2015-06-05 06:00

2015-06-05 06:00

Dåligt betalt för året runt-jobb

STORFORS: Cecilia Kähäri kritisk mot de offentliga upphandlingarna

I Storfors finns inga mjölkbönder kvar.
– Det är bedrövligt. Det är igenväxt överallt här omkring. En efter en lägger ner eller går in i väggen, säger Cecilia Kähäri. Hon äger en av mjölkgårdarna som har lagt ner. Nu kämpar hon på med köttproduktion, än så länge utan vinst.

Cecilias svärföräldrar var mjölkbönder på Äspelund gård i Storfors. 2005 bestämde de sig för att lägga ner mjölkproduktionen på grund av för dålig lönsamhet.

– Det är vi glada för i dag. Det som händer mjölkbönderna just nu är fruktansvärt, säger Cecilia som sedan ett par år äger gården tillsammans med sin man.

Prissvängningar

Prisfallet på mjölken, som är en konsekvens av att den multinationella koncernen Arla verkar på en global marknad med kraftiga prissvängningar, har tvingat mängder av svenska mjölkbönder att lägga ner verksamheten. I skogsbygder som Värmland är det svårt att få lönsamhet på bara växtodling, så för många är enda alternativet att gå över till köttproduktion. Det gjorde Cecilia Kähäri.

Hon visar stolt upp stallet med köttjurarna, som verkar gilla sin ägare. Det nosas och gullas från båda sidor över räcket.

– Jag är djurmänniska ut i fingerspetsarna. Det finns inget bättre än det här, säger hon.

Hon har 28 djur, vilket gör henne till en liten köttbonde. Hon skulle kunna ha fler med den anläggning hon har i dag.

– Jag skulle kunna ha ett djur till i varje box, men de är så stora så de behöver gott om plats.

Ingen dag är ledig

Någon lönsamhet lyckas hon inte få på sitt slit med djuren, som pågår varje dag, året runt.

– Man måste gå upp och ut hit även om man är magsjuk, säger hon.

För att hon skulle kunna ta ut en vanlig lön från köttproduktionen skulle hon behöva ha 200–300 djur tror hon. Det är bara för att hennes man har ett annat heltidsjobb det går runt för familjen. För att hela familjen skulle kunna leva på bara köttproduktion skulle de behöva runt 600 djur. Vilken väg de kommer att välja i framtiden vet hon inte i dag. Just nu planerar hon några mindre förändringar på kort sikt. Snart kommer tre köttkvigor till gården, som ska bli utedjur. Hon tänker börja sälja köttlådor till privatpersoner från gården. Om det slår väl ut kan det mycket väl bli grisar på gården och fläsklådor till kunderna.

– Jag ska prova mig fram och se vad det finns efterfrågan på. Intresset för närproducerat ökar, säger hon.

Paradoxalt

Cecilia Kähäri menar att en stor del av böndernas kris grundar sig i en paradox: vi vanliga konsumenter vill ha svensk mjölk och vi vill ha svenskt kött. Vi vill att våra barn ska få svensktillverkad mat i skolan och att våra gamla ska få svensk mat på äldreboendena. Medvetenheten ökar hela tiden. Men i slutänden blir det till stor del ändå utländskt vi konsumerar. Vad beror det på?

– Dels är det dålig märkning i butikerna. Det är svårt att se om osten kommer från svensk mjölk till exempel. Men den största boven är Lagen om offentlig upphandling. Stat, kommuner och landsting upphandlar livsmedel för 10 miljarder per år i Sverige. Det är bara en liten del av den maten som kommer från svenska producenter. Lagen tar inte hänsyn till miljö och djurrätt, det ska bara vara billigast.

Kommunens kontrollanter kommer och inspekterar att hon lever upp till världens kanske strängaste krav på djurhållning. Samtidigt köper kommunen själv in kött som till stor del är utländskt, för att det är billigast.

– Kommunen köper kyckling från Thailand och kött från Tyskland och Danmark. Vi har pratat med kommunens kostchef om det här, men hon är bakbunden av lagen.

Cecilias svärföräldrar var mjölkbönder på Äspelund gård i Storfors. 2005 bestämde de sig för att lägga ner mjölkproduktionen på grund av för dålig lönsamhet.

– Det är vi glada för i dag. Det som händer mjölkbönderna just nu är fruktansvärt, säger Cecilia som sedan ett par år äger gården tillsammans med sin man.

Prissvängningar

Prisfallet på mjölken, som är en konsekvens av att den multinationella koncernen Arla verkar på en global marknad med kraftiga prissvängningar, har tvingat mängder av svenska mjölkbönder att lägga ner verksamheten. I skogsbygder som Värmland är det svårt att få lönsamhet på bara växtodling, så för många är enda alternativet att gå över till köttproduktion. Det gjorde Cecilia Kähäri.

Hon visar stolt upp stallet med köttjurarna, som verkar gilla sin ägare. Det nosas och gullas från båda sidor över räcket.

– Jag är djurmänniska ut i fingerspetsarna. Det finns inget bättre än det här, säger hon.

Hon har 28 djur, vilket gör henne till en liten köttbonde. Hon skulle kunna ha fler med den anläggning hon har i dag.

– Jag skulle kunna ha ett djur till i varje box, men de är så stora så de behöver gott om plats.

Ingen dag är ledig

Någon lönsamhet lyckas hon inte få på sitt slit med djuren, som pågår varje dag, året runt.

– Man måste gå upp och ut hit även om man är magsjuk, säger hon.

För att hon skulle kunna ta ut en vanlig lön från köttproduktionen skulle hon behöva ha 200–300 djur tror hon. Det är bara för att hennes man har ett annat heltidsjobb det går runt för familjen. För att hela familjen skulle kunna leva på bara köttproduktion skulle de behöva runt 600 djur. Vilken väg de kommer att välja i framtiden vet hon inte i dag. Just nu planerar hon några mindre förändringar på kort sikt. Snart kommer tre köttkvigor till gården, som ska bli utedjur. Hon tänker börja sälja köttlådor till privatpersoner från gården. Om det slår väl ut kan det mycket väl bli grisar på gården och fläsklådor till kunderna.

– Jag ska prova mig fram och se vad det finns efterfrågan på. Intresset för närproducerat ökar, säger hon.

Paradoxalt

Cecilia Kähäri menar att en stor del av böndernas kris grundar sig i en paradox: vi vanliga konsumenter vill ha svensk mjölk och vi vill ha svenskt kött. Vi vill att våra barn ska få svensktillverkad mat i skolan och att våra gamla ska få svensk mat på äldreboendena. Medvetenheten ökar hela tiden. Men i slutänden blir det till stor del ändå utländskt vi konsumerar. Vad beror det på?

– Dels är det dålig märkning i butikerna. Det är svårt att se om osten kommer från svensk mjölk till exempel. Men den största boven är Lagen om offentlig upphandling. Stat, kommuner och landsting upphandlar livsmedel för 10 miljarder per år i Sverige. Det är bara en liten del av den maten som kommer från svenska producenter. Lagen tar inte hänsyn till miljö och djurrätt, det ska bara vara billigast.

Kommunens kontrollanter kommer och inspekterar att hon lever upp till världens kanske strängaste krav på djurhållning. Samtidigt köper kommunen själv in kött som till stor del är utländskt, för att det är billigast.

– Kommunen köper kyckling från Thailand och kött från Tyskland och Danmark. Vi har pratat med kommunens kostchef om det här, men hon är bakbunden av lagen.