2015-08-17 06:00

2015-08-18 09:38

Historiskt boksläpp på Rackstadsmuseet

ARVIKA: 15-årigt forskningsarbete blev bok

Cirkeln är sluten på Rackstadmuséet. Den sista pusselbiten är på plats. Eller? Säkert är i alla fall att fredagen den 14 augusti 2015 kommer att räknas som en historisk dag för Ideella Föreningen Rackstadmuseet och alla dess vänner.

För just denna dag presenterades en fantastisk bok om Bröderna Erikssons Möbelverkstad, skriven av Rackstadmuseets intendent Lena Hellström, men byggd på ett 15-årigt forskningsarbete av den så kallade Möbelgruppen bestående av ett stort antal eldsjälar.

Redan utanför museet kändes den förväntansfulla stämningen inför boksläppet. Besökarna skyndade ovanligt snabbt in mot entrén och väl inne spreds snart glada tillrop som härligt, äntligen och grattis. Denna dag hade uppenbarligen många väntat på.

Mycket arbete bakom

Själv fick jag först en pratstund utanför den nuvarande snickarverkstaden med Curt Eriksson, 90, son till Mäster-Karl, en av de fyra berömda bröderna Eriksson - Ola, Elis, Christian och Karl.

– Nu är du väl glad, Curt!

Ja, det medgav han på sitt vanliga försynta sätt.

– Klart att jag är det. Och stolt över att möbelgruppen har lagt ned så mycket arbete på att forska om verkstan.

Självklart har Curt ingått i denna forskargrupp som en ovärderlig kunskapskälla. Han har inte bara delat med sig av sin unika insiderinformation utan också överlämnat till museet ett stort antal välskrivna kassaböcker, där farbrodern Elis själv skrivit ned allt som gällt möbelverkstaden och gården fram till år 1936.

– Han var noggrann, Elis. Men snål.

Möbelgruppen står dock i stor tacksamhetsskuld till Elis, som många anser vara något av ett affärsgeni.

Taserudsjugend

Det blev snabbt trångt kring kaffeborden inne i museet. Många hade börjat bläddra i den nyinköpta boken, varför kommentarerna haglade.

Särskilt den långa innehållsförteckningen väckte nyfikenhet.

– Men vad menar hon (Lena) med Taserudsjugend?

Ordet hade Lena själv hittat på under arbetet med boken, då hon fann att möblerna i verkstaden visserligen tillverkats i den rådande jugendstilen, men att motiv och modeller oftast hämtades från det lantliga livet runt Taserud. Med andra ord en provinsiell jugend, som hade ritats av Christian och hans arkitektvänner och producerats på verkstaden från 1891 till 1914.

Berättade om forskningen

Under en snabbt förfluten timme turades möbelgruppens medlemmar om att berätta om forskningsarbete, som aldrig tycks kunna ta slut. Forskningen hade självklart grenat ut sig till att även gälla alla de skickliga (konst)hantverkare som anlitats av verkstaden; smederna, väverskorna, krukmakarna, etc, inte att förglömma dåtidens berömda arkitekter och konstnärer. Alla bidrog till att lyfta Arvika till den kulturstad, den är idag.

Ringar på vattnet

Massor av böcker har redan skrivits om konstnärskolonin Rackenkolonin, som sägs ha startat på Christian Erikssons Oppstuhage. Syftet med denna bok är att berätta om hur de fyra bröderna från Taserud gav sig ut i världen för att utbilda sig och sedan återvände till hembygden för att överta faderns möbelverkstad. Deras mångsidighet gav ringar på vattnet, som inspirerar än idag.

Kulturarv

Rackstadmuseet står inför en nytändning efter denna historiska dag. Tack vare bokens väldokumenterade fakta, artiklar och foton samt inte minst digitaliseringen av Elis´ anteckningar kan nu kunskap även om Bröderna Erikssons Möbelverkstad spridas långt över Värmlands gränser. Ett fantastiskt kulturarv, som hade sin start i en snickarverkstad i Arvika.

Boksläppet avslutades med en fin kortfilm, där Sven Årnäs talade med Curt Eriksson i snickarverkstaden.

