2015-08-03 06:00

2015-08-03 06:00

Över 20 000 trädplantor saknas på kalhygge

Här ska det vara fullt med trädplantor. Det ser mer ut som en gräsbevuxen äng.
När Bergvik Skog för åtta år sedan avverkade 60 hektar skog öster om Storfors följde man inte reglerna för återplantering.
– Bolagen tar pengarna och sticker, säger Bernt Johansson.

– Välj ut en stubbe, vilken som helst.

Bernt Johansson, pensionerad skogsarbetare som har gått i de här markerna i nästan hela sitt 78-åriga liv, möter upp på ett kalhygge söder om Långtjärn, längs med Kroktjärnsvägen. Han sätter fast ett måttband i den utvalda stubben, drar ut 5,64 meter av bandet och börjar gå i cirkel runt stubben. Inom cirkeln runt stubben ska det fem år efter avverkningen vara minst 15 plantor som växer enligt Skogsstyrelsens regler. Nu har det gått cirka åtta år. Vi räknar till elva granplantor. Det fattas alltså fyra i första bästa stickprov.

– Det blir 1 100 plantor per hektar. Det borde vara minst 1 500, säger Bernt Johansson.

Det avverkade området är enligt honom cirka 60 hektar stort. Om vårt stickprov är representativt för hela hygget så växer här 24 000 färre träd än vad lagen säger. Att det är representativt intygar Bernt Johansson.

– När jag har gått här och mätt själv har jag kommit fram till att det är 9,8 plantor på varje ställe. På en del är det noll, på en del är det mycket bättre.

Älskar skogen

Bernt Johansson som bor i Skarptorp älskar skogen. Han är ute och går i den varje dag. Men det finns inget naturromantiskt över hans känslor för skogen. Han ser den som en resurs som ska utnyttjas. Skogen för honom betyder jobb och pengar, skatteintäkter och välfärd. Men den ska skötas så att det finns fin timmerskog även för våra barn och barnbarn, menar han. Och man ska gå varsamt fram så att man inte förstör vattendrag och småvägar.

Bernt Johansson kör före och visar upp kalhygge efter kalhygge. Han vill visa vad Bergvik Skog har ställt till med i ”hans” skogar. Det är uppkörda vägar där det nu efter regnet är djupa sjöar. Jorden som pressats ner mot sjön flyter som slam och förfular och förorenar markerna.

– Det står särskilt i Skogsstyrelsens regler att man ska ta särskilt stor hänsyn i närheten av vattendrag.

Rishögar ligger kvar

Han visar kalhyggen där riset har lämnats kvar i högar. Ris som borde ha gått till värmevärket i form av flis. Han visar plantor som är skadade på olika sätt. Hygge efter hygge där gräset har tagit över. Nerblåsta träd som inte har tagits omhand.

– Det händer att jag blir sittande på en stubbe och gråter. Jag har gått här sen jag var pojke och har sett hur bolagen har skött avverkningarna. Förr skulle det växa ny skog. Nu återplanterar de alldeles för lite – samtidigt hävdar de själva att de följer reglerna och att de står för ekologiskt skogsbruk. Det är dubbelmoral.

Han har full respekt för den privata äganderätten. Det är markägaren som bestämmer hur marken ska skötas.

– Men friheten ska inte missbrukas.

”Värdelös certifiering”

Vätskekartongen, som till stor del är slutprodukten för skogen som växer här, har ofta en certifieringsmärkning när du håller den i handen i form av en mjölkliter. Den certifieringen ger inte Bernt Johansson mycket för.

– Den är bara bra för bolagen för då kan de ta 15–20 öre mer för mjölken för kunden vill ha märkningen.

Prioriterar utlandet

Han tror att bolagen helt enkelt inte bryr sig särskilt mycket om den svenska skogen, i alla fall inte här, långt bort från städerna. Markberedning och återplantering kostar mycket pengar.

– De investerar i utlandet i stället. I Asien till exempel. Där omsätter man eucalyptusträd på 20–25 år. Här ska skogen växa i 60–70 år. De har dessutom mycket lägre löner där. De håller på och monterar ner det svenska skogsbruket och den svenska pappersindustrin.

Inventering pågår

Bergviks skogschef Lars-Erik Wigert säger till NWT att det är för tidigt att uttala sig om detaljerna i Bernt Johanssons kritik.

