2014-12-09 16:52

2015-01-20 23:09

Gav julkonsert som bjöd på det mesta

ARVIKA: Musikhögskolan på Sporthallen

Konsert. På lördagen gav Musikhögskolan Ingesund sin årliga Julkonsert inför fullsatta läktare och en entusiastisk publik.

Det mest anslående i Arvikas musikliv är den bredd och kvalitet som utbudet har. Sagolikt, om det inte vore för att här ligger än av Sveriges mest legendariska musikhögskolor. Genom kommunens satsningar har Arvika fått ett Konserthus på Ingesund. Likväl satsade skolan på en flott julkonsert i Sporthallen!

Årets program var uppdelat i tolv avdelningar, med större och mindre anhopningar av skilda genreuttryck för julens glädjebudskap och medmänskliga välgångsönskningar.

Begåvade studenter

Inledningens imponerande Luciatåg gav i sin musikaliska serenitet och värme glädjande besked om kvalitet och begåvning hos de unga studenterna.

En välklingande Brassensemble följde. Därefter Ingesounders Big Band & Ingestringers i skön förening. Solister med skojsamt anrättade entréer var Sophie Adamsson (Let it snow) Hanna Zätterman (Christmas). I, Baby it’s cold ouside, blev det en teatral duett dem emellan till de rent och stilmedvetet spelande orkestrarna, arrade och ledda av Daniel Nolgård.

Det är berikande att Nolgård på detta sätt breddat klangen. Där arren odlar tuttit grupperna emellan, tyckte jag mitt i förtjusningen att mixerbordet borde lyfta stråket högre i den gemensamma klangen. De spelade lika härlig som blåset och totaliteten var örongodis hur som helst.

Arvikas folkliv

Maria Palmqvists Julavtryck, iscensatta med Arvikas torg och folkliv måleriskt framför ögonen, var en gripande bild av öppen vänlighet. En vänlighet man önskar vardagen full av!

Gitarrorkesterns hade precis rätta sortens humör och fingerfärdighet i numren ur Tjajkovskijs Nötknäpparen, för att glädja inte bara arrangören F. Pontelius i hjärteroten utan även publikens dito.

Ingesunds Kör och Ingesunds Kammarkör gjorde en klangligt förtjänstfull tolkning av Förunderligt och märkligt - ett stycke som sjungs ofta, men sällan så fräscht i klang och harmoni som nu. På samma fina sätt behandlades godbiten Jul, jul, strålande jul.

Det romantiska idiomet, som hör till båda verkens grundkaraktär, kännetecknas dock av en mer flexibel puls och större dynamiska skiftningar. Här hade de unga dirigenterna en bit kvar till de känsliga avfraseringar man längtar efter, men precision och klang var underbar!

Folkvisa med djup

Ingesunds blåsorkester lät oss njuta av White Christmas och Disneytime i ett obetalbart roligt arr av P-O Ukkonen. Berit Palmqvist ledde med ackuratess den välspelande ensemblen.

Folkmusikgruppen gör nästan alltid publiksuccé. Så också nu. Skredes, Eternal Lea och folkvisan i Denne Søte Juletid delade med sig av sina djup och P. Rousus Schottis (Gräs) tände håg och sinne hos gammal och ung. Mattias Pérez ledde.

Konsertslutets repertoar var en palett av den engelsk-amerikanska julmusik som präglar TV-utbudet och därmed den inre bilden av julmusik hos både det utmärkta värdparet, de skickliga sångarna Emelie Hebbe och Fredrik Essunger, som hos övriga medverkande och stora delar av publiken.

Carolls of the bells med värmländska sånggruppen Päntatånicks (!) med slagverkaren Erik Rosengren, lockade skratt. Magnus and the Jingelballs ”öste” i a Christmas Duel, Bjärlestams Cellokompaniet spelade som en hel kör i When you wish och the Humingbird song.

Pampigt slut

I Vår Bön gav Emelie & Fredrik, pianisten Per Olsson och klarinettisten Anders Hoglert luft åt sina förhoppningar för världen och framtiden.

Symfoniorkestern under Hanna Lindh celebrerade julen med Bizets Farandole med den kända Konungarnas marsch i tematiken. Härlig är jorden förberedde för det glansfulla och pampiga slutet med Symfoniorkester, Stor kör och de perfekta solisterna Emelie Hebbe och Fredrik Essunger i duetten O helga natt; Adams Julsång lyfte våra fötter över allsköns slippriga isar.

