2015-08-17 06:00

2015-08-17 06:00

En helig dag för jägarkåren

BRUNSKOG: AN följde med på bockjaktspremiär

Förhoppningar, noggranna förberedelser och arla morgonstund. I söndags startade bockjakten och därmed inleddes jaktsäsongen för många värmländska jägare. En av dem var Niklas Loberg från Mangskog som åkte ut till sina jaktmarker i Brunskog.

Vid tio i fem på morgonen sa det pang. Ett skott ljöd över Berga hemman i Brunskog socken.

Klockan hade ringt redan vid 02.30 och Niklas Loberg hade inte haft några problem med att stiga upp. Det var den dag det var och han hade tänkt på den i veckor.

Äntligen var jaktens dödsäsong över.

Han tog med sig sin Blaser R93, en studsare med kaliber .308, ur vapenskåpet i garderoben och gick nedför trappan.

Största intresse

Jakt är Niklas Lobergs största intresse. Han är 35 år och har jagat i mer än halva sitt liv. Jakt är Niklas avkoppling, hans sätt att lämna vardagen bakom sig. Det är skogens tystnad i gryningen och det är att slippa tänka snarare än att tänka ifred.

Han kokade kaffe och stekte bacon och ägg till frukost. Rörde sig försiktigt för att inte väcka det i övrigt sovande huset.

Niklas Loberg är familjefar och bor i Mangskog med sin familj på sex personer och han jobbar tvåskift vid justerverket på Moelven Edanesågen.

Förra veckan jobbade han eftermiddagsskiftet. Det gav honom tid att greja inför jakten på förmiddagen och ändå hinna till jobbet vid fyra.

Det är bra med eftermiddagsskift.

Det är bra under jaktsäsongen.

Noggranna förberedelser

Under veckan hade Niklas Loberg varit uppe vid Mangskogs skyttebana och skjutit in dels bössan, dels sitt sikte som blir ringrostigt under uppehållet. Han hade varit ute på sina jaktmarker och letat efter spår från rådjursbocken. Sådant som revirmärken där bocken fejat sina horn.

Han hade försökt att förstå hur han skulle överlista den.

„Jakt ska inte vara som att gå in i ett skafferi. Det ska ligga lite jobb bakom. Det är ju inte kul att åka ut i skogen och se ett djur direkt och så skjuter en och åker hem”, är en typisk kommentar från Niklas.

„Det är klart man jagar för att få fälla vilt, men den som måste fälla ett vilt varje gång den jagar, den slutar fort”, är en annan.

Tillsammans utgör de det närmsta Niklas Loberg kommer en jaktfilosofi.

Arrenderar jaktmark

Niklas åt sin frukost och rastade sina fyra hundar. Sedan gick han ut i bilen och körde mot Berga hemman alldeles i närheten av Brunskogs kyrka där han arrenderar sin jaktmark av Per Nyström.

Han parkerade bilen vid Pers lada och gick tillbaka till landsvägen, rundade en skogsdunge och sedan ut på en åker.

Där ställde han sig att vänta.

Före solens uppgång

En timme före solens uppgång i söndags inleddes bockjakten. Då blev det tillåtet att skjuta hornbärande rådjur.

Det är en helig dag för stora delar av jägarkåren i Värmland och markerar traditionellt startpunkten för det värmländska jaktåret.

Bara älgpremiären slår den i betydelse, men älgpremiären har nackdelen att ligga senare i tiden.

Det hör inte till ovanligheterna att det är första gången sedan januari som en småviltsjägare beger sig ut i naturen med bössan på axeln.

Det var med det i bakhuvudet som jägare runt om i länet steg upp i söndagsottan och ut i morgondiset. Vissa påstår att cirka 2000 av Värmlands drygt 13 000 aktiva jägare befinner sig ute i skogar och mark under bockjaktens första morgon. Enligt andra kan det vara betydligt fler som smyger och spanar över fälten den här morgonen.

Det kallas pyrschjakt, att smyga över jaktområdet, försöka finna ett vilt och komma i skottläge.

Först i oktober blir det tillåtet att jaga rådjur med hund, så pyrschjakt är det ena av två alternativ under bockjakten. Det andra är vakjakt där jägaren sitter stilla och väntar in djuret.

Bockjakten sker naturligtvis ofta som en kombination av de två.

