2015-04-13 06:00

2015-04-13 07:03

Sänkte lönen för att kunna starta vårdföretag

VÄLFÄRDSFÖRETAG: Friheten är viktigare menar Vendela Englund

Landstingets politiker och tjänstemän är inne och styr för mycket i hur vårdcentralerna ska drivas, menar Vendela Englund, verksamhetschef på privata vårdcentralen Åttkanten i Karlstad. Likriktning, detaljstyrning och en enorm arbetsbörda gör att landstinget kastar pengar efter flyende läkare, menar hon.

Det var knappast vårdföretagare hon hade tänkt sig att hon skulle bli. Vendela Englund har arbetat länge i Värmland som distriktsläkare och 2001–2005 var hon länsverksamhetschef inom allmänmedicin i Värmlands landsting. Lojaliteten med arbetsgivaren var stark, men till slut gick det inte längre. Arbetssituationen blev ohållbar. 2010 bröt hon och fyra andra distriktsläkare på vårdcentralen på Herrhagen upp och startade eget. En läkare från vårdcentralen i Skåre följde med.

– När Hälsovalet i landstinget infördes fick alla som uppfyllde kriterierna öppna eget. Vi tänkte att det är ”nu eller aldrig”, säger Vendela Englund.

När den tidigare höga chefen inom landstinget – som dessutom varit aktiv vänsterpartist – valde att starta eget var det av frustration över toppstyrning och orimlig arbetsbörda. Och när landstinget planerade att lägga ner ett par mindre vårdcentraler för att skapa en jättevårdcentral på Gripen blev det nog.

– Läkare behöver vara nära sina kollegor. När man måste skicka internpost till varandra har det blivit för stort!

Omedelbar succé

Åttkanten blev en omedelbar succé, i alla fall om man ser till hur patienterna väljer. 8 500 patienter är listade här. Tar man hänsyn till hur patienterna är klassade efter vårdtyngd motsvarar det 11 000 värmländska genomsnittspatienter. Åttkantens problem blev paradoxalt nog att man nästan drunknade i alla nya listningar.

– Varje dag när man satte på datorn var det nya patienter som hade listat sig här.

Åttkanten har i dag elva läkare. Med beteendevetare, fotterapeut, barnmorskor, BVC-sköterskor och lite övrig personal är man 26 anställda. Vårdcentralen har slagit i taket flera gånger och fått tidsbegränsade stopp för nylistning. I år tänker man bygga om och utöka lokalerna för att få rum med fler anställda och kunna ta hand om fler patienter.

– Det är nämligen inte hållbart för de nu anställda läkarna att försöka klämma in flerpatienter på sin arbetstid.

Har fått sänka lönen

Ekonomiskt har beslutet att öppna eget inneburit en kraftigt sänkt lön jämfört med vad hon tjänade i landstinget.

– Det finns inga pengar att göra, riskkapitalisterna har lämnat primärvården. Systemet är underfinansierat, de landstingsdrivna enheterna gör ju minusresultat hela tiden. Men om man har kompetent folk och jagar kostnader går det runt med ett litet plus.

Hur ser du på debatten om vinster i välfärden?

– Vinst är inte vårt motiv men måste finnas om man ska ha ett företag med stabilitet och sund ekonomi och möjlighet att utvecklas. Vi måste ha en ekonomisk buffert. Det är väldigt märkligt i talet om vinster i välfärden att just kvinnodominerade verksamheter som sjukvård, omsorg och skola inte ska få göra vinst. Däremot hör vi inget om att mansdominerade skattefinansierade sektorer som byggande av skolor och sjukhus, ägande och uthyrning av fastighetsbestånd, transporter, utrustning, underhåll, el, förbrukning och annat mansdominerat inte skulle få göra vinst. Det får de – även när de är direkt relaterade till sjukvården. Det är självklart att inga sådana företag skulle finnas om de inte fick göra lite plus. Extra irriterande är detta eftersom ersättningarna i sjukvården är så snålt tilltagna att det förutsätter fortsatta ”kvinnolöner!”. Naturligtvis är den absolut största utgiftsposten i vår verksamhet löner. Kompetent personal är vår enda riktigt viktiga och oersättliga resurs.

