2015-03-25 13:47

2015-03-25 13:47

Uppvärdera det estetiska lärandet!

ARVIKA: Program på is

gymnasiet

AN rapporterar 13/3 om att Arvika kommuns estetiska gymnasieprogram, samt barn-och-fritidsprogrammet, läggs på is kommande läsår. Det är naturligtvis beklagligt, inte minst för de elever som tänkt börja på något av programmen kommande höst. Men det är också beklagligt för de som eventuellt tänkt söka programmen i framtiden.

Besluten att lägga programmen på is är säkert förståeliga från det snävare, budgettekniska perspektivet betraktat. Men om man vidgar blicken något ges utrymme till flera intressanta frågor att ställa. Vad händer till exempel med kontinuiteten hos ett gymnasieprogram, och inte minst kvalitén, om skrinlägganden blir en återkommande vana i gymnasieorganisationen? Har pedagogerna på de berörda programmen lust att arbeta under de förutsättningarna? Erbjuder man framtida elever ett attraktivt utbildningsalternativ, med tradition och stabilitet, eller kommer ryktet att gå; ”sök inte estet eller barn och fritid i Arvika, de lägger ner programmen så fort ansökningssiffrorna går nedåt”.

När det kommer till de estetiska programmen finns det ytterligare en aspekt att ta hänsyn till. Borde inte en småstadsbygd med både konsthistoriskt intresse och en välrenommerad musikhögskola ha något av ett specialintresse i att ta hand om sina estetiska utbildningar? Att ”stå rycken” när det blåser – och inte nog med det – att värna om de estetiska värdena över lag, och bedriva positivt PR-arbete för vad utbildningarna har att ge?

Vi har under de senaste åren sett att den skolpolitiska retoriken alltmer fokuserat på värdet av kärnämnen; matematik, språk och naturvetenskap. Det är en retorik helt i linje med resultaten från PISA- och TIMSS-mätningarna - och naturligtvis är det viktigt att vi inte halkar efter i matematikkunskaperna. Men så länge diskussionen är ensidig, riskerar vi att slå in på en väg som marginaliserar de estetiska ämnenas betydelse - när hörde du till exempel något om en internationell kunskapsmätning för grundskolelevers estetiska kunskaper? I detta retoriska landskap gäller det, särskilt om vi vill bevara det estetiska lärandet som en viktig samhällsingrediens, att ständigt sträva efter att nyansera bilden av lärande och utbildning.

Kan vi till exempel driva kärnämnesfokuset och matematikambitionerna hur långt som helst? Säkert är det möjligt, men frågan måste i så fall ställas: vad är det vi samtidigt prioriterar bort? Är det rena hobbyämnen; rita, måla, spela, sjunga – sådant som vi lika gott kan göra på fritiden? Redan romantikens filosofer visste bättre än så. De visste mycket väl att människan är en komplex helhet: inte bara målrationell och vetenskapsorienterad utan i behov av alternativa, estetiska uttryckssätt. Inte bara som en balans i relation till ”hårdare” kunskapsprocesser, utan i rollen av en kreativ och konstruktiv motor vilken generar positiva effekter, synergieffekter, som även språklig och begreppslig utveckling har glädje av. För att uttrycka det annorlunda: hjärnan mår bra av omväxling!

Vad är då kontentan? Jo: att arbeta proaktivt! Uppvärdera det estetiska lärandet! Ta ställning för en balanserad utbildning som involverar hela människan! Vi har inte råd att offra någon del av denna helhet, inte ens när det gäller klättringen på PISA-listorna.

AN rapporterar 13/3 om att Arvika kommuns estetiska gymnasieprogram, samt barn-och-fritidsprogrammet, läggs på is kommande läsår. Det är naturligtvis beklagligt, inte minst för de elever som tänkt börja på något av programmen kommande höst. Men det är också beklagligt för de som eventuellt tänkt söka programmen i framtiden.

Besluten att lägga programmen på is är säkert förståeliga från det snävare, budgettekniska perspektivet betraktat. Men om man vidgar blicken något ges utrymme till flera intressanta frågor att ställa. Vad händer till exempel med kontinuiteten hos ett gymnasieprogram, och inte minst kvalitén, om skrinlägganden blir en återkommande vana i gymnasieorganisationen? Har pedagogerna på de berörda programmen lust att arbeta under de förutsättningarna? Erbjuder man framtida elever ett attraktivt utbildningsalternativ, med tradition och stabilitet, eller kommer ryktet att gå; ”sök inte estet eller barn och fritid i Arvika, de lägger ner programmen så fort ansökningssiffrorna går nedåt”.

När det kommer till de estetiska programmen finns det ytterligare en aspekt att ta hänsyn till. Borde inte en småstadsbygd med både konsthistoriskt intresse och en välrenommerad musikhögskola ha något av ett specialintresse i att ta hand om sina estetiska utbildningar? Att ”stå rycken” när det blåser – och inte nog med det – att värna om de estetiska värdena över lag, och bedriva positivt PR-arbete för vad utbildningarna har att ge?

Vi har under de senaste åren sett att den skolpolitiska retoriken alltmer fokuserat på värdet av kärnämnen; matematik, språk och naturvetenskap. Det är en retorik helt i linje med resultaten från PISA- och TIMSS-mätningarna - och naturligtvis är det viktigt att vi inte halkar efter i matematikkunskaperna. Men så länge diskussionen är ensidig, riskerar vi att slå in på en väg som marginaliserar de estetiska ämnenas betydelse - när hörde du till exempel något om en internationell kunskapsmätning för grundskolelevers estetiska kunskaper? I detta retoriska landskap gäller det, särskilt om vi vill bevara det estetiska lärandet som en viktig samhällsingrediens, att ständigt sträva efter att nyansera bilden av lärande och utbildning.

Kan vi till exempel driva kärnämnesfokuset och matematikambitionerna hur långt som helst? Säkert är det möjligt, men frågan måste i så fall ställas: vad är det vi samtidigt prioriterar bort? Är det rena hobbyämnen; rita, måla, spela, sjunga – sådant som vi lika gott kan göra på fritiden? Redan romantikens filosofer visste bättre än så. De visste mycket väl att människan är en komplex helhet: inte bara målrationell och vetenskapsorienterad utan i behov av alternativa, estetiska uttryckssätt. Inte bara som en balans i relation till ”hårdare” kunskapsprocesser, utan i rollen av en kreativ och konstruktiv motor vilken generar positiva effekter, synergieffekter, som även språklig och begreppslig utveckling har glädje av. För att uttrycka det annorlunda: hjärnan mår bra av omväxling!

Vad är då kontentan? Jo: att arbeta proaktivt! Uppvärdera det estetiska lärandet! Ta ställning för en balanserad utbildning som involverar hela människan! Vi har inte råd att offra någon del av denna helhet, inte ens när det gäller klättringen på PISA-listorna.

  • J LarssonLektor i pedagogik

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.