2007-12-12 08:12

2015-06-18 14:03

Kompetens-utveckling ett modeord

Arvika

En välutbildad läkare blir inte med automatik en bra doktor! Sven Lindholm, ledarutvecklare och nybliven Arvikabo, ser hur vår oförmåga att skapa verklig kompetensutveckling kostar samhället stora summor samtidigt som det inte tänder medarbetarnas engagemang. Men han pekar också på Arvika kommuns unika kompetens.
Sven Lindholm, har hela sitt yrkesliv arbetat med individutveckling i anknytning till arbetslivet. Han har bl a varit chef för ledarutveckling vid AGA, utbildningschef på Södra Skogsägarna och Handelsbanken samt haft uppdrag för SIDA, ILO och Trygghetsrådet. I mars flyttade han till Arvika och här har han fortsatt att fördjupa sig i begreppet kompetensutveckling. En term som i dagens samhälle är mer ett modeord än ett begrepp med verkligt innehåll.
– Det talas om att personal får kompetensutveckling, men när det kommer till genomförande handlar det om gamla vanliga utbildningsinsatser i kursform, säger Sven Lindholm. Utbildningen har oftast till mål att överföra, utbyta eller i seminarieform diskutera kunskap. Men kompetens är uppbyggd av så många fler komponenter än bara kunskap. Om kunskapen skall ingå i en eftertraktad kompetens måste förutsättningar och möjlighet ges att använda kunskaperna i arbetet.
”Det innebär att kunskaperna genom att användas och inarbetas, ges tillfälle att samverka med den mottagande arbetsmiljön. Den är enbart erfarenhetsberikad, på så sätt ”förädlad” kunskap, som genom att sammansmälta och målinriktas med andra komponenter bildar kompetens”, skriver Sven Lindholm i sin skrift ”Kompetens – en (fram)odlad pärla”.
– Man kan ju inte sitta på vägkanten och lära sig cykla bara genom att se på hur andra cyklister trampar omkring. Man måste få tillfälle att träna cykling för att erövra cyklingens konst. Sak samma med en läkare, som efter sin långa utbildning genom möten med patienter och arbete i ett team skaffar sig insikter i hur organisationen fungerar, hur olika patientkategorier reagerar, hur en bra dag på jobbet känns etcetera.
Dessa tillkommande erfarenheter skapar en kompetent yrkesutövare. Kompetens kan sägas vara det sätt på vilket en person eller organisation medvetet och målinriktat använder tillgängliga inre och yttre resurser.
Sven Lindholm pekar som exempel på, hur den kommunala organisationen i Arvika skaffade sig unik kompetens som en följd av tragedierna med Kevin och Sabina samt översvämningen 2000. De händelserna skapade en djupt förankrad medvetenhet om hur sådana kriser bör hanteras. Mörka, oönskade krissituationer gjorde på så sätt Arvika till en tryggare kommun att leva i.
– En organisation och dess medarbetare som går i genom eller ställs inför någon form av kris eller utmaning genomgår ofta en spontan kompetensutveckling. Att klara av kriser, hot och utmaningar behöver inte enbart vara en fråga om att lösa en akut situation. Rätt hanterad kan situationen även vara ett unikt tillfälle att kompetensutveckla personalen.
– Kunskap kan kontrolleras genom att man ställer frågor. Kompetensen däremot bevisar att den finns genom att åstadkomma någonting.
Dagens fortbildningar, bedrivna i kurs- eller seminarieform, är enligt Sven Lindholm ett gigantiskt samhällsekonomiskt slöseri, om de nya kunskaperna inte systematiskt tas om hand och inarbetas.
– En effektiv, reell kompetensutveckling bör ständigt försiggå som en inbäddad del i det dagliga arbetet. Ett behov uppstår, en personalreducering måste vidtas, kostnader måste kapas, en nyinvestering ska genomföras etcetera är exempel på situationer som är speciellt lämpade att utnyttjas till bred kompetensutveckling.
Sven Lindholm, som har en lärarutbildning i botten, ser också hur skolan kan öka fokuseringen på kompetens i undervisningen.
