2015-04-10 06:00

2015-04-10 06:00

"Privata skolor måste få gå med vinst"

VÄLFÄRDSFÖRETAG: Anders Hultin menar att skolorna behöver få in mer kapital

Friskolereformen är en av de mest lyckade som genomförts i Sverige. Det menar en av arkitekterna bakom reformen, Anders Hultin, som äger Fria Läroverken med gymnasium i bland annat Karlstad. Men för att friskolorna ska kunna tillföra något måste de gå med vinst, menar han.

Konkurserna i John Bauer-koncernen och Karlstads idrottsgymnasium 2013 gjorde att många drog slutsatsen att skolan är ett område som passar dåligt för marknadsekonomi.

Inget kunde vara mer fel, menar Anders Hultin.

– Systemet fungerar när skolor som inte håller hög kvalitet väljs bort. De ska inte överleva, säger han.

Anders Hultin var vd i John Bauer-koncernen när den gick i konkurs. Koncernen, som hade skolor på över 20 orter och över 10 000 elever, var framgångsrik och växte snabbt. För snabbt, visade det sig. Skolor inom JB-koncernen fick kritik av Skolinspektionen för bristande kvalitet, vilket bland annat framgick i en granskning i TV4 där det också framkom att grundaren Rune Tedfors hade blivit mångmiljonär på elevernas skattefinansierade skolpeng. Försäljningen 2008 till det danska riskkapitalbolaget Axcel hade ett avancerat upplägg som också fick mycket kritik i medierna.

Tre skäl till konkursen

Anders Hultin säger att koncernen gick i konkurs av tre skäl:

* vikande elevkullar i Sverige

* den nya gymnasieskolan som dåvarande regeringen beslutade om

* ryktesproblemet som var en följd av vinstdebatten och kvalitetsbrister på vissa skolor.

– Demografin dök, 25 procent av marknaden försvann inom tre–fyra års tid, säger han om de vikande elevkullarna.

Regeringens förändringar av gymnasieskolan slog mot JB-koncernen genom att den nya skolan gjorde en tydligare skillnad mellan yrkes- och studieförberedande program.

– JB hade positionerat sig som något däremellan. Vi hade en lång rad med utbildningar som vi byggt upp och varit framgångsrika med som då skulle ersättas av nya. Det var en stor utmaning att möta och JB:s ägare och ledning var oförberedda på den förändringen.

När det gäller det allt sämre ryktet är det inte så mycket att säga, menar Hultin, mer än att skolor som inte håller måttet ska gå i konkurs.

– Det är bara att ta konsekvenserna av att man inte lyckats.

Kom i gång igen

De flesta skolor som påverkades av konkursen fick ganska snabbt nya huvudmän och levde vidare. Anders Hultin tog själv över gymnasierna i Karlstad och tre andra städer. Skolan, som hade gått i konkurs på våren kunde fortsätta och öppnade på hösten igen som vanligt.

På 90-talet var Anders Hultin politiskt sakkunnig i Utbildningsdepartementet när friskolereformen utarbetades. Sedan dess har antalet elever i privata skolor gått från 7 000 – 8 000 till 150 000 i dag. Det ser han som ett bevis på att de privata alternativen har fyllt ett reellt behov. Debatten om friskolorna utgår dock ofta ifrån ägarnas vinster, och den segregering som många hävdar att friskolorna har bidragit till.

– Det finns två perspektiv. Det ena är att friskolorna mäts på sina meriter, och det andra perspektivet är debatten som förs bland journalister och politiker framför allt i Stockholm om villkoren för skolorna. De två perspektiven hänger inte ihop. Det ser man tydligt i Karlstad, där vi trots svag demografi och debatten kring friskolor ökar kraftigt i antal ansökningar till Fria läroverken. Vi har skapat en bra utbildning som fler och fler söker sig till.

Inga lycksökare kvar

Anders Hultin menar att det skett ett skifte de senaste tio åren.

– Vi hade ett antal lycksökare som trodde att man kunde locka elever med datorer och löften om gratis körkortsutbildning och andra lockbeten. Sådant ser vi väldigt lite av i dag. Det är en helt annan seriositet i dag. Men den politiska debatten skapar en allmän osäkerhet om de långsiktiga villkoren för friskolorna. Det är en utmaning vi gärna skulle slippa. Vi vill kunna lägga fokus på att skapa en så bra verksamhet som möjligt.