Det mest anslående i Arvikas musikliv är den bredd och kvalitet som utbudet har. Sagolikt, om det inte vore för att här ligger än av Sveriges mest legendariska musikhögskolor. Genom kommunens satsningar har Arvika fått ett Konserthus på Ingesund. Likväl satsade skolan på en flott julkonsert i Sporthallen!

Årets program var uppdelat i tolv avdelningar, med större och mindre anhopningar av skilda genreuttryck för julens glädjebudskap och medmänskliga välgångsönskningar.

Begåvade studenter

Inledningens imponerande Luciatåg gav i sin musikaliska serenitet och värme glädjande besked om kvalitet och begåvning hos de unga studenterna.

En välklingande Brassensemble följde. Därefter Ingesounders Big Band & Ingestringers i skön förening. Solister med skojsamt anrättade entréer var Sophie Adamsson (Let it snow) Hanna Zätterman (Christmas). I, Baby it’s cold ouside, blev det en teatral duett dem emellan till de rent och stilmedvetet spelande orkestrarna, arrade och ledda av Daniel Nolgård.

Det är berikande att Nolgård på detta sätt breddat klangen. Där arren odlar tuttit grupperna emellan, tyckte jag mitt i förtjusningen att mixerbordet borde lyfta stråket högre i den gemensamma klangen. De spelade lika härlig som blåset och totaliteten var örongodis hur som helst.

Arvikas folkliv

Maria Palmqvists Julavtryck, iscensatta med Arvikas torg och folkliv måleriskt framför ögonen, var en gripande bild av öppen vänlighet. En vänlighet man önskar vardagen full av!

Gitarrorkesterns hade precis rätta sortens humör och fingerfärdighet i numren ur Tjajkovskijs Nötknäpparen, för att glädja inte bara arrangören F. Pontelius i hjärteroten utan även publikens dito.

Ingesunds Kör och Ingesunds Kammarkör gjorde en klangligt förtjänstfull tolkning av Förunderligt och märkligt - ett stycke som sjungs ofta, men sällan så fräscht i klang och harmoni som nu. På samma fina sätt behandlades godbiten Jul, jul, strålande jul.

Det romantiska idiomet, som hör till båda verkens grundkaraktär, kännetecknas dock av en mer flexibel puls och större dynamiska skiftningar. Här hade de unga dirigenterna en bit kvar till de känsliga avfraseringar man längtar efter, men precision och klang var underbar!

Folkvisa med djup

Ingesunds blåsorkester lät oss njuta av White Christmas och Disneytime i ett obetalbart roligt arr av P-O Ukkonen. Berit Palmqvist ledde med ackuratess den välspelande ensemblen.

Folkmusikgruppen gör nästan alltid publiksuccé. Så också nu. Skredes, Eternal Lea och folkvisan i Denne Søte Juletid delade med sig av sina djup och P. Rousus Schottis (Gräs) tände håg och sinne hos gammal och ung. Mattias Pérez ledde.

Konsertslutets repertoar var en palett av den engelsk-amerikanska julmusik som präglar TV-utbudet och därmed den inre bilden av julmusik hos både det utmärkta värdparet, de skickliga sångarna Emelie Hebbe och Fredrik Essunger, som hos övriga medverkande och stora delar av publiken.

Carolls of the bells med värmländska sånggruppen Päntatånicks (!) med slagverkaren Erik Rosengren, lockade skratt. Magnus and the Jingelballs ”öste” i a Christmas Duel, Bjärlestams Cellokompaniet spelade som en hel kör i When you wish och the Humingbird song.

Pampigt slut

I Vår Bön gav Emelie & Fredrik, pianisten Per Olsson och klarinettisten Anders Hoglert luft åt sina förhoppningar för världen och framtiden.

Symfoniorkestern under Hanna Lindh celebrerade julen med Bizets Farandole med den kända Konungarnas marsch i tematiken. Härlig är jorden förberedde för det glansfulla och pampiga slutet med Symfoniorkester, Stor kör och de perfekta solisterna Emelie Hebbe och Fredrik Essunger i duetten O helga natt; Adams Julsång lyfte våra fötter över allsköns slippriga isar.

  • Sverker Magnusson