– I dag lär vi våra barn att läsa, skriva, räkna och att fördjupa sig i olika ämnen som en förberedelse inför högre studier och inför vuxenlivet/arbetslivet. Skolans verksamhet är i regel indelad i ämnen – men det är inte fallet med livet utanför skolstaketet. Definitivt inte inom arbetslivet!
– Jag anser att all inlärning bör sättas in i och anknytas till ett helhetssammanhang. Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén sa:” Vi planerar inte framtiden – vi parerar den!” Med det uttalandet pekade han på vikten av att kunna hantera sina kunskaper i ständigt skiftande miljöer.
Det dynamiska arbetslivsperspektivet måste eleverna få redan i skolan. Sven Lindholm menar att inte minst utbildningen på gymnasienivå bör ge eleverna den chansen. Det ställer dock ökade krav på skola, arbetsgivare och fackföreningar. Det räcker inte med att vara allmänt positiv till arbetsplatsförlagd utbildning utan de tre aktörerna måste också se till att det sker verklig kompetensutveckling under de företagslagda perioderna.
Kompletteras detta med yrkestudier för lärarna uppstår en vinn-vinn situation som skulle föra Sverige ett stort steg uppåt i både utvecklings- och välfärdstrapporna.
Arbetslivet kan enligt Sven Lindholm, mer än vad fallet är i dag , utnyttjas som en friskvårdande miljö. På arbetet kan människor utmanas, engageras och utvecklas om det finns kompetensutvecklande möjligheter med i bilden. Ett arbetsliv med högre inslag av ”inbäddad kompetensutveckling” skulle också leda till högre frisknärvaro och mindre sjukfrånvaro. En vinst för såväl samhälle som för företag /organisationer och med de anställda som de verkliga vinnarna.
Sven Lindholm påpekar avslutningsvis att det under åren 2007-2011 finns möjlighet att testa nya former av kompetensutveckling. Hela 12,4 miljarder kronor (EUs sociala fond inklusive nationell finansiering) finns anslagna för att ge företag och organisationer möjligheter, att med ekonomiskt stöd ta fram nya kompetensutvecklande åtgärder i ordinarie arbetsmiljö.
Sven Lindholm, har hela sitt yrkesliv arbetat med individutveckling i anknytning till arbetslivet. Han har bl a varit chef för ledarutveckling vid AGA, utbildningschef på Södra Skogsägarna och Handelsbanken samt haft uppdrag för SIDA, ILO och Trygghetsrådet. I mars flyttade han till Arvika och här har han fortsatt att fördjupa sig i begreppet kompetensutveckling. En term som i dagens samhälle är mer ett modeord än ett begrepp med verkligt innehåll.
– Det talas om att personal får kompetensutveckling, men när det kommer till genomförande handlar det om gamla vanliga utbildningsinsatser i kursform, säger Sven Lindholm. Utbildningen har oftast till mål att överföra, utbyta eller i seminarieform diskutera kunskap. Men kompetens är uppbyggd av så många fler komponenter än bara kunskap. Om kunskapen skall ingå i en eftertraktad kompetens måste förutsättningar och möjlighet ges att använda kunskaperna i arbetet.
”Det innebär att kunskaperna genom att användas och inarbetas, ges tillfälle att samverka med den mottagande arbetsmiljön. Den är enbart erfarenhetsberikad, på så sätt ”förädlad” kunskap, som genom att sammansmälta och målinriktas med andra komponenter bildar kompetens”, skriver Sven Lindholm i sin skrift ”Kompetens – en (fram)odlad pärla”.
– Man kan ju inte sitta på vägkanten och lära sig cykla bara genom att se på hur andra cyklister trampar omkring. Man måste få tillfälle att träna cykling för att erövra cyklingens konst. Sak samma med en läkare, som efter sin långa utbildning genom möten med patienter och arbete i ett team skaffar sig insikter i hur organisationen fungerar, hur olika patientkategorier reagerar, hur en bra dag på jobbet känns etcetera.
