2015-09-17 11:10

2015-09-17 11:10

När allt känns svart

LEDARE

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig den samma mer.”

Så skrev Alf Henriksson och just nu är det verkligheten för flera familjer och ungdomar i Arvika.

I tisdags omkom en 16-årig pojke i en trafikolycka i Arvika och ett kärt barn och en mycket omtyckt vän försvann och lämnade ett stort tomrum efter sig.

Att se en stor samling ungdomar stå helt tysta med tända ljus i höstmörkret vid olycksplatsen på tisdagens kväll kändes nästan overkligt. Alla dessa som förlorat en vän och som nu var både ledsna och vilsna för den verklighet de plötsligt befann sig i.

Olyckor händer. Så är det, varje dag är olyckan framme och oftast går det bra, men ibland händer det fruktansvärda. Då finns det bara offer.

Det är svårt att vara där för den som sörjer. Det är svårt att veta vad som är rätt att göra. Men ibland räcker det att visa att man finns och är beredd att lyssna och ta emot, sorg, frustration och all denna vilsenhet.

Jag har sett och hört så många fina ord yttras om den pojke som omkom i olyckan och det jag vill säga till er som nu lever med ett tomrum efter honom: Använd det han lärde er till något bra. Tänk varje dag på den snällhet och omtänksamhet ni säger att han stod för och inspireras av den. Använd det han gav till er för någon annan. Det är många som behöver kärlek nu och tillsammans kan ni göra ringar på vattnet.

När döden inträffar uppstår ett trauma och det är förlamande svårt att ta till handling.

På onsdagens kväll öppnade kyrkan sina portar för en ljuständningsceremoni och över 500 ljus tändes i trappan upp till altaret.

Det är inte alla som har en daglig kontakt med kyrkan, men vilken fantastisk resurs organisationen är. Här öppnas portarna för alla. Här finns de som har mött sorgens olika skepnader och är beredda att ta emot gråt, ilska frustration och hopplöshet, små sorger och stora - utan att värdera.

Det är en ovärderlig resurs.

Veronica Nordenberg Olsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare Arvika Nyheter

Så skrev Alf Henriksson och just nu är det verkligheten för flera familjer och ungdomar i Arvika.

I tisdags omkom en 16-årig pojke i en trafikolycka i Arvika och ett kärt barn och en mycket omtyckt vän försvann och lämnade ett stort tomrum efter sig.

Att se en stor samling ungdomar stå helt tysta med tända ljus i höstmörkret vid olycksplatsen på tisdagens kväll kändes nästan overkligt. Alla dessa som förlorat en vän och som nu var både ledsna och vilsna för den verklighet de plötsligt befann sig i.

Olyckor händer. Så är det, varje dag är olyckan framme och oftast går det bra, men ibland händer det fruktansvärda. Då finns det bara offer.

Det är svårt att vara där för den som sörjer. Det är svårt att veta vad som är rätt att göra. Men ibland räcker det att visa att man finns och är beredd att lyssna och ta emot, sorg, frustration och all denna vilsenhet.

Jag har sett och hört så många fina ord yttras om den pojke som omkom i olyckan och det jag vill säga till er som nu lever med ett tomrum efter honom: Använd det han lärde er till något bra. Tänk varje dag på den snällhet och omtänksamhet ni säger att han stod för och inspireras av den. Använd det han gav till er för någon annan. Det är många som behöver kärlek nu och tillsammans kan ni göra ringar på vattnet.

När döden inträffar uppstår ett trauma och det är förlamande svårt att ta till handling.

På onsdagens kväll öppnade kyrkan sina portar för en ljuständningsceremoni och över 500 ljus tändes i trappan upp till altaret.

Det är inte alla som har en daglig kontakt med kyrkan, men vilken fantastisk resurs organisationen är. Här öppnas portarna för alla. Här finns de som har mött sorgens olika skepnader och är beredda att ta emot gråt, ilska frustration och hopplöshet, små sorger och stora - utan att värdera.

Det är en ovärderlig resurs.

Veronica Nordenberg Olsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare Arvika Nyheter