2018-07-10 13:15

2018-07-10 13:23

Spännande och farligt

Krönika: Sune Tholin

I Värmland finns en del att se och uppleva. Trots att värmlänningar utan blyghet rekommenderar sitt landskap, har mina djupdykningar där mest handlat om besök på massabruk.

I helgen tog goda släktingarna Christina och Olle ut oss på dagsutflykt uppåt Fryksdalen. Efter lunch på Sillegården med den fina utsikten över vänt landskap och Mellanfryken, bar det uppåt. Tossebergsklätten i Sunne kommun är en hisnande hög topp. Bilväg ända upp. 343 meters höjd. Branta sidor. Vidunderlig utsikt. De charmiga äldre toppbyggnaderna vittnar om att berget länge varit besöksmål.

I ”Gösta Berlings saga” finns toppen nämnd, men Lagerlöf ger den annat namn: ”Den stora björnen på Gurlita klätt”. Hela kapitlet handlar om björnjakt och hur man nog måste använda silverkula för att fälla resen.

Ni som som gjort färden upp till toppen, instämmer säkert: Den är väl värd ett besök.

Sen drog färden åt Arvika till. Skylten ”ViIdhjärta” leder till Ängbråten i Brunskog. Där kring den gamla gården bjuder konstnären och författaren Maria Vildhjärta Westerberg på pinnar. Det vill säga hon plockar grenar och pinnar i skogen som hon med gränslös fantasi formar till det mest oväntade. Ofta ger hon sina skapelser halsbrytande titlar. I sanning en märklig talang.

Förresten är Vildhjärta en av P1:s sommarvärdar. Den 20 juli får vi säkert oss till livs en del funderingar och kunskap kring skog, pinnar och livet.

På gårdens tun mötte jag överraskande Hampe, en gammal bekant och barn av Säffle-Operan. Johannes Söderqvist, skådespelare, sångare och musiker, arbetade jag tillsammans med i tre uppsättningar av musikalen ”Guldkungen” på 90-talet. Nu lever han där tillsammans med Vildhjärta och verkar även han lika kärleksfullt omfamna skog och pinnar.

Utflyktsmålen jag nämnt ovan är inte så dumma. De ligger faktiskt inom någon dryg timmes färd från våra trakter.

Som tur är finns folk ute i landet som slår larm om faror. En av DN:s läsare, Christina Carlens, larmade sin tidning om farliga Trollhättan. Hon hade läst på SVT1:s nyhetssajt.

För oss i Trollhättans närområde som passerar orten – och sällan ämnar bosätta oss där – vidarebefordras SVT:s notis, som bör utlösa viss försiktighet:

”Polis sköt mot man som vägrade att stanna i Trollhättan.”

Sune Tholin

I Värmland finns en del att se och uppleva. Trots att värmlänningar utan blyghet rekommenderar sitt landskap, har mina djupdykningar där mest handlat om besök på massabruk.

I helgen tog goda släktingarna Christina och Olle ut oss på dagsutflykt uppåt Fryksdalen. Efter lunch på Sillegården med den fina utsikten över vänt landskap och Mellanfryken, bar det uppåt. Tossebergsklätten i Sunne kommun är en hisnande hög topp. Bilväg ända upp. 343 meters höjd. Branta sidor. Vidunderlig utsikt. De charmiga äldre toppbyggnaderna vittnar om att berget länge varit besöksmål.

I ”Gösta Berlings saga” finns toppen nämnd, men Lagerlöf ger den annat namn: ”Den stora björnen på Gurlita klätt”. Hela kapitlet handlar om björnjakt och hur man nog måste använda silverkula för att fälla resen.

Ni som som gjort färden upp till toppen, instämmer säkert: Den är väl värd ett besök.

Sen drog färden åt Arvika till. Skylten ”ViIdhjärta” leder till Ängbråten i Brunskog. Där kring den gamla gården bjuder konstnären och författaren Maria Vildhjärta Westerberg på pinnar. Det vill säga hon plockar grenar och pinnar i skogen som hon med gränslös fantasi formar till det mest oväntade. Ofta ger hon sina skapelser halsbrytande titlar. I sanning en märklig talang.

Förresten är Vildhjärta en av P1:s sommarvärdar. Den 20 juli får vi säkert oss till livs en del funderingar och kunskap kring skog, pinnar och livet.

På gårdens tun mötte jag överraskande Hampe, en gammal bekant och barn av Säffle-Operan. Johannes Söderqvist, skådespelare, sångare och musiker, arbetade jag tillsammans med i tre uppsättningar av musikalen ”Guldkungen” på 90-talet. Nu lever han där tillsammans med Vildhjärta och verkar även han lika kärleksfullt omfamna skog och pinnar.

Utflyktsmålen jag nämnt ovan är inte så dumma. De ligger faktiskt inom någon dryg timmes färd från våra trakter.

Som tur är finns folk ute i landet som slår larm om faror. En av DN:s läsare, Christina Carlens, larmade sin tidning om farliga Trollhättan. Hon hade läst på SVT1:s nyhetssajt.

För oss i Trollhättans närområde som passerar orten – och sällan ämnar bosätta oss där – vidarebefordras SVT:s notis, som bör utlösa viss försiktighet:

”Polis sköt mot man som vägrade att stanna i Trollhättan.”

Sune Tholin

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.