Det gäller att känna sin mark och förbereda sig noggrant. Ju bättre kunskap om hur och var bocken rör sig över markerna, desto större chans att träffa på ett vilt.

Vilket trots allt är målet med att gå upp klockan 02.30 en söndagsmorgon i mitten av augusti.

– Jag går ju ut i skogen för att få se djur, om man sen får skjuta eller inte är inte det viktigaste, men det är klart att det är en bonus att få fälla ett vilt, säger Niklas.

Första bocken

Skottet som hördes i Berga hemman vid tio i fem på morgonen den 16 augusti kom från håll, någonstans från Skärmnäs eller Sandviken till, och kan mycket väl ha varit den första bocken som sköts i Brunskogstrakterna jaktåret 2015/2016.

Då hade Niklas Loberg just lämnat fältet där han vakat sedan halv fem. Han hade bestämt sig för att röra sig i en cirkel med ett par vakplatser på vägen. Den första ett kalhygge där han visste att bocken brukar gå.

Där satt han på en stubbe och såg solen stiga över skogen. De enda ljuden kom från myggens surrande, en och annan skogsfågels skri och bilarna som då och då passerade långt borta på 61:an.

Han fick senare se en bock jaga en get över ett annat kalhygge. Niklas visslade och bocken stannade i skogsbrynet.

Rådjuren är nyfikna så.

Han lade an geväret men avstod från att skjuta.

– Det var inget rent skotthåll. Det var grenar i vägen, annars hade jag skjutit, sa han.

På väg från hygget plingade det i Niklas telefon.

– Brorsan har precis fällt en fyrataggare nere i Kronan, sa han.

Runda av

Vid sextiden hade Niklas avslutat sin cirkel och funderade på att runda av.

Han bestämde sig för ett sista försök och gick runt skogsdungen ut mot landsvägen, motsatta vägen som han hade kommit vid starten av jakten.

Där, på andra sidan en kulle, stod en bock och betade på ängen.

Den måste ha hört Niklas komma för knappt hade han sett den innan den plötsligt tog fart upp mot skogsbrynet.

– Hörru, ropade Niklas.

För en kort stund stannade bocken.

Niklas lade återigen an, siktade. Sedan sköt han.

Skottet ljöd över Berga hemman och därmed var jaktåret igång.

Förutom intervjuer med Niklas Loberg bygger artikeln på intervjuer med företrädare för Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund samt ett flertal lokala jägare.

Vid tio i fem på morgonen sa det pang. Ett skott ljöd över Berga hemman i Brunskog socken.

Klockan hade ringt redan vid 02.30 och Niklas Loberg hade inte haft några problem med att stiga upp. Det var den dag det var och han hade tänkt på den i veckor.

Äntligen var jaktens dödsäsong över.

Han tog med sig sin Blaser R93, en studsare med kaliber .308, ur vapenskåpet i garderoben och gick nedför trappan.

Största intresse

Jakt är Niklas Lobergs största intresse. Han är 35 år och har jagat i mer än halva sitt liv. Jakt är Niklas avkoppling, hans sätt att lämna vardagen bakom sig. Det är skogens tystnad i gryningen och det är att slippa tänka snarare än att tänka ifred.

Han kokade kaffe och stekte bacon och ägg till frukost. Rörde sig försiktigt för att inte väcka det i övrigt sovande huset.

Niklas Loberg är familjefar och bor i Mangskog med sin familj på sex personer och han jobbar tvåskift vid justerverket på Moelven Edanesågen.

Förra veckan jobbade han eftermiddagsskiftet. Det gav honom tid att greja inför jakten på förmiddagen och ändå hinna till jobbet vid fyra.

Det är bra med eftermiddagsskift.

Det är bra under jaktsäsongen.

Noggranna förberedelser

Under veckan hade Niklas Loberg varit uppe vid Mangskogs skyttebana och skjutit in dels bössan, dels sitt sikte som blir ringrostigt under uppehållet. Han hade varit ute på sina jaktmarker och letat efter spår från rådjursbocken. Sådant som revirmärken där bocken fejat sina horn.

Han hade försökt att förstå hur han skulle överlista den.

„Jakt ska inte vara som att gå in i ett skafferi. Det ska ligga lite jobb bakom. Det är ju inte kul att åka ut i skogen och se ett djur direkt och så skjuter en och åker hem”, är en typisk kommentar från Niklas.

