2018-02-08 14:16

2018-02-08 14:16

På en skolgård i Babylon

MARCUS KOHLBERG

Varför överhuvudtaget bry sig om musik som inte kommer från Jamaica? Den retoriska frågan ställde sig musikskribenten Andres Lokko i en artikel.

Jag kom på mig själv hur jag för egen del också reflekterat över detta utan att egentligen ha formulerat frågan. Så; ska detta bli en text om reggae, en text om Jamaica eller ska det uteslutande handla om Bob Marley? Den samtida jamaicanska musikscenen med artister som Protoje och Chronixx är också en oskriven text. Idag mer än någonsin lägger popvärlden örat mot jamaicansk mark för inspiration. Ambitionen töjer sig likt en spröd gummisnodd. Ett sätt att bredda perspektivet är att begränsa sig. Jag lovade att återkomma angående Bob Marley & The Wailers platta Exodus. En text om Exodus blir inte bara en text om ett album, en artist och en genre. Det blir också en text om ett land, om Gud och om en kolonial världsordning.

Så mycket för den spröda gummisnodden alltså.

Exodus är en brinnande appell om ett återtåg. Syftet är att uppmana alla ättlingar till de som under slaveriets tyranni fördes bort från Afrika. Förena eder och återvänd. Återvänd till Afrika. Så lyder uppmaningen. Inom den religiöst, politiska rastafari-rörelsen finns en komplex symbolvärld som grundar sig på en afrikansk tolkning av Bibeln. En nyckel till förståelsen av budskapet inom reggaemusiken är rastafariernas syn på sig själva som den nya tidens israeliter. Babylon, ett återkommande begrepp, är synonymt med västvärlden och den förtryckande makten. Zion (med Z) är det heliga landet. Likt Moses och uttåget ur Egypten ska slaveriets ättlingar i global förskingring återbördas med sitt ursprungshem. Denna begreppsvärld sätter Exodus, och delar av reggaemusiken, i ett sammanhang.

Exodus är politiskt nedtonad, men förföriskt vacker. Marleys samlade produktion utgörs för övrigt av en prickfri albumsvit. Titlarna, kompositionerna, är blott variationer och olika grader av storhet. Musiken är, i ordets rätta bemärkelse, tidlös. Bästa ingången är att... lyssna. Jag började lyssna någon gång på mellanstadiet, tack vare en tjej i klassen. Detta var ungefär samtidigt som Bob Marley dog, men för oss var det startskottet. Rysslands floder, fluortanten, blöta snowjoggers. Och musik som lät vuxen men snäll. Fröet såddes, och i övre tonåren kunde jag skörda en outsinlig musikskatt. Hur mycket jag än älskar bluesen och filmmusiken, glamrocken och electronican går det alltid att landa i reggaens baktakt. Den är försonande, precis som den där vännen som alltid är hemma när du knackar på.

Det var en gång en kolonial världsordning.

I dess skugga växte motståndet.

Det var en gång en artist, vars verk kommer att leva för evigt.

Den spröda gummisnodden tänjs ut, men den håller. Motstånd och urkraft måste inte låta argt och disharmoniskt – det kan manifesteras genom total skönhet.

Det kan låta som på en av världens bästa plattor:

”Exodus: movement of Jah people!”

Varför bryr jag mig överhuvudtaget om musik som inte kommer från Jamaica?

Tack, Nettan!

 

Jag kom på mig själv hur jag för egen del också reflekterat över detta utan att egentligen ha formulerat frågan. Så; ska detta bli en text om reggae, en text om Jamaica eller ska det uteslutande handla om Bob Marley? Den samtida jamaicanska musikscenen med artister som Protoje och Chronixx är också en oskriven text. Idag mer än någonsin lägger popvärlden örat mot jamaicansk mark för inspiration. Ambitionen töjer sig likt en spröd gummisnodd. Ett sätt att bredda perspektivet är att begränsa sig. Jag lovade att återkomma angående Bob Marley & The Wailers platta Exodus. En text om Exodus blir inte bara en text om ett album, en artist och en genre. Det blir också en text om ett land, om Gud och om en kolonial världsordning.

Så mycket för den spröda gummisnodden alltså.

Exodus är en brinnande appell om ett återtåg. Syftet är att uppmana alla ättlingar till de som under slaveriets tyranni fördes bort från Afrika. Förena eder och återvänd. Återvänd till Afrika. Så lyder uppmaningen. Inom den religiöst, politiska rastafari-rörelsen finns en komplex symbolvärld som grundar sig på en afrikansk tolkning av Bibeln. En nyckel till förståelsen av budskapet inom reggaemusiken är rastafariernas syn på sig själva som den nya tidens israeliter. Babylon, ett återkommande begrepp, är synonymt med västvärlden och den förtryckande makten. Zion (med Z) är det heliga landet. Likt Moses och uttåget ur Egypten ska slaveriets ättlingar i global förskingring återbördas med sitt ursprungshem. Denna begreppsvärld sätter Exodus, och delar av reggaemusiken, i ett sammanhang.

Exodus är politiskt nedtonad, men förföriskt vacker. Marleys samlade produktion utgörs för övrigt av en prickfri albumsvit. Titlarna, kompositionerna, är blott variationer och olika grader av storhet. Musiken är, i ordets rätta bemärkelse, tidlös. Bästa ingången är att... lyssna. Jag började lyssna någon gång på mellanstadiet, tack vare en tjej i klassen. Detta var ungefär samtidigt som Bob Marley dog, men för oss var det startskottet. Rysslands floder, fluortanten, blöta snowjoggers. Och musik som lät vuxen men snäll. Fröet såddes, och i övre tonåren kunde jag skörda en outsinlig musikskatt. Hur mycket jag än älskar bluesen och filmmusiken, glamrocken och electronican går det alltid att landa i reggaens baktakt. Den är försonande, precis som den där vännen som alltid är hemma när du knackar på.

Det var en gång en kolonial världsordning.

I dess skugga växte motståndet.

Det var en gång en artist, vars verk kommer att leva för evigt.

Den spröda gummisnodden tänjs ut, men den håller. Motstånd och urkraft måste inte låta argt och disharmoniskt – det kan manifesteras genom total skönhet.

Det kan låta som på en av världens bästa plattor:

”Exodus: movement of Jah people!”

Varför bryr jag mig överhuvudtaget om musik som inte kommer från Jamaica?

Tack, Nettan!

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.