2018-06-13 06:00

2018-06-13 06:00

Tonsatt sommar

MUSIK

Traditionsenlig musikspalt till sommarbilagan. Bekant för de flesta läsare. Hej på mârten, liksom! En sak bara: ska det inte vara reggae till flintasteken undrar vän av ordning? Både ja och nej.

Reggae, ska, dancehall – det vill säga jamaikansk musik – funkar alltid. Men jag vänder mig emot den koloniala hållningen att reggae är sommarmusik. Möjligen är det så för reklamradioproducenter och musikaliska allätare.

Regler bekräftas såklart genom undantag. Så även här.

 

Eric Clapton & Steve Winwood – Had to Cry Today [Live From Madison Square Garden, 2009]

Clapton och Winwood, den namnkunniga halvan av gruppen Blind Faith. Öppningsspåret på gruppens självbetitlade första och enda platta från 1969 blir en ouvertyr för all popkultur. Låten utgör en perfekt stafettväxling mellan 60- och 70-tal. Lyssna på denna kalejdoskopiska version från duons återförening i New York. Relevant, inte nostalgisk. Om jag är glad att jag 2010 kom över biljetter till deras enda spelning i Skandinavien? Har påven en rolig mössa?

 

Pan-Pot – Spitzer (Petter B Padwash Remix) [Funke - EP, 2018]

Efter att ha haft Pan-Pots Mental Rush från plattan White Fiction (2012) på repeat i vinter dök denna EP upp. Spitzer klickade inte direkt, vilket däremot remixen av den samma gjorde. Mästerlig minimalism. Det här är electronica för lata dagar med lurar.

 

Caro Emerald – A Night Like This [Deleted Scenes From the Cutting Room Floor, 2010]

Sexig novell i tangokostym som med sitt retro-futuristiska sound och sina smäktande melodislingor dröjer sig kvar och retar hjärtats sing along-nerv. Caro rör sig med kristallklar kyla och sensuell värme genom en dylansk Black Diamond Bay-miljö bland spelbord och bardiskar. Fantasin får sitt tack vare allt som inte sägs. Sommarens bästa kortfilm!

 

Protoje – Blood Money [Singel, 2017]

Med tanke på den färska och fenomenalt funkiga singeln No Guarantee (2018) ihop med Jamaicas fixstjärna Chronixx kan det tyckas passivt att lyfta fram något från förra året. Men Blood Money är en enastående programförklaring från Protoje, genrens golden boy i min bok. Så här låter reggae idag. Så här låter sanning och politik idag. Om korruption och rättvisa, till ett flow och ett sväng som bara... är bäst.

 

Blind Willie McTell – Statesboro Blues

Sent 1920-tal, akustisk countryblues. Icke att förväxla med Blind Willie Johnson som vi stiftade bekantskap med på ordinarie plats i tidningen häromveckan. Men vi rör oss på samma planhalva, i samma lag. Problematiskt att hänvisa till specifik platta, som så ofta med gammal blues. Det här är populärkulturens Holy Grail. Eller som Bob Dylan uttryckte saken: Nobody can sing the blues like Blind Willie McTell.

Good vibrations inför semestern – om ni frågar mig!

 

Reggae, ska, dancehall – det vill säga jamaikansk musik – funkar alltid. Men jag vänder mig emot den koloniala hållningen att reggae är sommarmusik. Möjligen är det så för reklamradioproducenter och musikaliska allätare.

Regler bekräftas såklart genom undantag. Så även här.

 

Eric Clapton & Steve Winwood – Had to Cry Today [Live From Madison Square Garden, 2009]

Clapton och Winwood, den namnkunniga halvan av gruppen Blind Faith. Öppningsspåret på gruppens självbetitlade första och enda platta från 1969 blir en ouvertyr för all popkultur. Låten utgör en perfekt stafettväxling mellan 60- och 70-tal. Lyssna på denna kalejdoskopiska version från duons återförening i New York. Relevant, inte nostalgisk. Om jag är glad att jag 2010 kom över biljetter till deras enda spelning i Skandinavien? Har påven en rolig mössa?

 

Pan-Pot – Spitzer (Petter B Padwash Remix) [Funke - EP, 2018]

Efter att ha haft Pan-Pots Mental Rush från plattan White Fiction (2012) på repeat i vinter dök denna EP upp. Spitzer klickade inte direkt, vilket däremot remixen av den samma gjorde. Mästerlig minimalism. Det här är electronica för lata dagar med lurar.

 

Caro Emerald – A Night Like This [Deleted Scenes From the Cutting Room Floor, 2010]

Sexig novell i tangokostym som med sitt retro-futuristiska sound och sina smäktande melodislingor dröjer sig kvar och retar hjärtats sing along-nerv. Caro rör sig med kristallklar kyla och sensuell värme genom en dylansk Black Diamond Bay-miljö bland spelbord och bardiskar. Fantasin får sitt tack vare allt som inte sägs. Sommarens bästa kortfilm!

 

Protoje – Blood Money [Singel, 2017]

Med tanke på den färska och fenomenalt funkiga singeln No Guarantee (2018) ihop med Jamaicas fixstjärna Chronixx kan det tyckas passivt att lyfta fram något från förra året. Men Blood Money är en enastående programförklaring från Protoje, genrens golden boy i min bok. Så här låter reggae idag. Så här låter sanning och politik idag. Om korruption och rättvisa, till ett flow och ett sväng som bara... är bäst.

 

Blind Willie McTell – Statesboro Blues

Sent 1920-tal, akustisk countryblues. Icke att förväxla med Blind Willie Johnson som vi stiftade bekantskap med på ordinarie plats i tidningen häromveckan. Men vi rör oss på samma planhalva, i samma lag. Problematiskt att hänvisa till specifik platta, som så ofta med gammal blues. Det här är populärkulturens Holy Grail. Eller som Bob Dylan uttryckte saken: Nobody can sing the blues like Blind Willie McTell.

Good vibrations inför semestern – om ni frågar mig!

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.