– Men vi känner till klagomålen och därför gör vi just nu en riktad uppföljning av 25 hyggen i det här området. Resultatet kommer att vara klart under augusti. Vi avfärdar inte de här uppgifterna – vi vill ha en öppenhet och dialog – men vi vill ha fakta först.

– Välj ut en stubbe, vilken som helst.

Bernt Johansson, pensionerad skogsarbetare som har gått i de här markerna i nästan hela sitt 78-åriga liv, möter upp på ett kalhygge söder om Långtjärn, längs med Kroktjärnsvägen. Han sätter fast ett måttband i den utvalda stubben, drar ut 5,64 meter av bandet och börjar gå i cirkel runt stubben. Inom cirkeln runt stubben ska det fem år efter avverkningen vara minst 15 plantor som växer enligt Skogsstyrelsens regler. Nu har det gått cirka åtta år. Vi räknar till elva granplantor. Det fattas alltså fyra i första bästa stickprov.

– Det blir 1 100 plantor per hektar. Det borde vara minst 1 500, säger Bernt Johansson.

Det avverkade området är enligt honom cirka 60 hektar stort. Om vårt stickprov är representativt för hela hygget så växer här 24 000 färre träd än vad lagen säger. Att det är representativt intygar Bernt Johansson.

– När jag har gått här och mätt själv har jag kommit fram till att det är 9,8 plantor på varje ställe. På en del är det noll, på en del är det mycket bättre.

Älskar skogen

Bernt Johansson som bor i Skarptorp älskar skogen. Han är ute och går i den varje dag. Men det finns inget naturromantiskt över hans känslor för skogen. Han ser den som en resurs som ska utnyttjas. Skogen för honom betyder jobb och pengar, skatteintäkter och välfärd. Men den ska skötas så att det finns fin timmerskog även för våra barn och barnbarn, menar han. Och man ska gå varsamt fram så att man inte förstör vattendrag och småvägar.

Bernt Johansson kör före och visar upp kalhygge efter kalhygge. Han vill visa vad Bergvik Skog har ställt till med i ”hans” skogar. Det är uppkörda vägar där det nu efter regnet är djupa sjöar. Jorden som pressats ner mot sjön flyter som slam och förfular och förorenar markerna.

– Det står särskilt i Skogsstyrelsens regler att man ska ta särskilt stor hänsyn i närheten av vattendrag.

Rishögar ligger kvar

Han visar kalhyggen där riset har lämnats kvar i högar. Ris som borde ha gått till värmevärket i form av flis. Han visar plantor som är skadade på olika sätt. Hygge efter hygge där gräset har tagit över. Nerblåsta träd som inte har tagits omhand.

– Det händer att jag blir sittande på en stubbe och gråter. Jag har gått här sen jag var pojke och har sett hur bolagen har skött avverkningarna. Förr skulle det växa ny skog. Nu återplanterar de alldeles för lite – samtidigt hävdar de själva att de följer reglerna och att de står för ekologiskt skogsbruk. Det är dubbelmoral.

Han har full respekt för den privata äganderätten. Det är markägaren som bestämmer hur marken ska skötas.

– Men friheten ska inte missbrukas.

”Värdelös certifiering”

Vätskekartongen, som till stor del är slutprodukten för skogen som växer här, har ofta en certifieringsmärkning när du håller den i handen i form av en mjölkliter. Den certifieringen ger inte Bernt Johansson mycket för.

– Den är bara bra för bolagen för då kan de ta 15–20 öre mer för mjölken för kunden vill ha märkningen.

Prioriterar utlandet

Han tror att bolagen helt enkelt inte bryr sig särskilt mycket om den svenska skogen, i alla fall inte här, långt bort från städerna. Markberedning och återplantering kostar mycket pengar.

– De investerar i utlandet i stället. I Asien till exempel. Där omsätter man eucalyptusträd på 20–25 år. Här ska skogen växa i 60–70 år. De har dessutom mycket lägre löner där. De håller på och monterar ner det svenska skogsbruket och den svenska pappersindustrin.

Inventering pågår

Bergviks skogschef Lars-Erik Wigert säger till NWT att det är för tidigt att uttala sig om detaljerna i Bernt Johanssons kritik.

– Men vi känner till klagomålen och därför gör vi just nu en riktad uppföljning av 25 hyggen i det här området. Resultatet kommer att vara klart under augusti. Vi avfärdar inte de här uppgifterna – vi vill ha en öppenhet och dialog – men vi vill ha fakta först.