2015-02-25 06:00

2015-02-25 06:00

Det mångfacetterade fåret!

KRÖNIKA

Jag blir lika fascinerad varje gång. Tackan liksom sitter ner och ser ut som om hon vore på spa.

Ansiktsuttrycket är troligen detsamma som när jag är hos frissan och låter mig bli omhändertagen och njuter. Att få se en van fårklippare med sina flinka händer föra klippsaxen med vana drag är en fröjd.

Efter varje tacka ligger sen en stor hög av ull och det är då jag ska göra min insats att samla ihop och göra en snabb sortering. Vi försöker ta tillvara så mycket ull som möjligt till att göra garn och tvätta för att sälja som hantverksull.

Men den ullen vi klipper på vintern har så mycket höboss i sig att den får gå till trädgårdsodlingen och resten blir tyvärr oanvänd. Jag tar upp och känner på den nyklippta ullen, den är fortfarande lite varm. Jag funderar över den fantastiska ullfibern. Den är 100% nedbrytbar, lättförädlad, självfiltbar, lättfärgad.

Ullfibern är också luftig, elastisk, ljudabsorberande, värmeutjämnande och motverkar dålig lukt samt statisk elektricitet. Smutsavvisande och skrynklar inte. Om fibrerna utsätts för eld bildas en askskorpa som isolerar och skyddar mot vidare skador och den självslocknar lätt. Ull isolerar både mot värme och kyla och behåller värmen även när den är fuktig.

Men tyvärr är det mycket ull som slängs i Sverige. Det är ett stort resursslöseri. Folk kommer nog i framtiden att kalla oss för den slösaktiga-tidsåldern. Då vi slösade med våra resurser, som om vi vore de sista att bo på jorden!

Nej, vi måste börja titta på de förnyelsebara resurserna och använda och vidareutveckla de naturliga material vi redan har. Den svenska ullen är ett förnyelsebart, närproducerat och biologiskt nedbrytbart material som man borde använda sig av i större utsträckning. Det finns ett spännande nystartat projekt på Gotland, för att starta produktion av byggisolering gjord av fårull, och till detta har ett stort tvätteri köpts in från Spanien med en kapacitet att kunna tvätta all ull i hela Skandinavien. Det låter mycket lovande för framtiden.

Jag ser ljust på fårnäringen. Det är en ökande trend i Sverige att äta lammkött, men det behövs en ökad uppfödning, för efterfrågan på svenskt lamm är mycket större än tillgången.

Men det är stressande och kostsamt att vara fårbonde i vargrevir! Ekvationen med att kunna ha betesdjur i vargrevir måste lösas. Om det nu går att lösa?

Jag känner återigen på ullen och tänker på allt fantastiskt vi får av fåret, ull, skinn, kött och öppna landskap med bland annat artrika ängar. Inte undra på det är många som kommer när det ordnas Fårfest.

Så till helgen kommer jag också att bege mig till Kil och fira detta fantastiska djur.

Och årets tema låter lovande, FÅRever young!

Hoppas vi ses!

 

 

Ansiktsuttrycket är troligen detsamma som när jag är hos frissan och låter mig bli omhändertagen och njuter. Att få se en van fårklippare med sina flinka händer föra klippsaxen med vana drag är en fröjd.

Efter varje tacka ligger sen en stor hög av ull och det är då jag ska göra min insats att samla ihop och göra en snabb sortering. Vi försöker ta tillvara så mycket ull som möjligt till att göra garn och tvätta för att sälja som hantverksull.

Men den ullen vi klipper på vintern har så mycket höboss i sig att den får gå till trädgårdsodlingen och resten blir tyvärr oanvänd. Jag tar upp och känner på den nyklippta ullen, den är fortfarande lite varm. Jag funderar över den fantastiska ullfibern. Den är 100% nedbrytbar, lättförädlad, självfiltbar, lättfärgad.

Ullfibern är också luftig, elastisk, ljudabsorberande, värmeutjämnande och motverkar dålig lukt samt statisk elektricitet. Smutsavvisande och skrynklar inte. Om fibrerna utsätts för eld bildas en askskorpa som isolerar och skyddar mot vidare skador och den självslocknar lätt. Ull isolerar både mot värme och kyla och behåller värmen även när den är fuktig.

Men tyvärr är det mycket ull som slängs i Sverige. Det är ett stort resursslöseri. Folk kommer nog i framtiden att kalla oss för den slösaktiga-tidsåldern. Då vi slösade med våra resurser, som om vi vore de sista att bo på jorden!

Nej, vi måste börja titta på de förnyelsebara resurserna och använda och vidareutveckla de naturliga material vi redan har. Den svenska ullen är ett förnyelsebart, närproducerat och biologiskt nedbrytbart material som man borde använda sig av i större utsträckning. Det finns ett spännande nystartat projekt på Gotland, för att starta produktion av byggisolering gjord av fårull, och till detta har ett stort tvätteri köpts in från Spanien med en kapacitet att kunna tvätta all ull i hela Skandinavien. Det låter mycket lovande för framtiden.

Jag ser ljust på fårnäringen. Det är en ökande trend i Sverige att äta lammkött, men det behövs en ökad uppfödning, för efterfrågan på svenskt lamm är mycket större än tillgången.

Men det är stressande och kostsamt att vara fårbonde i vargrevir! Ekvationen med att kunna ha betesdjur i vargrevir måste lösas. Om det nu går att lösa?

Jag känner återigen på ullen och tänker på allt fantastiskt vi får av fåret, ull, skinn, kött och öppna landskap med bland annat artrika ängar. Inte undra på det är många som kommer när det ordnas Fårfest.

Så till helgen kommer jag också att bege mig till Kil och fira detta fantastiska djur.

Och årets tema låter lovande, FÅRever young!

Hoppas vi ses!