2018-06-14 14:39

2018-06-14 14:39

Majoriteten motverkar insyn

Arvika: Allvarliga problem i Överförmyndarnämnden

Kommunen. Arvika kommun har följande kärnvärden: Medborgarfokus, stolthet och engagemang, resultatinriktning, öppenhet, förnyelse och utveckling.

Men hur lever man upp till sina kärnvärden?

Att vara styrande i kommunen innebär en skyldighet att på bästa sätt förvalta medborgarnas förtroende. Det kräver öppenhet och tydlighet med hur och var beslut fattas och uppföljning att det man beslutat verkligen blir som det var tänkt. I en demokrati som vår är det oppositionens uppgift att granska hur de styrande sköter sitt uppdrag. För att det ska vara möjligt måste det gå att följa beslutsprocessen och läsa i protokollen var, när och vilka som fattat besluten, vad man beslutat och på vilket underlag.

Överförmyndarnämnden (ÖFN) har enligt lag till uppgift att, med de resurser som kommunstyrelsen tillhandahåller, efter beslut i tingsrätten se till att de av våra medborgare som av olika anledningar inte själva klarar att fatta beslut till exempel om sin ekonomi får den hjälp som behövs. Man har också ett uppföljningsansvar att allt går rätt till. Verksamheten berör de svagaste i samhället och att den är välfungerande och rättssäker är därför av yttersta vikt.

I delårsrapporten som behandlades i kommunfullmäktige i oktober kunde man i avsnittet om ÖFN läsa om omfattande brister. Här följer några belysande citat ur rapporten, en rapport som kommunalrådet Peter Söderström betecknade som ”skrämmande läsning”:

”Generellt kan sägas att verksamheten har mycket svårt att efterleva kommunens och ÖFN:s skyldigheter enligt föräldrabalken och övrig lagstiftning. Dels då verksamheten under lång tid varit kraftigt eftersatt men även på grund av att antalet ärenden per handläggare kraftigt överstiger det rekommenderade antalet. Länsstyrelsen har under många år påtalat dessa brister vid sin granskning av verksamheten. I dagsläget är det dock en ogörlig uppgift att säkerställa de enskilda kommuninnevånarnas rättssäkerhet, genomföra myndighetens uppdrag och komma tillrätta med bristerna sedan år tillbaka.”

”Vid granskningen kommer även många av de brister som länsstyrelsen under lång tid påtalat upp till ytan. Det har bland annat visat sig att en del registreringar av uppdragens omfattning inte överensstämmer med tingsrättens beslut.”

”Det är ytterst beklämmande att i Arvika kommun är granskningen och tillsynen för den här gruppen utsatta i samhället i det närmaste obefintlig.” (gäller förmynderskapsärenden och vikten av att skydda barns medel.)

Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 28 maj behandlades årsrapporten för hela år 2017. Där finns också ett avsnitt om ÖFN. Med tanke på de allvarliga brister som behandlades i delårsrapporten borde det ha funnits med någonting om dessa. Men inte. I årsrapporten kan man inte alls utläsa att det varit några allvarliga problem under året eller att man fått allvarlig kritik från revisorerna och länsstyrelsen. Hur ska kommunfullmäktige, vars organ överförmyndarnämnden är, kunna veta hur läget egentligen är? Till detta kan läggas att revisionen i sin granskning av årsrapporten har en särskild notering om att man funnit bristande måluppfyllelse och styrning av ÖFN och att man kommer att särskilt bevaka ÖFN:s verksamhet under 2018.

Moderaterna hade en motion om verksamheten vid ÖFN som behandlades på kommunfullmäktiges möte i april. I svaret på motionen uppgavs att det givits ett uppdrag om fortsatt analys av verksamheten. I protokoll från kommunstyrelsen när uppdraget redovisades där den 14 maj står att uppdraget givits av kommunstyrelsen. Men när man läser kommunstyrelsens och även kommunledningsutskottets tidigare protokoll går det inte att återfinna något sådant uppdrag.

Med tanke på de allvarliga brister som man kunde läsa om i delårsrapporten, och att det inte återfinns något om dessa eller hur de hanterats i årsrapporten, så borde den analys av verksamheten vid ÖFN som redovisades för kommunstyrelsen 14 maj vara av intresse för ÖFN:s huvudman, det vill säga kommunfullmäktige. Vid mötet yrkade moderaterna på att rapporten skulle delges kommunfullmäktige vilket yrkande majoriteten avslog.

Det betyder att majoriteten gick rakt emot fullmäktiges beslut. I protokollet från fullmäktiges sammanträde i april i paragrafen om den moderata motionen om ÖFN står nämligen (ordagrant) ”ett uppdrag om analys av verksamheten är givet.” Kommunfullmäktige beslutar att kommunstyrelsen återkommer med en rapport till kommunfullmäktige så snart som möjligt.”

Sammanfattningsvis så är det en avsevärd skillnad mellan de bilder som framkommer i delårsrapporten och i årsrapporten och som inte berörs i den analys av verksamheten som presenterades för kommunstyrelsen den 14 maj.

Om bilden i delårsrapporten är den riktiga, varför vill man inte kännas vid den i årsrapporten?

Om årsrapporten ger den riktiga bilden, varför vill man inte redogöra för vilka åtgärder man vidtagit för att så snabbt komma tillrätta med problem som funnits under många år?

Om man nu kunnat åtgärda problemen på så kort tid, varför har det inte gjorts tidigare? Varför framgår det inte i protokollen vilket uppdrag som givits, vilket underlag man haft, hur detta uppdrag formulerats och vilka beslut som fattats? Innan dessa frågor fått utförliga och ordentliga svar kvarstår frågan:

Varför motverkar den styrande majoriteten i Arvika öppenhet och insyn?