„Det är klart man jagar för att få fälla vilt, men den som måste fälla ett vilt varje gång den jagar, den slutar fort”, är en annan.

Tillsammans utgör de det närmsta Niklas Loberg kommer en jaktfilosofi.

Arrenderar jaktmark

Niklas åt sin frukost och rastade sina fyra hundar. Sedan gick han ut i bilen och körde mot Berga hemman alldeles i närheten av Brunskogs kyrka där han arrenderar sin jaktmark av Per Nyström.

Han parkerade bilen vid Pers lada och gick tillbaka till landsvägen, rundade en skogsdunge och sedan ut på en åker.

Där ställde han sig att vänta.

Före solens uppgång

En timme före solens uppgång i söndags inleddes bockjakten. Då blev det tillåtet att skjuta hornbärande rådjur.

Det är en helig dag för stora delar av jägarkåren i Värmland och markerar traditionellt startpunkten för det värmländska jaktåret.

Bara älgpremiären slår den i betydelse, men älgpremiären har nackdelen att ligga senare i tiden.

Det hör inte till ovanligheterna att det är första gången sedan januari som en småviltsjägare beger sig ut i naturen med bössan på axeln.

Det var med det i bakhuvudet som jägare runt om i länet steg upp i söndagsottan och ut i morgondiset. Vissa påstår att cirka 2000 av Värmlands drygt 13 000 aktiva jägare befinner sig ute i skogar och mark under bockjaktens första morgon. Enligt andra kan det vara betydligt fler som smyger och spanar över fälten den här morgonen.

Det kallas pyrschjakt, att smyga över jaktområdet, försöka finna ett vilt och komma i skottläge.

Först i oktober blir det tillåtet att jaga rådjur med hund, så pyrschjakt är det ena av två alternativ under bockjakten. Det andra är vakjakt där jägaren sitter stilla och väntar in djuret.

Bockjakten sker naturligtvis ofta som en kombination av de två.

Det gäller att känna sin mark och förbereda sig noggrant. Ju bättre kunskap om hur och var bocken rör sig över markerna, desto större chans att träffa på ett vilt.

Vilket trots allt är målet med att gå upp klockan 02.30 en söndagsmorgon i mitten av augusti.

– Jag går ju ut i skogen för att få se djur, om man sen får skjuta eller inte är inte det viktigaste, men det är klart att det är en bonus att få fälla ett vilt, säger Niklas.

Första bocken

Skottet som hördes i Berga hemman vid tio i fem på morgonen den 16 augusti kom från håll, någonstans från Skärmnäs eller Sandviken till, och kan mycket väl ha varit den första bocken som sköts i Brunskogstrakterna jaktåret 2015/2016.

Då hade Niklas Loberg just lämnat fältet där han vakat sedan halv fem. Han hade bestämt sig för att röra sig i en cirkel med ett par vakplatser på vägen. Den första ett kalhygge där han visste att bocken brukar gå.

Där satt han på en stubbe och såg solen stiga över skogen. De enda ljuden kom från myggens surrande, en och annan skogsfågels skri och bilarna som då och då passerade långt borta på 61:an.

Han fick senare se en bock jaga en get över ett annat kalhygge. Niklas visslade och bocken stannade i skogsbrynet.

Rådjuren är nyfikna så.

Han lade an geväret men avstod från att skjuta.

– Det var inget rent skotthåll. Det var grenar i vägen, annars hade jag skjutit, sa han.

På väg från hygget plingade det i Niklas telefon.

– Brorsan har precis fällt en fyrataggare nere i Kronan, sa han.

Runda av

Vid sextiden hade Niklas avslutat sin cirkel och funderade på att runda av.

Han bestämde sig för ett sista försök och gick runt skogsdungen ut mot landsvägen, motsatta vägen som han hade kommit vid starten av jakten.

Där, på andra sidan en kulle, stod en bock och betade på ängen.

Den måste ha hört Niklas komma för knappt hade han sett den innan den plötsligt tog fart upp mot skogsbrynet.

– Hörru, ropade Niklas.

För en kort stund stannade bocken.

Niklas lade återigen an, siktade. Sedan sköt han.

Skottet ljöd över Berga hemman och därmed var jaktåret igång.

Förutom intervjuer med Niklas Loberg bygger artikeln på intervjuer med företrädare för Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund samt ett flertal lokala jägare.