Kräver stort engagemang

Åttkanten får överlag goda betyg när man mäter patienternas nöjdhet. Läkarna sköter sig själva, i alla fall i de viktigaste frågorna. Ekonomiskt går det runt med samma ersättningssystem som de landstingsdrivna verksamheterna har. Men det kostar i tid och engagemang. På frågan hur stor del av arbetstiden hon ägnar åt att vara läkare och hur stor del hon är arbetsgivare svarar Vendela Englund ”70 procent läkare och 50 procent arbetsgivare”. Det går alltså inte riktigt ihop, men tillfredsställelsen hon känner över att få utforma verksamheten efter eget huvud är märkbar. Och irritationen över hur det funkar i landstinget är lika märkbar. Det är så mycket kraft och potential som går förlorad i den offentligt drivna verksamheten, menar hon.

– Det är så många lager och steg mellan folk och uppdragsgivare. Ju fler lager i organisationen med människor som inte förstår sig på vård desto ledsammare blir det. Man betraktar inte läkare som människor. En läkare tillåts inte säga ”nu är jag färdig, nu har jag gjort mitt jobb”. Det tar liksom aldrig slut.

– Det finns egentligen inga hinder för att släppa det mer fritt, det behöver inte vara så här. Men nu är det så att alla ska ha ”lika vård”. Det stämmer ju inte. Vi ska laga utifrån vad vi hade för individer, man ska få göra på olika vis. Behoven ser inte likadana ut i Likenäs som på Gripen till exempel. Det borde vara mer mål-fokus, men i stället är politikerna inne och roddar i ”hur-frågorna. Politiker ska vara ideologiska och sätta visionerna och tilldela medel till det, inte bestämma i detaljsaker som telefontider, öppettider och så vidare. Det blir mycket bypolitik som styr. Om man bara kunde lita på att kompetenta medarbetare hittar olika vägar att nå dit man ska så skulle man få ut mycket mer av skattepengarna.

Hämmar innovation

– Möjligheten till innovation och utveckling är en outnyttjad potential eftersom vi fortfarande har alltför mycket klåfingrig styrning från landstinget. Om man hyste större förtroende för proffsen i verksamheterna skulle man i mycket högre grad kunna låta oss – och även landstingets egna enheter – få hitta nya vägar och lösningar. Detta skulle kunna gagna patienter, personalen och ekonomin. Nu är reglerna rent innovationshindrande. Vi måste göra på vissa bestämda sätt – som om den slutliga och bästa metoden fanns och inget bättre sätt kan tänkas! Detta tror jag beror på dels ett kontrollbehov från landstingshuset och dels på att man inte litar på personalen och absolut inte på oss privata. Detta är mycket tråkigt och irriterande.

Det var knappast vårdföretagare hon hade tänkt sig att hon skulle bli. Vendela Englund har arbetat länge i Värmland som distriktsläkare och 2001–2005 var hon länsverksamhetschef inom allmänmedicin i Värmlands landsting. Lojaliteten med arbetsgivaren var stark, men till slut gick det inte längre. Arbetssituationen blev ohållbar. 2010 bröt hon och fyra andra distriktsläkare på vårdcentralen på Herrhagen upp och startade eget. En läkare från vårdcentralen i Skåre följde med.

– När Hälsovalet i landstinget infördes fick alla som uppfyllde kriterierna öppna eget. Vi tänkte att det är ”nu eller aldrig”, säger Vendela Englund.

När den tidigare höga chefen inom landstinget – som dessutom varit aktiv vänsterpartist – valde att starta eget var det av frustration över toppstyrning och orimlig arbetsbörda. Och när landstinget planerade att lägga ner ett par mindre vårdcentraler för att skapa en jättevårdcentral på Gripen blev det nog.

– Läkare behöver vara nära sina kollegor. När man måste skicka internpost till varandra har det blivit för stort!

Omedelbar succé

Åttkanten blev en omedelbar succé, i alla fall om man ser till hur patienterna väljer. 8 500 patienter är listade här. Tar man hänsyn till hur patienterna är klassade efter vårdtyngd motsvarar det 11 000 värmländska genomsnittspatienter. Åttkantens problem blev paradoxalt nog att man nästan drunknade i alla nya listningar.

– Varje dag när man satte på datorn var det nya patienter som hade listat sig här.

Åttkanten har i dag elva läkare. Med beteendevetare, fotterapeut, barnmorskor, BVC-sköterskor och lite övrig personal är man 26 anställda. Vårdcentralen har slagit i taket flera gånger och fått tidsbegränsade stopp för nylistning. I år tänker man bygga om och utöka lokalerna för att få rum med fler anställda och kunna ta hand om fler patienter.

