2015-07-01 13:34

2015-07-01 13:47

Ska kommunen medverka till sådant?

ARVIKA: Om fritidsbanken

I Arvika Nyheter 15 juni 2015, sidan 4, kunde man läsa om en tämligen ny företeelse, en fritidsbank med ett sällan skådat flöde av positiva effekter.

Det hela hade börjat i Deje, där ”Fritidsbanken i Deje”, med stöd av kommunen, har skaffat in ett lager med sport- och fritidsprodukter för allmän utlåning.

Bakom verksamheten står paraplyorganisationen ”Fritidsbanken Värmland”. En anställd i organisationen, David Mathiasson, reser just nu omkring i kommunerna och söker väcka deras intresse för medverkan i utlåningsverksamheten. Det är ett lockande erbjudande han kommer med. ”Allting ska vara gratis” och ”alla ska alltid få låna”. Ett syfte med verksamheten är att folk ska kunna testa olika aktiviteter, känna efter vad de tycker, innan de eventuellt investerar i dyr utrustning. Enligt David Mathiasson ger utlåningsverksamheten också positiva bieffekter inom områdena för folkhälsa, integration och miljö. ”Alla tjänar på det”, sammanfattar han. Och det är ”helt utan vinstintresse.”

Arvika och Eda kommuner har också uppvaktats av ”Fritidsbanken Värmland” för ett deltagande. Kommunernas medverkan är nödvändig, som ”stöttning”, får vi veta. Men kommunerna måste ”leva upp till” fritidsbankens ”värdegrunder” för att få vara med.

David Mathiasson understryker att det blir allra bäst om olika lokala ideella organisationer bildar en förening för utlåningsverksamheten ”som kommunen sen stöttar”. Frågan ställdes: Vad kan kommunen bidra med? Svaret gavs att det kan vara med ekonomi, bemanning, lokal ”eller i bästa fall allting”.

”Ett jättebra initiativ” tycker kommunalrådet i Eda, Hans Nilsson. Även i Arvika kommun uppges intresset från kommunens sida vara stort.

Man får nu hoppas att berört kommunfolk ges lite semesterledighet, lugn och ro samt tid att tänka efter lite. Det kan ju då vara lämpligt att fundera lite på sakens ekonomiska presentation från fritidsbankens sida. Här ligger uppenbarligen en hund begraven.

Dessutom är begreppet ”gratis” missvisande. I vart fall sett från kommunens horisont. En kommunal medverkan i någon form kostar pengar. En medverkan innebär dessutom ett ansvar. Är utlåningscyklarna trafikdugliga? Är slalomskidornas bindningar rätt inställda? Är flytvästen godkänd..?

Och kan (och får) kommunen alldeles ogenerat åta sig att ”leva upp till” fritidsbankens ”värdegrunder”, vilka de nu är (eller blir)?

Slutligen till själva huvudfrågan: Är det en kommunal angelägenhet att medverka till att vissa – kommunmedlemmar och andra – får låna sport- och fritidsutrustning i en verksamhet som åtminstone delvis ska finansieras över kommunens skattesedel?

Det brukar sägas att när någonting låter för bra för att vara sant, då är det osant. Detta Fritidsbanken Värmlands koncept för utlåning av sport- och fritidsutrustning är ett gott exempel härpå.

Jan Humlekil

Det hela hade börjat i Deje, där ”Fritidsbanken i Deje”, med stöd av kommunen, har skaffat in ett lager med sport- och fritidsprodukter för allmän utlåning.

Bakom verksamheten står paraplyorganisationen ”Fritidsbanken Värmland”. En anställd i organisationen, David Mathiasson, reser just nu omkring i kommunerna och söker väcka deras intresse för medverkan i utlåningsverksamheten. Det är ett lockande erbjudande han kommer med. ”Allting ska vara gratis” och ”alla ska alltid få låna”. Ett syfte med verksamheten är att folk ska kunna testa olika aktiviteter, känna efter vad de tycker, innan de eventuellt investerar i dyr utrustning. Enligt David Mathiasson ger utlåningsverksamheten också positiva bieffekter inom områdena för folkhälsa, integration och miljö. ”Alla tjänar på det”, sammanfattar han. Och det är ”helt utan vinstintresse.”

Arvika och Eda kommuner har också uppvaktats av ”Fritidsbanken Värmland” för ett deltagande. Kommunernas medverkan är nödvändig, som ”stöttning”, får vi veta. Men kommunerna måste ”leva upp till” fritidsbankens ”värdegrunder” för att få vara med.

David Mathiasson understryker att det blir allra bäst om olika lokala ideella organisationer bildar en förening för utlåningsverksamheten ”som kommunen sen stöttar”. Frågan ställdes: Vad kan kommunen bidra med? Svaret gavs att det kan vara med ekonomi, bemanning, lokal ”eller i bästa fall allting”.

”Ett jättebra initiativ” tycker kommunalrådet i Eda, Hans Nilsson. Även i Arvika kommun uppges intresset från kommunens sida vara stort.

Man får nu hoppas att berört kommunfolk ges lite semesterledighet, lugn och ro samt tid att tänka efter lite. Det kan ju då vara lämpligt att fundera lite på sakens ekonomiska presentation från fritidsbankens sida. Här ligger uppenbarligen en hund begraven.

Dessutom är begreppet ”gratis” missvisande. I vart fall sett från kommunens horisont. En kommunal medverkan i någon form kostar pengar. En medverkan innebär dessutom ett ansvar. Är utlåningscyklarna trafikdugliga? Är slalomskidornas bindningar rätt inställda? Är flytvästen godkänd..?

Och kan (och får) kommunen alldeles ogenerat åta sig att ”leva upp till” fritidsbankens ”värdegrunder”, vilka de nu är (eller blir)?

Slutligen till själva huvudfrågan: Är det en kommunal angelägenhet att medverka till att vissa – kommunmedlemmar och andra – får låna sport- och fritidsutrustning i en verksamhet som åtminstone delvis ska finansieras över kommunens skattesedel?

Det brukar sägas att när någonting låter för bra för att vara sant, då är det osant. Detta Fritidsbanken Värmlands koncept för utlåning av sport- och fritidsutrustning är ett gott exempel härpå.

Jan Humlekil

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.