2015-10-14 06:00

2015-10-14 14:50

Jag har ingen aning om vad det är, men jag måste ha det!

LISELOTTE SIVERTSEN CARLSON

Samtliga produkter som förevisas på någon slags reklam, finns snart i ett skåp i vårt hus. Jag går på precis allt!

Jag har miljarder olika schampoflaskor som alla lovar att mitt hår ska bli sådär filmstjärneglansigt och flufflockigt.

Har ni någonsin sett mig med filmstjärneglansigt och flufflockigt hår? Bara undrar! Ibland ser det snarare ut som om jag blåst det med en kupévärmare.

I toan har jag klämt fast något grönt klägg från en tub, för att den ska vara fräsch och lukta gott. Eller nåja, lukta starkt parfymerat rengöringsmedel i alla fall. I reklamfilmen är en anka huvudperson. Jag tycker ju att jag borde klara av att klämma dit den där klutten så den ser lika inbjudande ut som när ankan gör det, men icke. I vår toa hänger något som närmast skulle kunna liknas vid trögflytande snor efter en långt gången bihåleinflammation. Superfräsch! Verkligen!

Vid ett tillfälle kunde jag inte motstå choklad med Oreokakor i. Allvarligt! Vad är det för fel på mig? Jag äter vare sig choklad eller kakor.

Jag har även köpt en svindyr krullmaskin till håret.

Nej, läs igen!

KRULL!

Fast jag skulle förstås kunna kalla den för en f-cking skitgrej! Eller också är jag bara för dum för att kunna hantera eländet.

Den praktiska reflexsprayen till voffen hade oväntade bieffekter. Voff gillar nämligen att gosa i soffan. Reflexspray är tydligen inte gossäker. Så numera äger vi en enorm hörnsoffa som skulle synas skitbra en mörk natt på 61:an.

Nicotinell spearmint, är tuggummi som ska göra det enklare för mig att sluta röka. Men först måste jag i och för sig börja.

I mitt badrumsskåp finns (fråga inte varför) strumpbyxor på sprayflaska. Alltså, strumpbyxor på sprayflaska! Jamen, ni hör ju. Det är inte friskt.

Dessutom är jag en usel shoppare.

Jag fattar jag aldrig att det är rea förrän det är 70% och bara finns XS kvar. Eller knytblusar med volanger.

Å andra sidan kvittar storleken egentligen. Jag avskyr att prova kläder. Vissa människor i min närhet påstår också att jag är rätt korkad som inte fattar vilken storlek jag faktiskt har. Oftast tror jag uppenbarligen att det är L. Men jag vet åtminstone med säkerhet att det inte är XS.

Med tanke på att jag inte är ett dyft intresserad av shopping har jag lyckats samla på mig ett anmärkningsvärt stort antal skor, klänningar, byxor och dylikt. Många oanvända och med prislappen kvar.

För vad ska jag med ett par lårhöga skinnstövlar till? Knappast förstavalet då man ska hoppa in på Ica och köpa sin limpa. Finns det förresten någon femtioåring på jorden som behöver lårhöga skinnstövlar?

Och varför har jag köpt korta linnen som visar magen? Jag vill ju verkligen inte min omgivning så illa.

Räddningen är min syster som äger en klädbutik i Leksand. Med ojämna mellanrum kan jag åka dit - efter stängning, om ni nu trodde något annat - ställa mig mitt på golvet och utdela en enkel och tydlig order.

– Klä på mig!

Jag har miljarder olika schampoflaskor som alla lovar att mitt hår ska bli sådär filmstjärneglansigt och flufflockigt.

Har ni någonsin sett mig med filmstjärneglansigt och flufflockigt hår? Bara undrar! Ibland ser det snarare ut som om jag blåst det med en kupévärmare.

I toan har jag klämt fast något grönt klägg från en tub, för att den ska vara fräsch och lukta gott. Eller nåja, lukta starkt parfymerat rengöringsmedel i alla fall. I reklamfilmen är en anka huvudperson. Jag tycker ju att jag borde klara av att klämma dit den där klutten så den ser lika inbjudande ut som när ankan gör det, men icke. I vår toa hänger något som närmast skulle kunna liknas vid trögflytande snor efter en långt gången bihåleinflammation. Superfräsch! Verkligen!

Vid ett tillfälle kunde jag inte motstå choklad med Oreokakor i. Allvarligt! Vad är det för fel på mig? Jag äter vare sig choklad eller kakor.

Jag har även köpt en svindyr krullmaskin till håret.

Nej, läs igen!

KRULL!

Fast jag skulle förstås kunna kalla den för en f-cking skitgrej! Eller också är jag bara för dum för att kunna hantera eländet.

Den praktiska reflexsprayen till voffen hade oväntade bieffekter. Voff gillar nämligen att gosa i soffan. Reflexspray är tydligen inte gossäker. Så numera äger vi en enorm hörnsoffa som skulle synas skitbra en mörk natt på 61:an.

Nicotinell spearmint, är tuggummi som ska göra det enklare för mig att sluta röka. Men först måste jag i och för sig börja.

I mitt badrumsskåp finns (fråga inte varför) strumpbyxor på sprayflaska. Alltså, strumpbyxor på sprayflaska! Jamen, ni hör ju. Det är inte friskt.

Dessutom är jag en usel shoppare.

Jag fattar jag aldrig att det är rea förrän det är 70% och bara finns XS kvar. Eller knytblusar med volanger.

Å andra sidan kvittar storleken egentligen. Jag avskyr att prova kläder. Vissa människor i min närhet påstår också att jag är rätt korkad som inte fattar vilken storlek jag faktiskt har. Oftast tror jag uppenbarligen att det är L. Men jag vet åtminstone med säkerhet att det inte är XS.

Med tanke på att jag inte är ett dyft intresserad av shopping har jag lyckats samla på mig ett anmärkningsvärt stort antal skor, klänningar, byxor och dylikt. Många oanvända och med prislappen kvar.

För vad ska jag med ett par lårhöga skinnstövlar till? Knappast förstavalet då man ska hoppa in på Ica och köpa sin limpa. Finns det förresten någon femtioåring på jorden som behöver lårhöga skinnstövlar?

Och varför har jag köpt korta linnen som visar magen? Jag vill ju verkligen inte min omgivning så illa.

Räddningen är min syster som äger en klädbutik i Leksand. Med ojämna mellanrum kan jag åka dit - efter stängning, om ni nu trodde något annat - ställa mig mitt på golvet och utdela en enkel och tydlig order.

– Klä på mig!