2018-07-03 09:36

2018-07-03 09:36

Obegriplig klädsel

KRÖNIKA

Vet ni vad ”traibånnahr” är för någonting? Själv kom jag kontakt med ordet i början av 60-talet. På regementet i Kristianstad som ledtråd. Vi återkommer längre ner till denna charmiga rotvälska.

Andra tider. Spelreglerna för riksdagsvalen har varit tämligen cementerade i ett sekel. Socialdemokratiskt eller borgerligt. Länge var det stabilt sossestyre. Sen kom Fälldin och rörde om i grytan. Ett tag var Ullsten statsminister. Så Palme igen. Ingvar Carlsson, Bildt, Göran Persson och näst senast åtta år Reinfeldt.

Troligen måste vi tänka i andra banor efter valet. Och hur regeringen ser ut, är omöjligt att förutse. Men säkert är att det inte blir som vi tror eller hoppas. Spännande september väntar.

 

Särskilt rörigt är det i Göteborg. Nya partibildningar i Västlänkens spår skakar om. Socialdemokraterna var visst nere i 14 procent vid senaste enkäten om hur folk kommer att rösta i kommunalvalet. För inte så länge sen styrde och ställde Göran Johansson nästan enväldigt.

Missnöjet beror till största delen på bygget av Västlänken. Halva Götet ska grävas upp för järnväg i underjorden. Bra för Alingsåsbor som ska pendla till Kungsbacka. ”Men till ingen nytta för oss som bor här”, tycker Kal och Ada, som i dessa dagar inte alls är på skämthumör.

 

Nu till det konstiga ordet ovan. På min militärtid i Skåne anslogs dagligen vilken klädsel vi soldater skulle bära. Där kunde beordras ”grötrock, överdragsbyxor och traibånnahr”. Även vi som talar svenska anar att det handlar om trätofflor. Träbottnar.

Tiden i trevliga Kristianstad gav mig en första inblick i skånskan. Sen dess säger jag putvar om örngott – samt vet att panntofflor är potatis och rolleböhr skottkärra.

 

I denna kolumn följer vi alltid med extra intresse vad som händer i de två G-städerna, dvs. Göteborg och Grönköping.

I sistnämnda metropolen väckte en uppgift i därvarande Grönköpings Vecokblad i vissa kretsar förväntan. Och förvåning kring det annars rätt pryda bladet. Det var när tidningens lokalupplaga meddelade att fru borgmästarinnan Tekla Sjökvists (f. Sparfhöök) byst skulle avtäckas i Rådhusets entré.

Någon besvikelse utbröt väl när Veckobladet nödgades förtydliga. Det rörde sig om en gipsskulptur förfärdigad av bildhuggare Fidias Berglund.

Sune Tholin

Andra tider. Spelreglerna för riksdagsvalen har varit tämligen cementerade i ett sekel. Socialdemokratiskt eller borgerligt. Länge var det stabilt sossestyre. Sen kom Fälldin och rörde om i grytan. Ett tag var Ullsten statsminister. Så Palme igen. Ingvar Carlsson, Bildt, Göran Persson och näst senast åtta år Reinfeldt.

Troligen måste vi tänka i andra banor efter valet. Och hur regeringen ser ut, är omöjligt att förutse. Men säkert är att det inte blir som vi tror eller hoppas. Spännande september väntar.

 

Särskilt rörigt är det i Göteborg. Nya partibildningar i Västlänkens spår skakar om. Socialdemokraterna var visst nere i 14 procent vid senaste enkäten om hur folk kommer att rösta i kommunalvalet. För inte så länge sen styrde och ställde Göran Johansson nästan enväldigt.

Missnöjet beror till största delen på bygget av Västlänken. Halva Götet ska grävas upp för järnväg i underjorden. Bra för Alingsåsbor som ska pendla till Kungsbacka. ”Men till ingen nytta för oss som bor här”, tycker Kal och Ada, som i dessa dagar inte alls är på skämthumör.

 

Nu till det konstiga ordet ovan. På min militärtid i Skåne anslogs dagligen vilken klädsel vi soldater skulle bära. Där kunde beordras ”grötrock, överdragsbyxor och traibånnahr”. Även vi som talar svenska anar att det handlar om trätofflor. Träbottnar.

Tiden i trevliga Kristianstad gav mig en första inblick i skånskan. Sen dess säger jag putvar om örngott – samt vet att panntofflor är potatis och rolleböhr skottkärra.

 

I denna kolumn följer vi alltid med extra intresse vad som händer i de två G-städerna, dvs. Göteborg och Grönköping.

I sistnämnda metropolen väckte en uppgift i därvarande Grönköpings Vecokblad i vissa kretsar förväntan. Och förvåning kring det annars rätt pryda bladet. Det var när tidningens lokalupplaga meddelade att fru borgmästarinnan Tekla Sjökvists (f. Sparfhöök) byst skulle avtäckas i Rådhusets entré.

Någon besvikelse utbröt väl när Veckobladet nödgades förtydliga. Det rörde sig om en gipsskulptur förfärdigad av bildhuggare Fidias Berglund.

Sune Tholin

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.