2018-06-13 06:00

2018-06-13 06:00

Uttryck och intryck

KRÖNIKA: MARCUS KOHLBERG

Ett propellerplan med sikte på Westlanda. Tvärs över den klarblå himlen, som med linjal. Flygplan bär med sig drömmar och minnen. Skateboardtur i eftermiddagssol.

Cruiser eller longboard? Tanken gror. Hettan, den overkliga, är på allas läppar. Geir Ytterviks måleri på Konsthallen är en oas. Hans magiska realism visar oss världen osminkad, men gläntar samtidigt på dörren till nya världar. Vernissagemusik av Villande skogen med svindlande, proggig lo-fi-americana hög på popvitaminer. Övrigt vitaminintag skall skötas med eftertanke. Ät frukt som växer här, säger min dotter när jag sätter skeden i en Piel de Sapo-melon. Det andas framtid och medvetenhet. Önskar bara att jag hunnit kontakta Stephen Hawking. Jag har hittat ett hörn av universum där man rör sig snabbare än ljuset. Nämligen i Lundbergs-husen på Parkgatan. Jag forcerar trapporna, två steg i taget. Det är knappt så att lysrören hänger med. De är rörelsestyrda och tänds allteftersom. En balansgång mellan resurshushållning och säkerhet.

Jag har sträckläst tre diktsamlingar av Bengt Berg. Katta är som Leeds, Över isen och Nio röda rosor i Reykjavik. Fullständigt unik i sitt uttryck. Berg får oss att se den metallicblå Saaben utmed landsvägen som annars passerar obemärkt. Där bor poesin. Efter vernissagen, men innan propellerplanet, jagade en skäggdopping småfisk i vattenbrynet. Den hungriga sjöfågeln bjöd på show och drog fram som en vattenskoter med vingarna smattrande mot vattenytan. Fisken, den hoppade som vore det tecknad film. Bengt Berg skriver för övrigt om naturen med samma avväpnande självklarhet som han skriver om folkhemmets vagnpark. En annan naturskildrare är Ulf Lundell, som också skriver om kärlek på ett närmast chockerande rakt sätt. På dubbelmackan Club Zebra (2002) finns formuleringar att hänga upp ett skrivande liv på. Skriva tacksamt om kärlek kan lätt bli the kiss of death, men i S:t Monica glöder livet. Lundells konstverk föreställande beatnik-ikonerna Neal Cassady och Jack Kerouac som besjungs i S:t Monica har jag och min syster sett på ett galleri i Östersund, vilket gör låten speciell.

Det handlar om uttryck, att lyckas säga något. Inte alltid det mest uppenbara. Bengt Berg har skrivit böcker med titlar som Den blå containern, Innan Dallas, och Termos. Det är lika handfast och verkligt som drömskt och eteriskt.

Titeln på Lundells platta är för övrigt tagen från en rockklubb som låg i Kristinehamn på 70-talet, så här finns Värmlandsanknytning.

Jag sitter i min nyinköpta och obekväma men ändamålsenliga utemöbel. Ljudet från propellerplanet ändrar karaktär. Avstånd och altitud. Det lurar något i Ytterviks målningar. Poesi antagligen. Noterar att det även lurar något i det kallnade kaffet. En insekt. Den klättrar på koppens insida, och klarar sig. Gör en anteckning i blocket, viker ett hundöra. Jag jobbar med min poesi, och den finns överallt.

Träskorna är från Ottebols handel, och sommareftermiddagen är en metallicblå Saab.

Propellerplanet, det har nog landat.

Snabbare än ljuset.

Cruiser eller longboard? Tanken gror. Hettan, den overkliga, är på allas läppar. Geir Ytterviks måleri på Konsthallen är en oas. Hans magiska realism visar oss världen osminkad, men gläntar samtidigt på dörren till nya världar. Vernissagemusik av Villande skogen med svindlande, proggig lo-fi-americana hög på popvitaminer. Övrigt vitaminintag skall skötas med eftertanke. Ät frukt som växer här, säger min dotter när jag sätter skeden i en Piel de Sapo-melon. Det andas framtid och medvetenhet. Önskar bara att jag hunnit kontakta Stephen Hawking. Jag har hittat ett hörn av universum där man rör sig snabbare än ljuset. Nämligen i Lundbergs-husen på Parkgatan. Jag forcerar trapporna, två steg i taget. Det är knappt så att lysrören hänger med. De är rörelsestyrda och tänds allteftersom. En balansgång mellan resurshushållning och säkerhet.

Jag har sträckläst tre diktsamlingar av Bengt Berg. Katta är som Leeds, Över isen och Nio röda rosor i Reykjavik. Fullständigt unik i sitt uttryck. Berg får oss att se den metallicblå Saaben utmed landsvägen som annars passerar obemärkt. Där bor poesin. Efter vernissagen, men innan propellerplanet, jagade en skäggdopping småfisk i vattenbrynet. Den hungriga sjöfågeln bjöd på show och drog fram som en vattenskoter med vingarna smattrande mot vattenytan. Fisken, den hoppade som vore det tecknad film. Bengt Berg skriver för övrigt om naturen med samma avväpnande självklarhet som han skriver om folkhemmets vagnpark. En annan naturskildrare är Ulf Lundell, som också skriver om kärlek på ett närmast chockerande rakt sätt. På dubbelmackan Club Zebra (2002) finns formuleringar att hänga upp ett skrivande liv på. Skriva tacksamt om kärlek kan lätt bli the kiss of death, men i S:t Monica glöder livet. Lundells konstverk föreställande beatnik-ikonerna Neal Cassady och Jack Kerouac som besjungs i S:t Monica har jag och min syster sett på ett galleri i Östersund, vilket gör låten speciell.

Det handlar om uttryck, att lyckas säga något. Inte alltid det mest uppenbara. Bengt Berg har skrivit böcker med titlar som Den blå containern, Innan Dallas, och Termos. Det är lika handfast och verkligt som drömskt och eteriskt.

Titeln på Lundells platta är för övrigt tagen från en rockklubb som låg i Kristinehamn på 70-talet, så här finns Värmlandsanknytning.

Jag sitter i min nyinköpta och obekväma men ändamålsenliga utemöbel. Ljudet från propellerplanet ändrar karaktär. Avstånd och altitud. Det lurar något i Ytterviks målningar. Poesi antagligen. Noterar att det även lurar något i det kallnade kaffet. En insekt. Den klättrar på koppens insida, och klarar sig. Gör en anteckning i blocket, viker ett hundöra. Jag jobbar med min poesi, och den finns överallt.

Träskorna är från Ottebols handel, och sommareftermiddagen är en metallicblå Saab.

Propellerplanet, det har nog landat.

Snabbare än ljuset.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.