2018-08-04 15:28

2018-08-04 15:29

Sven-Ingvars fulländade sommaren

MUSIK: Folkkäraste bandet?

Strax innan solen gick ner mötte folkkära Sven-Ingvars publiken på Arvika Hamnfest. Bandet som sedan 2016 är invalda i Swedish Music hall of Fame tog den jublande publiken med storm från stunden de äntrade den stora scenen.

Framme vid kravallstängslet trängdes barn och ungdomar med mobiler över huvudena och snapchat i högsta hugg, i mitten blev det till och från ett buggande dansgolv och längst bak, vid barområdet, var det folkfest där den mer rutinerade publiken som kunde varje textrad dansade och sjöng med. Det var fantastisk stämning och Oscar Magnusson, som till och från lät precis som sin far, hänförde oss alla med sin tonsäkerhet, närvaro och charm. Med både självsäkerhet och självdistans fick han det stora publikhavet att kännas familjärt, bland annat med sina personliga mellansnack som var både allvarliga och humoristiska. Rent musikaliskt var det otroligt tight. Varje dragning, paus och avslag satt som en smäck. Även ljudtekniskt var det fulländat, ingen överröstade någon annan och de otroligt säkra och musikaliska solona, speciellt av saxofonisten, trädde fram precis lagom för att den musikaliska helheten skulle klaffa.

Enorm spelglädje

Sven-Ingvars utstrålade en enorm spelglädje vilket smittade av sig på publiken. I nästan en och en halv timme höll de intensiteten uppe och det var allsång genom alla låtar. Till och med i den nya låten, ”Du och jag”, sjöng publiken med i de trallvänliga delarna. När de spelade hitten ”Sommar i Sverige” fick de hela festivalområdet att klappa och sjunga och den värmländska sommarkvällen var fulländad.

Mot slutet av spelningen hängde Oscar Magnusson på sig en akustisk gitarr, stjärnor började glimma på den enorma skärmen bakom honom och han höll ett litet tal om sin pappa Sven-Erik. Stämningen blev en annan och under en stund var det bara lugnt och värdigt i hamnen. Även i denna lugna och röstmässigt utmanande låten höll Oscar Magnusson hög nivå.

Jubelexplosion

Efter den sista låten ropade sångaren, med dramatiska ackord mellan orden, ”Länge leve Sven-Ingvar” och publiken exploderade i jubel och applåder. När publiken skanderade ”En gång till” dansade bandet ut på scenen igen och brände av, med om möjligt ännu högre intensitet, hela fem extranummer varav den näst sista mycket stämningsfullt mynnade ut i Värmlandsvisan.

Det var en imponerande spelning som snarare skulle kunna kallas en upplevelse. Värmlandsbandet levandegjorde begreppet sommarglädje och höll, rakt igenom, världsklass.

Framme vid kravallstängslet trängdes barn och ungdomar med mobiler över huvudena och snapchat i högsta hugg, i mitten blev det till och från ett buggande dansgolv och längst bak, vid barområdet, var det folkfest där den mer rutinerade publiken som kunde varje textrad dansade och sjöng med. Det var fantastisk stämning och Oscar Magnusson, som till och från lät precis som sin far, hänförde oss alla med sin tonsäkerhet, närvaro och charm. Med både självsäkerhet och självdistans fick han det stora publikhavet att kännas familjärt, bland annat med sina personliga mellansnack som var både allvarliga och humoristiska. Rent musikaliskt var det otroligt tight. Varje dragning, paus och avslag satt som en smäck. Även ljudtekniskt var det fulländat, ingen överröstade någon annan och de otroligt säkra och musikaliska solona, speciellt av saxofonisten, trädde fram precis lagom för att den musikaliska helheten skulle klaffa.

Enorm spelglädje

Sven-Ingvars utstrålade en enorm spelglädje vilket smittade av sig på publiken. I nästan en och en halv timme höll de intensiteten uppe och det var allsång genom alla låtar. Till och med i den nya låten, ”Du och jag”, sjöng publiken med i de trallvänliga delarna. När de spelade hitten ”Sommar i Sverige” fick de hela festivalområdet att klappa och sjunga och den värmländska sommarkvällen var fulländad.

Mot slutet av spelningen hängde Oscar Magnusson på sig en akustisk gitarr, stjärnor började glimma på den enorma skärmen bakom honom och han höll ett litet tal om sin pappa Sven-Erik. Stämningen blev en annan och under en stund var det bara lugnt och värdigt i hamnen. Även i denna lugna och röstmässigt utmanande låten höll Oscar Magnusson hög nivå.

Jubelexplosion

Efter den sista låten ropade sångaren, med dramatiska ackord mellan orden, ”Länge leve Sven-Ingvar” och publiken exploderade i jubel och applåder. När publiken skanderade ”En gång till” dansade bandet ut på scenen igen och brände av, med om möjligt ännu högre intensitet, hela fem extranummer varav den näst sista mycket stämningsfullt mynnade ut i Värmlandsvisan.

Det var en imponerande spelning som snarare skulle kunna kallas en upplevelse. Värmlandsbandet levandegjorde begreppet sommarglädje och höll, rakt igenom, världsklass.

  • Lilly Rung Klint

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.