Henrik Samuelsson (M)

Men hur lever man upp till sina kärnvärden?

Att vara styrande i kommunen innebär en skyldighet att på bästa sätt förvalta medborgarnas förtroende. Det kräver öppenhet och tydlighet med hur och var beslut fattas och uppföljning att det man beslutat verkligen blir som det var tänkt. I en demokrati som vår är det oppositionens uppgift att granska hur de styrande sköter sitt uppdrag. För att det ska vara möjligt måste det gå att följa beslutsprocessen och läsa i protokollen var, när och vilka som fattat besluten, vad man beslutat och på vilket underlag.

Överförmyndarnämnden (ÖFN) har enligt lag till uppgift att, med de resurser som kommunstyrelsen tillhandahåller, efter beslut i tingsrätten se till att de av våra medborgare som av olika anledningar inte själva klarar att fatta beslut till exempel om sin ekonomi får den hjälp som behövs. Man har också ett uppföljningsansvar att allt går rätt till. Verksamheten berör de svagaste i samhället och att den är välfungerande och rättssäker är därför av yttersta vikt.

I delårsrapporten som behandlades i kommunfullmäktige i oktober kunde man i avsnittet om ÖFN läsa om omfattande brister. Här följer några belysande citat ur rapporten, en rapport som kommunalrådet Peter Söderström betecknade som ”skrämmande läsning”:

”Generellt kan sägas att verksamheten har mycket svårt att efterleva kommunens och ÖFN:s skyldigheter enligt föräldrabalken och övrig lagstiftning. Dels då verksamheten under lång tid varit kraftigt eftersatt men även på grund av att antalet ärenden per handläggare kraftigt överstiger det rekommenderade antalet. Länsstyrelsen har under många år påtalat dessa brister vid sin granskning av verksamheten. I dagsläget är det dock en ogörlig uppgift att säkerställa de enskilda kommuninnevånarnas rättssäkerhet, genomföra myndighetens uppdrag och komma tillrätta med bristerna sedan år tillbaka.”

”Vid granskningen kommer även många av de brister som länsstyrelsen under lång tid påtalat upp till ytan. Det har bland annat visat sig att en del registreringar av uppdragens omfattning inte överensstämmer med tingsrättens beslut.”

”Det är ytterst beklämmande att i Arvika kommun är granskningen och tillsynen för den här gruppen utsatta i samhället i det närmaste obefintlig.” (gäller förmynderskapsärenden och vikten av att skydda barns medel.)

Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 28 maj behandlades årsrapporten för hela år 2017. Där finns också ett avsnitt om ÖFN. Med tanke på de allvarliga brister som behandlades i delårsrapporten borde det ha funnits med någonting om dessa. Men inte. I årsrapporten kan man inte alls utläsa att det varit några allvarliga problem under året eller att man fått allvarlig kritik från revisorerna och länsstyrelsen. Hur ska kommunfullmäktige, vars organ överförmyndarnämnden är, kunna veta hur läget egentligen är? Till detta kan läggas att revisionen i sin granskning av årsrapporten har en särskild notering om att man funnit bristande måluppfyllelse och styrning av ÖFN och att man kommer att särskilt bevaka ÖFN:s verksamhet under 2018.

Moderaterna hade en motion om verksamheten vid ÖFN som behandlades på kommunfullmäktiges möte i april. I svaret på motionen uppgavs att det givits ett uppdrag om fortsatt analys av verksamheten. I protokoll från kommunstyrelsen när uppdraget redovisades där den 14 maj står att uppdraget givits av kommunstyrelsen. Men när man läser kommunstyrelsens och även kommunledningsutskottets tidigare protokoll går det inte att återfinna något sådant uppdrag.

Med tanke på de allvarliga brister som man kunde läsa om i delårsrapporten, och att det inte återfinns något om dessa eller hur de hanterats i årsrapporten, så borde den analys av verksamheten vid ÖFN som redovisades för kommunstyrelsen 14 maj vara av intresse för ÖFN:s huvudman, det vill säga kommunfullmäktige. Vid mötet yrkade moderaterna på att rapporten skulle delges kommunfullmäktige vilket yrkande majoriteten avslog.

Det betyder att majoriteten gick rakt emot fullmäktiges beslut. I protokollet från fullmäktiges sammanträde i april i paragrafen om den moderata motionen om ÖFN står nämligen (ordagrant) ”ett uppdrag om analys av verksamheten är givet.” Kommunfullmäktige beslutar att kommunstyrelsen återkommer med en rapport till kommunfullmäktige så snart som möjligt.”

Sammanfattningsvis så är det en avsevärd skillnad mellan de bilder som framkommer i delårsrapporten och i årsrapporten och som inte berörs i den analys av verksamheten som presenterades för kommunstyrelsen den 14 maj.

Om bilden i delårsrapporten är den riktiga, varför vill man inte kännas vid den i årsrapporten?

Om årsrapporten ger den riktiga bilden, varför vill man inte redogöra för vilka åtgärder man vidtagit för att så snabbt komma tillrätta med problem som funnits under många år?

Om man nu kunnat åtgärda problemen på så kort tid, varför har det inte gjorts tidigare? Varför framgår det inte i protokollen vilket uppdrag som givits, vilket underlag man haft, hur detta uppdrag formulerats och vilka beslut som fattats? Innan dessa frågor fått utförliga och ordentliga svar kvarstår frågan:

Varför motverkar den styrande majoriteten i Arvika öppenhet och insyn?

Henrik Samuelsson (M)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.