2015-06-13 06:00

2015-06-13 09:14

"Att rädda Game hade krävt för stora investeringar"

ARBETE & EKONOMI

När spelbutikskedjan Game gick i konkurs i måndags var det en epok som gick i graven för Lars Wingefors.

Fysiska butiker, där man kan klämma och känna på boxarna, har en speciell plats i hans hjärta.

– Ja, det är synd att det blev så här, inte minst för personalen som har gjort ett jättejobb, säger han.Nordic Games historia började i Karlstad på 90-talet med postorderförsäljning av begagnade tv-spel. Företaget växte snabbt och byggde upp en kedja av butiker i Sverige. Bland annat hade man en i gamla Gallerian vid Stadsbiblioteket i Karlstad som många spelnostalgiker minns. Butiken såldes år 2000, och de spelbutiker som funnits i Karlstad sedan dess har haft andra ägare. Tills 2012, då Nordic Games Group köpte brittiskägda Game, med 57 spelbutiker i Sverige och Norge. Därmed blev Wingefors återigen butiksägare i Karlstad, där Game har en butik i Mitticity.

Lars Wingefors tog över en olönsam butikskedja med en mångmiljonskuld, i en tid då näthandeln hotar de fysiska butikerna. Hur tänker man då?

Såg stora möjligheter

– Jag såg stora möjligheter i Game. De hade bara sålt dataspel, så jag satte mig och gjorde en lång lista med nya koncept som jag ville testa.

Ett av koncepten som sjösattes var försäljning av begagnade iphones. Det blev ingen succé.

– Det var mycket problem, många telefoner var stulna och det blev svårhanterligt för personalen. Men idén är det inget fel på, det funkar i andra länder.

Ett koncept som däremot funkade mycket bra var begagnade retrospel – till exempel gamla Nintendospel – brädspel, magic-kort och tillbehör.

Den mest radikala idén hann aldrig bli verklighet.

Hans idé gick ut på att man skulle sälja spelen till inköpspris, alltså till och med billigare än i näthandeln. I butiken skulle man dessutom kunna få låna hem ett visst antal spel gratis. För att få tillgång till butiken skulle man behöva betala en avgift.

– På pappret skulle det fungera om man hade ett par tusen sådana kunder per butik.

Centrala kostnader

Han fick aldrig möjlighet att testa konceptet. Butikskedjan, som var lönsam på butiksnivå, drogs med alltför stora kostnader för centrala funktioner som lager och IT och genererade inte tillräckligt med pengar för att göra de investeringar som hade behövts, enligt Wingefors.

– Det hade krävts kanske 200 butiker, då hade det gått. Ska man klara att driva fysiska spelbutiker ska man antingen ha en liten lokal butik eller en mycket större kedja än Game.

Nordic Games har hela tiden haft delar som varit lönsamma och pengarna för de nödvändiga investeringarna fanns i företagsgruppen.

– Vi drev Game med förlust sista året. Då stoppade vi in pengar. Men jag har en skyldighet mot mina övriga verksamheter också. Varje verksamhet ska kunna generera sina egna medel för investeringar.

Letade efter köpare

Förhoppningen var att få tag i en köpare.

– Sista veckan innan konkursen hade vi i princip ett färdigt avtal på bordet med ett stort bolag. Jag trodde det skulle gå i lås. Men då var det någon högt upp i organisationen som sa nej. Då började tiden rinna iväg och till slut fanns det ingen annan utväg än konkurs.

– Det är tragiskt. Det drabbar framför allt personalen, många av dem har jobbat på Game i tio-femton år.

Men hoppet om att hitta en ny köpare är inte ute. Ansträngningarna fortsätter i konkursförvaltarens regi.

Fysiska butiker, där man kan klämma och känna på boxarna, har en speciell plats i hans hjärta.

– Ja, det är synd att det blev så här, inte minst för personalen som har gjort ett jättejobb, säger han.Nordic Games historia började i Karlstad på 90-talet med postorderförsäljning av begagnade tv-spel. Företaget växte snabbt och byggde upp en kedja av butiker i Sverige. Bland annat hade man en i gamla Gallerian vid Stadsbiblioteket i Karlstad som många spelnostalgiker minns. Butiken såldes år 2000, och de spelbutiker som funnits i Karlstad sedan dess har haft andra ägare. Tills 2012, då Nordic Games Group köpte brittiskägda Game, med 57 spelbutiker i Sverige och Norge. Därmed blev Wingefors återigen butiksägare i Karlstad, där Game har en butik i Mitticity.

Lars Wingefors tog över en olönsam butikskedja med en mångmiljonskuld, i en tid då näthandeln hotar de fysiska butikerna. Hur tänker man då?

Såg stora möjligheter

– Jag såg stora möjligheter i Game. De hade bara sålt dataspel, så jag satte mig och gjorde en lång lista med nya koncept som jag ville testa.

Ett av koncepten som sjösattes var försäljning av begagnade iphones. Det blev ingen succé.

– Det var mycket problem, många telefoner var stulna och det blev svårhanterligt för personalen. Men idén är det inget fel på, det funkar i andra länder.

Ett koncept som däremot funkade mycket bra var begagnade retrospel – till exempel gamla Nintendospel – brädspel, magic-kort och tillbehör.

Den mest radikala idén hann aldrig bli verklighet.

Hans idé gick ut på att man skulle sälja spelen till inköpspris, alltså till och med billigare än i näthandeln. I butiken skulle man dessutom kunna få låna hem ett visst antal spel gratis. För att få tillgång till butiken skulle man behöva betala en avgift.

– På pappret skulle det fungera om man hade ett par tusen sådana kunder per butik.

Centrala kostnader

Han fick aldrig möjlighet att testa konceptet. Butikskedjan, som var lönsam på butiksnivå, drogs med alltför stora kostnader för centrala funktioner som lager och IT och genererade inte tillräckligt med pengar för att göra de investeringar som hade behövts, enligt Wingefors.

– Det hade krävts kanske 200 butiker, då hade det gått. Ska man klara att driva fysiska spelbutiker ska man antingen ha en liten lokal butik eller en mycket större kedja än Game.

Nordic Games har hela tiden haft delar som varit lönsamma och pengarna för de nödvändiga investeringarna fanns i företagsgruppen.

– Vi drev Game med förlust sista året. Då stoppade vi in pengar. Men jag har en skyldighet mot mina övriga verksamheter också. Varje verksamhet ska kunna generera sina egna medel för investeringar.

Letade efter köpare

Förhoppningen var att få tag i en köpare.

– Sista veckan innan konkursen hade vi i princip ett färdigt avtal på bordet med ett stort bolag. Jag trodde det skulle gå i lås. Men då var det någon högt upp i organisationen som sa nej. Då började tiden rinna iväg och till slut fanns det ingen annan utväg än konkurs.

– Det är tragiskt. Det drabbar framför allt personalen, många av dem har jobbat på Game i tio-femton år.

Men hoppet om att hitta en ny köpare är inte ute. Ansträngningarna fortsätter i konkursförvaltarens regi.