hon fick stå tillbaka för en manlig nyordning som sedan bestått.

Jo, patriarkatet är gammalt och väl aldrig på allvar ifrågasatt. Och ska man se till antalet dagliga våldtäkter i Indien kommer det att vara länge än.

Birger jarl stiftade en lag för att freda kvinnorna. För att stävja brudrov och våldtäkt. Det var på tolvhundratalet. Lagen har fortlevt och skrivits om ända in i våra dagar. Utan att rubba maktförhållanden. Men det var väl inte meningen heller.

Något århundrade före Birger jarl gjorde Eleonora av Akvitanien försök i samma riktning. Hon var sin tids mäktigaste europeiska kvinna. Således med inflytande, kan man tro. Gift med Englands kung och med stora landområden i Frankrike i hemgiften.

Tiden var våldsam. Stormän konkurrerade om mark. Påven försökte avleda våldet genom att kalla till korståg med order att befria Den Heliga Graven i Jerusalem. Gud vill det! manade han i Clermont-Ferrand inför några tusen riddare.

På slottet Les Beaux i Provence presiderade Eleonora över en kärleksdomstol, där män som inte behandlat sin hustrur med tillbörlig respekt ställdes inför rätta. Dom kunde avkunnas av en jury av högättade kvinnor, men verkställigheten uteblev, vem skulle utmäta straffet? Patriarkatet överlevde rannsakningen och väl det.

Vad vi minns av Les Beaux, såsom Evert Taube gör i sin provencalska bok Vallfart, är en vacker ceremoni, en tragisk och romantisk yttring av den höviska trubadurkulturen, så som vi också minns de vackra visorna som Bertrand de Born och Peire Vidal skrev för att hylla Kvinnan, den ojämförligt sköna och dygderika.

Om Eleonoras avsikt var att förändra maktförhållanden misslyckades hon. Och det har hennes systrar gjort alltsedan dess, trots storartade insatser. Raden av sakförare är lång från Upplysningen och den briljanta, högst självständiga Mary Wollstonecraft och hennes bok ”Till försvar för kvinnans rättigheter” 1792.

Men nu ska det ske. Och aldrig har väl förutsättningarna varit bättre. Bred och snabb informationsspridning via ett helt batteri av media som skapar massrörelser med kapacitet att välta den värste. Lägg därtill en insikt även hos män om det nödvändiga i att förändra rollspelen och maktstrukturerna och avskaffa det manliga privilegiet att utöva oönskad intimitet.

Bara i undanskymda locker rooms överlever ännu en fallisk humor, enligt en bekant president.

Det här är en trist reflektion.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.