– Det är nämligen inte hållbart för de nu anställda läkarna att försöka klämma in flerpatienter på sin arbetstid.

Har fått sänka lönen

Ekonomiskt har beslutet att öppna eget inneburit en kraftigt sänkt lön jämfört med vad hon tjänade i landstinget.

– Det finns inga pengar att göra, riskkapitalisterna har lämnat primärvården. Systemet är underfinansierat, de landstingsdrivna enheterna gör ju minusresultat hela tiden. Men om man har kompetent folk och jagar kostnader går det runt med ett litet plus.

Hur ser du på debatten om vinster i välfärden?

– Vinst är inte vårt motiv men måste finnas om man ska ha ett företag med stabilitet och sund ekonomi och möjlighet att utvecklas. Vi måste ha en ekonomisk buffert. Det är väldigt märkligt i talet om vinster i välfärden att just kvinnodominerade verksamheter som sjukvård, omsorg och skola inte ska få göra vinst. Däremot hör vi inget om att mansdominerade skattefinansierade sektorer som byggande av skolor och sjukhus, ägande och uthyrning av fastighetsbestånd, transporter, utrustning, underhåll, el, förbrukning och annat mansdominerat inte skulle få göra vinst. Det får de – även när de är direkt relaterade till sjukvården. Det är självklart att inga sådana företag skulle finnas om de inte fick göra lite plus. Extra irriterande är detta eftersom ersättningarna i sjukvården är så snålt tilltagna att det förutsätter fortsatta ”kvinnolöner!”. Naturligtvis är den absolut största utgiftsposten i vår verksamhet löner. Kompetent personal är vår enda riktigt viktiga och oersättliga resurs.

Kräver stort engagemang

Åttkanten får överlag goda betyg när man mäter patienternas nöjdhet. Läkarna sköter sig själva, i alla fall i de viktigaste frågorna. Ekonomiskt går det runt med samma ersättningssystem som de landstingsdrivna verksamheterna har. Men det kostar i tid och engagemang. På frågan hur stor del av arbetstiden hon ägnar åt att vara läkare och hur stor del hon är arbetsgivare svarar Vendela Englund ”70 procent läkare och 50 procent arbetsgivare”. Det går alltså inte riktigt ihop, men tillfredsställelsen hon känner över att få utforma verksamheten efter eget huvud är märkbar. Och irritationen över hur det funkar i landstinget är lika märkbar. Det är så mycket kraft och potential som går förlorad i den offentligt drivna verksamheten, menar hon.

– Det är så många lager och steg mellan folk och uppdragsgivare. Ju fler lager i organisationen med människor som inte förstår sig på vård desto ledsammare blir det. Man betraktar inte läkare som människor. En läkare tillåts inte säga ”nu är jag färdig, nu har jag gjort mitt jobb”. Det tar liksom aldrig slut.

– Det finns egentligen inga hinder för att släppa det mer fritt, det behöver inte vara så här. Men nu är det så att alla ska ha ”lika vård”. Det stämmer ju inte. Vi ska laga utifrån vad vi hade för individer, man ska få göra på olika vis. Behoven ser inte likadana ut i Likenäs som på Gripen till exempel. Det borde vara mer mål-fokus, men i stället är politikerna inne och roddar i ”hur-frågorna. Politiker ska vara ideologiska och sätta visionerna och tilldela medel till det, inte bestämma i detaljsaker som telefontider, öppettider och så vidare. Det blir mycket bypolitik som styr. Om man bara kunde lita på att kompetenta medarbetare hittar olika vägar att nå dit man ska så skulle man få ut mycket mer av skattepengarna.

Hämmar innovation

– Möjligheten till innovation och utveckling är en outnyttjad potential eftersom vi fortfarande har alltför mycket klåfingrig styrning från landstinget. Om man hyste större förtroende för proffsen i verksamheterna skulle man i mycket högre grad kunna låta oss – och även landstingets egna enheter – få hitta nya vägar och lösningar. Detta skulle kunna gagna patienter, personalen och ekonomin. Nu är reglerna rent innovationshindrande. Vi måste göra på vissa bestämda sätt – som om den slutliga och bästa metoden fanns och inget bättre sätt kan tänkas! Detta tror jag beror på dels ett kontrollbehov från landstingshuset och dels på att man inte litar på personalen och absolut inte på oss privata. Detta är mycket tråkigt och irriterande.