Hur viktig är möjligheten att göra vinster?

– Helt livsavgörande.

Vad skulle begränsningar i vinstuttagen, eller till och med ett vinstförbud, betyda?

– Det skulle göra det svårare att få in externt kapital till sektorn. Om man bara får stå med risken och det inte finns någon uppsida på det kommer de flesta investerare – på goda grunder – att söka sig till andra sektorer. Att få in kapital är viktigt för utvecklingen av skolan, framför allt när det gäller strukturkapital.

Med strukturkapital menar han till exempel IT-system och nya metoder för att öka kvaliteten i skolan genom att lärare får tillgång till kunskaper och erfarenheter som byggts upp av andra lärare.

Hur ser du på debatten om att friskolesystemet bidrar till segregeringen?

– Man ska inte utgå ifrån en ögonblicksbild av läget utan se i vilken riktning det går. Välutbildade människor kommer alltid vara snabbast med att välja skolor för sina barn när man får möjligheten, men det är tydligt att fler och fler gör aktiva val. I dag är det en försvarlig trafik av elever från Rinkeby till skolorna i Stockholms innerstad. Om man är missnöjd med skolan, om man blir illa behandlad eller av annan anledning är missnöjd finns det en alternativ utväg. Då kan man fråga sig om segregationen har ökat eller minskat. Den i särklass största faktorn till att människor segregeras är bostadssegregationen. Det är den som avspeglas i skolorna, men numera finns det en möjlighet att bryta den situationen. Det var precis det som var syftet med reformen – jag menar att det är en av de mest lyckosamma reformer vi genomfört i Sverige.

Det största problemet med friskolereformen är att den sjösattes innan det fanns bra möjligheter för föräldrarna att göra informerade val, menar han.

– Det är svårt att se vilka som är framgångsrika och vilka som har låg kvalitet. Skolinspektionens tillsynsrapporter är i princip helt oanvändbara. De bockar av listor om skolan har likabehandlingsplan, rektorns erfarenhet, lokaler och så vidare. Det kan säkert vara viktigt på olika sätt, men det är svårt att få en bra bild av skolresultaten. Det är en del på väg, SKL och enskilda kommuner har börjat publicera uppgifter men det behövs fortfarande mer information.

Konkurserna i John Bauer-koncernen och Karlstads idrottsgymnasium 2013 gjorde att många drog slutsatsen att skolan är ett område som passar dåligt för marknadsekonomi.

Inget kunde vara mer fel, menar Anders Hultin.

– Systemet fungerar när skolor som inte håller hög kvalitet väljs bort. De ska inte överleva, säger han.

Anders Hultin var vd i John Bauer-koncernen när den gick i konkurs. Koncernen, som hade skolor på över 20 orter och över 10 000 elever, var framgångsrik och växte snabbt. För snabbt, visade det sig. Skolor inom JB-koncernen fick kritik av Skolinspektionen för bristande kvalitet, vilket bland annat framgick i en granskning i TV4 där det också framkom att grundaren Rune Tedfors hade blivit mångmiljonär på elevernas skattefinansierade skolpeng. Försäljningen 2008 till det danska riskkapitalbolaget Axcel hade ett avancerat upplägg som också fick mycket kritik i medierna.

Tre skäl till konkursen

Anders Hultin säger att koncernen gick i konkurs av tre skäl:

* vikande elevkullar i Sverige

* den nya gymnasieskolan som dåvarande regeringen beslutade om

* ryktesproblemet som var en följd av vinstdebatten och kvalitetsbrister på vissa skolor.

– Demografin dök, 25 procent av marknaden försvann inom tre–fyra års tid, säger han om de vikande elevkullarna.

Regeringens förändringar av gymnasieskolan slog mot JB-koncernen genom att den nya skolan gjorde en tydligare skillnad mellan yrkes- och studieförberedande program.

– JB hade positionerat sig som något däremellan. Vi hade en lång rad med utbildningar som vi byggt upp och varit framgångsrika med som då skulle ersättas av nya. Det var en stor utmaning att möta och JB:s ägare och ledning var oförberedda på den förändringen.

