2015-10-06 09:00

2015-10-06 09:00

Kiosken i minnet bevarat

NOSTALGI: Kartläggningen fortsätter – bilder efterlyses

Många läsare minns Åmåls kiosker – och många har ett alldeles speciellt förhållande till kiosken och vill berätta. Kul, tycker vi PD-krönikorer som redan nu skrivit åtskilliga spaltmeter i ämnet.

Eftersom läsare fortsätter att höra av sig så flyttar kioskminnena hädanefter till tidningens lite-av-varje-sida, kallad Plock. Närhelst intressanta kioskhistorier kommer redaktionen till del, så förmedlas dessa här.

Och ni som ruvar på bilder på kiosker i Åmål: Dela gärna med er till oss – och till våra läsare. En trevlig kioskanekdot och en bild därtill, vore inte fel.

Jag ska nu försöka mig på en rapsodisk genomgång av det tidningen fått in i kioskväg, sedan Sune Tholin inledde kartläggningen den 1 september.

Det här är vad vi fått in hittills (korvkiosker undantagna):

Röskiosken på Odenplan, Stetterudskiosken, Närbokiosken, Polakiosken (mitt emot Södra skolan), Pressbyrån vid järnvägsstationen, GDG-kiosken på torget, Florence kiosk, Larssons kiosk i Tösse, Tydje Bröd- och Kioskhandel, Slängom i Tösse, Hadars kiosk i Spakebol, Harrys kiosk i Sannerud, kiosk vid Fårekasen, kiosk i hörnet Drottninggatan/Sofiagatan, kiosk på Ljungsberg, Ljungsbergs tobak på Karlstadvägen 20, samt en kiosk på Karlstadvägen mellan Murco och Gulf.

Är det allt?

Eller har det funnits fler?

Peo Larsson skriver så här om kiosken på Ljungsberg, som låg i hörnet av Edgrensgatan och Johan Fredriksgatan:

”Den drevs av Karl och Greta Wellhag, ett trevligt par. De bodde även i huset bakom. Karl hade drabbats av polio och fick då tillstånd att driva kiosk – ett sätt att fixa försörjning. Visst var det härligt att sticka in nosen genom kioskluckan för att se vad man skulle ha, Ibland kunde man köpa en enkronas chokladkaka – det var stort. Eller ett paket Ritz-cigaretter till farsan.

Ännu mysigare var det att komma in bakom luckan – det var som en egen värld där luckan var utblick till övriga världen. När vi var barn lussade vi hos paret på luciamorgonen, innan vi gick till skolan.

Det fanns även en kiosk på Drottvägen 5 en kort tid. Den hette ”Hinken”och drevs av Margit Wasselmark. Som reklamskylt fanns en vit plasthink med belysning i med namnet ”Hinken” skrivet på utsidan. Den lyste fint när mörkret föll. Kiosken låg i husets källarplan. Själv bodde jag mitt emot på Drottvägen 6 mina första år på på 1950-talet.

Jag tror att den kiosken sedan blev Florence kiosk i hörnet Ödmansgatan/Åsgatan, då Margit Wasselmark och Florence var systrar.”

En slutsats som Sune Tholin också varit inne på tidigare.

Eftersom läsare fortsätter att höra av sig så flyttar kioskminnena hädanefter till tidningens lite-av-varje-sida, kallad Plock. Närhelst intressanta kioskhistorier kommer redaktionen till del, så förmedlas dessa här.

Och ni som ruvar på bilder på kiosker i Åmål: Dela gärna med er till oss – och till våra läsare. En trevlig kioskanekdot och en bild därtill, vore inte fel.

Jag ska nu försöka mig på en rapsodisk genomgång av det tidningen fått in i kioskväg, sedan Sune Tholin inledde kartläggningen den 1 september.

Det här är vad vi fått in hittills (korvkiosker undantagna):

Röskiosken på Odenplan, Stetterudskiosken, Närbokiosken, Polakiosken (mitt emot Södra skolan), Pressbyrån vid järnvägsstationen, GDG-kiosken på torget, Florence kiosk, Larssons kiosk i Tösse, Tydje Bröd- och Kioskhandel, Slängom i Tösse, Hadars kiosk i Spakebol, Harrys kiosk i Sannerud, kiosk vid Fårekasen, kiosk i hörnet Drottninggatan/Sofiagatan, kiosk på Ljungsberg, Ljungsbergs tobak på Karlstadvägen 20, samt en kiosk på Karlstadvägen mellan Murco och Gulf.

Är det allt?

Eller har det funnits fler?

Peo Larsson skriver så här om kiosken på Ljungsberg, som låg i hörnet av Edgrensgatan och Johan Fredriksgatan:

”Den drevs av Karl och Greta Wellhag, ett trevligt par. De bodde även i huset bakom. Karl hade drabbats av polio och fick då tillstånd att driva kiosk – ett sätt att fixa försörjning. Visst var det härligt att sticka in nosen genom kioskluckan för att se vad man skulle ha, Ibland kunde man köpa en enkronas chokladkaka – det var stort. Eller ett paket Ritz-cigaretter till farsan.

Ännu mysigare var det att komma in bakom luckan – det var som en egen värld där luckan var utblick till övriga världen. När vi var barn lussade vi hos paret på luciamorgonen, innan vi gick till skolan.

Det fanns även en kiosk på Drottvägen 5 en kort tid. Den hette ”Hinken”och drevs av Margit Wasselmark. Som reklamskylt fanns en vit plasthink med belysning i med namnet ”Hinken” skrivet på utsidan. Den lyste fint när mörkret föll. Kiosken låg i husets källarplan. Själv bodde jag mitt emot på Drottvägen 6 mina första år på på 1950-talet.

Jag tror att den kiosken sedan blev Florence kiosk i hörnet Ödmansgatan/Åsgatan, då Margit Wasselmark och Florence var systrar.”

En slutsats som Sune Tholin också varit inne på tidigare.