Möbelgruppen har bestått av Curt Eriksson, Bengt Andersson, Hans Sjöberg, Mats Nilsson, Hasse Sundqvist, Lars Salomonsson, Hasse Andersson, Roland Persson, Irene Heine, Kerstin Widing, Arne Sandberg, samt Lena Hellström.

För just denna dag presenterades en fantastisk bok om Bröderna Erikssons Möbelverkstad, skriven av Rackstadmuseets intendent Lena Hellström, men byggd på ett 15-årigt forskningsarbete av den så kallade Möbelgruppen bestående av ett stort antal eldsjälar.

Redan utanför museet kändes den förväntansfulla stämningen inför boksläppet. Besökarna skyndade ovanligt snabbt in mot entrén och väl inne spreds snart glada tillrop som härligt, äntligen och grattis. Denna dag hade uppenbarligen många väntat på.

Mycket arbete bakom

Själv fick jag först en pratstund utanför den nuvarande snickarverkstaden med Curt Eriksson, 90, son till Mäster-Karl, en av de fyra berömda bröderna Eriksson - Ola, Elis, Christian och Karl.

– Nu är du väl glad, Curt!

Ja, det medgav han på sitt vanliga försynta sätt.

– Klart att jag är det. Och stolt över att möbelgruppen har lagt ned så mycket arbete på att forska om verkstan.

Självklart har Curt ingått i denna forskargrupp som en ovärderlig kunskapskälla. Han har inte bara delat med sig av sin unika insiderinformation utan också överlämnat till museet ett stort antal välskrivna kassaböcker, där farbrodern Elis själv skrivit ned allt som gällt möbelverkstaden och gården fram till år 1936.

– Han var noggrann, Elis. Men snål.

Möbelgruppen står dock i stor tacksamhetsskuld till Elis, som många anser vara något av ett affärsgeni.

Taserudsjugend

Det blev snabbt trångt kring kaffeborden inne i museet. Många hade börjat bläddra i den nyinköpta boken, varför kommentarerna haglade.

Särskilt den långa innehållsförteckningen väckte nyfikenhet.

– Men vad menar hon (Lena) med Taserudsjugend?

Ordet hade Lena själv hittat på under arbetet med boken, då hon fann att möblerna i verkstaden visserligen tillverkats i den rådande jugendstilen, men att motiv och modeller oftast hämtades från det lantliga livet runt Taserud. Med andra ord en provinsiell jugend, som hade ritats av Christian och hans arkitektvänner och producerats på verkstaden från 1891 till 1914.

Berättade om forskningen

Under en snabbt förfluten timme turades möbelgruppens medlemmar om att berätta om forskningsarbete, som aldrig tycks kunna ta slut. Forskningen hade självklart grenat ut sig till att även gälla alla de skickliga (konst)hantverkare som anlitats av verkstaden; smederna, väverskorna, krukmakarna, etc, inte att förglömma dåtidens berömda arkitekter och konstnärer. Alla bidrog till att lyfta Arvika till den kulturstad, den är idag.

Ringar på vattnet

Massor av böcker har redan skrivits om konstnärskolonin Rackenkolonin, som sägs ha startat på Christian Erikssons Oppstuhage. Syftet med denna bok är att berätta om hur de fyra bröderna från Taserud gav sig ut i världen för att utbilda sig och sedan återvände till hembygden för att överta faderns möbelverkstad. Deras mångsidighet gav ringar på vattnet, som inspirerar än idag.

Kulturarv

Rackstadmuseet står inför en nytändning efter denna historiska dag. Tack vare bokens väldokumenterade fakta, artiklar och foton samt inte minst digitaliseringen av Elis´ anteckningar kan nu kunskap även om Bröderna Erikssons Möbelverkstad spridas långt över Värmlands gränser. Ett fantastiskt kulturarv, som hade sin start i en snickarverkstad i Arvika.

Boksläppet avslutades med en fin kortfilm, där Sven Årnäs talade med Curt Eriksson i snickarverkstaden.

Möbelgruppen har bestått av Curt Eriksson, Bengt Andersson, Hans Sjöberg, Mats Nilsson, Hasse Sundqvist, Lars Salomonsson, Hasse Andersson, Roland Persson, Irene Heine, Kerstin Widing, Arne Sandberg, samt Lena Hellström.