När det gäller det allt sämre ryktet är det inte så mycket att säga, menar Hultin, mer än att skolor som inte håller måttet ska gå i konkurs.

– Det är bara att ta konsekvenserna av att man inte lyckats.

Kom i gång igen

De flesta skolor som påverkades av konkursen fick ganska snabbt nya huvudmän och levde vidare. Anders Hultin tog själv över gymnasierna i Karlstad och tre andra städer. Skolan, som hade gått i konkurs på våren kunde fortsätta och öppnade på hösten igen som vanligt.

På 90-talet var Anders Hultin politiskt sakkunnig i Utbildningsdepartementet när friskolereformen utarbetades. Sedan dess har antalet elever i privata skolor gått från 7 000 – 8 000 till 150 000 i dag. Det ser han som ett bevis på att de privata alternativen har fyllt ett reellt behov. Debatten om friskolorna utgår dock ofta ifrån ägarnas vinster, och den segregering som många hävdar att friskolorna har bidragit till.

– Det finns två perspektiv. Det ena är att friskolorna mäts på sina meriter, och det andra perspektivet är debatten som förs bland journalister och politiker framför allt i Stockholm om villkoren för skolorna. De två perspektiven hänger inte ihop. Det ser man tydligt i Karlstad, där vi trots svag demografi och debatten kring friskolor ökar kraftigt i antal ansökningar till Fria läroverken. Vi har skapat en bra utbildning som fler och fler söker sig till.

Inga lycksökare kvar

Anders Hultin menar att det skett ett skifte de senaste tio åren.

– Vi hade ett antal lycksökare som trodde att man kunde locka elever med datorer och löften om gratis körkortsutbildning och andra lockbeten. Sådant ser vi väldigt lite av i dag. Det är en helt annan seriositet i dag. Men den politiska debatten skapar en allmän osäkerhet om de långsiktiga villkoren för friskolorna. Det är en utmaning vi gärna skulle slippa. Vi vill kunna lägga fokus på att skapa en så bra verksamhet som möjligt.

Hur viktig är möjligheten att göra vinster?

– Helt livsavgörande.

Vad skulle begränsningar i vinstuttagen, eller till och med ett vinstförbud, betyda?

– Det skulle göra det svårare att få in externt kapital till sektorn. Om man bara får stå med risken och det inte finns någon uppsida på det kommer de flesta investerare – på goda grunder – att söka sig till andra sektorer. Att få in kapital är viktigt för utvecklingen av skolan, framför allt när det gäller strukturkapital.

Med strukturkapital menar han till exempel IT-system och nya metoder för att öka kvaliteten i skolan genom att lärare får tillgång till kunskaper och erfarenheter som byggts upp av andra lärare.

Hur ser du på debatten om att friskolesystemet bidrar till segregeringen?

– Man ska inte utgå ifrån en ögonblicksbild av läget utan se i vilken riktning det går. Välutbildade människor kommer alltid vara snabbast med att välja skolor för sina barn när man får möjligheten, men det är tydligt att fler och fler gör aktiva val. I dag är det en försvarlig trafik av elever från Rinkeby till skolorna i Stockholms innerstad. Om man är missnöjd med skolan, om man blir illa behandlad eller av annan anledning är missnöjd finns det en alternativ utväg. Då kan man fråga sig om segregationen har ökat eller minskat. Den i särklass största faktorn till att människor segregeras är bostadssegregationen. Det är den som avspeglas i skolorna, men numera finns det en möjlighet att bryta den situationen. Det var precis det som var syftet med reformen – jag menar att det är en av de mest lyckosamma reformer vi genomfört i Sverige.

Det största problemet med friskolereformen är att den sjösattes innan det fanns bra möjligheter för föräldrarna att göra informerade val, menar han.

– Det är svårt att se vilka som är framgångsrika och vilka som har låg kvalitet. Skolinspektionens tillsynsrapporter är i princip helt oanvändbara. De bockar av listor om skolan har likabehandlingsplan, rektorns erfarenhet, lokaler och så vidare. Det kan säkert vara viktigt på olika sätt, men det är svårt att få en bra bild av skolresultaten. Det är en del på väg, SKL och enskilda kommuner har börjat publicera uppgifter men det behövs fortfarande mer information.

Välkommen att kommentera på nwt.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.