Dessa tillkommande erfarenheter skapar en kompetent yrkesutövare. Kompetens kan sägas vara det sätt på vilket en person eller organisation medvetet och målinriktat använder tillgängliga inre och yttre resurser.
Sven Lindholm pekar som exempel på, hur den kommunala organisationen i Arvika skaffade sig unik kompetens som en följd av tragedierna med Kevin och Sabina samt översvämningen 2000. De händelserna skapade en djupt förankrad medvetenhet om hur sådana kriser bör hanteras. Mörka, oönskade krissituationer gjorde på så sätt Arvika till en tryggare kommun att leva i.
– En organisation och dess medarbetare som går i genom eller ställs inför någon form av kris eller utmaning genomgår ofta en spontan kompetensutveckling. Att klara av kriser, hot och utmaningar behöver inte enbart vara en fråga om att lösa en akut situation. Rätt hanterad kan situationen även vara ett unikt tillfälle att kompetensutveckla personalen.
– Kunskap kan kontrolleras genom att man ställer frågor. Kompetensen däremot bevisar att den finns genom att åstadkomma någonting.
Dagens fortbildningar, bedrivna i kurs- eller seminarieform, är enligt Sven Lindholm ett gigantiskt samhällsekonomiskt slöseri, om de nya kunskaperna inte systematiskt tas om hand och inarbetas.
– En effektiv, reell kompetensutveckling bör ständigt försiggå som en inbäddad del i det dagliga arbetet. Ett behov uppstår, en personalreducering måste vidtas, kostnader måste kapas, en nyinvestering ska genomföras etcetera är exempel på situationer som är speciellt lämpade att utnyttjas till bred kompetensutveckling.
Sven Lindholm, som har en lärarutbildning i botten, ser också hur skolan kan öka fokuseringen på kompetens i undervisningen.
– I dag lär vi våra barn att läsa, skriva, räkna och att fördjupa sig i olika ämnen som en förberedelse inför högre studier och inför vuxenlivet/arbetslivet. Skolans verksamhet är i regel indelad i ämnen – men det är inte fallet med livet utanför skolstaketet. Definitivt inte inom arbetslivet!
– Jag anser att all inlärning bör sättas in i och anknytas till ett helhetssammanhang. Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén sa:” Vi planerar inte framtiden – vi parerar den!” Med det uttalandet pekade han på vikten av att kunna hantera sina kunskaper i ständigt skiftande miljöer.
Det dynamiska arbetslivsperspektivet måste eleverna få redan i skolan. Sven Lindholm menar att inte minst utbildningen på gymnasienivå bör ge eleverna den chansen. Det ställer dock ökade krav på skola, arbetsgivare och fackföreningar. Det räcker inte med att vara allmänt positiv till arbetsplatsförlagd utbildning utan de tre aktörerna måste också se till att det sker verklig kompetensutveckling under de företagslagda perioderna.
Kompletteras detta med yrkestudier för lärarna uppstår en vinn-vinn situation som skulle föra Sverige ett stort steg uppåt i både utvecklings- och välfärdstrapporna.
Arbetslivet kan enligt Sven Lindholm, mer än vad fallet är i dag , utnyttjas som en friskvårdande miljö. På arbetet kan människor utmanas, engageras och utvecklas om det finns kompetensutvecklande möjligheter med i bilden. Ett arbetsliv med högre inslag av ”inbäddad kompetensutveckling” skulle också leda till högre frisknärvaro och mindre sjukfrånvaro. En vinst för såväl samhälle som för företag /organisationer och med de anställda som de verkliga vinnarna.
Sven Lindholm påpekar avslutningsvis att det under åren 2007-2011 finns möjlighet att testa nya former av kompetensutveckling. Hela 12,4 miljarder kronor (EUs sociala fond inklusive nationell finansiering) finns anslagna för att ge företag och organisationer möjligheter, att med ekonomiskt stöd ta fram nya kompetensutvecklande åtgärder i ordinarie arbetsmiljö.

  • Jan Nordenberg

null
null
null