2018-04-24 09:10

2018-04-24 09:10

Alla svenskar till Ånimskog

I lördags fick jag förtroendet att sitta ordförande när Dalslands Hembygdsförbund firade hundra. Det var i Stadts festsal. Vårt kommunalråd Karlsson var förstås på plats och uppvaktade. Han påminde om att på Stadshotellet inleddes en gång en ny era för Åmål. Det var det första stället i stan som fick elektricitet. Om jag minns rätt hade man där till en början sitt eget elverk.

Nå. När vi kom till punkten årsredovisning, noterade jag att förbundet har förhållandevis god kassa.

– Det är tack vare några donationer för längesen, upplyste ordförande Gerhard.

Det väckte min nyfikenhet. En märklig donation på femtiotalet för att skydda hela Sveriges befolkning, är värd några rader.

1889 utvandrade Fredrik Larsson till Amerika. Han var född 1866 i Kragsbyn i Ånimskog men bodde sista åren i Sverige på Hermansmyren.

I nya landet blev framgångsrik skräddare och småningom köttdjursuppfödare. Men då hade han ändrat sitt namn till Frederic Lehndberg och stod omnämnd som ”Beef farmer in California, Millionaire”.

På ålderns höst skrev han till Länsstyrelsen i Vänersborg att ville donera sina pengar till sitt fädernesland, först och främst till Dalsland.

Lehndberg ville att pengarna skulle användas till att bygga ett stort skyddsrum. Atomkrig skrämde. Det skulle rymma hela svenska folket och placeras i ödsliga och svåråtkomliga områden i just Ånimskog,

Som en grundplåt för projektet donerade Lehndberg 1954 till Dalslands Hembygdsförbund 50.000 kronor, en stor summa vid den tiden.

Lehndberg ville även främja andra projekt för sitt gamla hemland. Han föreslog att ett gigantiskt järnverk skulle förläggas till Köpmannebro.

Han ansåg även att Bäckefors hade för dåligt klimat. Där borde stora utdikningar göras för att orten ska kunna bli en centralpunkt i Dalsland.

Det blev aldrig något stort skyddsrum. Men pengar som ännu syns i Hembygdsförbundets kassabok.

När solen börjar ge oss lite värme, minns jag när Kal motvilligt tillbringade några dar i Bohuslän. Han jobbade ett tag på Kulan, allmänna benämningen på SKF i Götet. Därför fick han hyra en vecka på Kulans semesterö Lilla Brattön.

Där kom en turist (förmodligen Stockholmare) fram till honom.

– Förlåt, går det att bada här på ön?

Grinigt från Kal:

– Nä, bara på kanterna.

Sune Tholin

I lördags fick jag förtroendet att sitta ordförande när Dalslands Hembygdsförbund firade hundra. Det var i Stadts festsal. Vårt kommunalråd Karlsson var förstås på plats och uppvaktade. Han påminde om att på Stadshotellet inleddes en gång en ny era för Åmål. Det var det första stället i stan som fick elektricitet. Om jag minns rätt hade man där till en början sitt eget elverk.

Nå. När vi kom till punkten årsredovisning, noterade jag att förbundet har förhållandevis god kassa.

– Det är tack vare några donationer för längesen, upplyste ordförande Gerhard.

Det väckte min nyfikenhet. En märklig donation på femtiotalet för att skydda hela Sveriges befolkning, är värd några rader.

1889 utvandrade Fredrik Larsson till Amerika. Han var född 1866 i Kragsbyn i Ånimskog men bodde sista åren i Sverige på Hermansmyren.

I nya landet blev framgångsrik skräddare och småningom köttdjursuppfödare. Men då hade han ändrat sitt namn till Frederic Lehndberg och stod omnämnd som ”Beef farmer in California, Millionaire”.

På ålderns höst skrev han till Länsstyrelsen i Vänersborg att ville donera sina pengar till sitt fädernesland, först och främst till Dalsland.

Lehndberg ville att pengarna skulle användas till att bygga ett stort skyddsrum. Atomkrig skrämde. Det skulle rymma hela svenska folket och placeras i ödsliga och svåråtkomliga områden i just Ånimskog,

Som en grundplåt för projektet donerade Lehndberg 1954 till Dalslands Hembygdsförbund 50.000 kronor, en stor summa vid den tiden.

Lehndberg ville även främja andra projekt för sitt gamla hemland. Han föreslog att ett gigantiskt järnverk skulle förläggas till Köpmannebro.

Han ansåg även att Bäckefors hade för dåligt klimat. Där borde stora utdikningar göras för att orten ska kunna bli en centralpunkt i Dalsland.

Det blev aldrig något stort skyddsrum. Men pengar som ännu syns i Hembygdsförbundets kassabok.

När solen börjar ge oss lite värme, minns jag när Kal motvilligt tillbringade några dar i Bohuslän. Han jobbade ett tag på Kulan, allmänna benämningen på SKF i Götet. Därför fick han hyra en vecka på Kulans semesterö Lilla Brattön.

Där kom en turist (förmodligen Stockholmare) fram till honom.

– Förlåt, går det att bada här på ön?

Grinigt från Kal:

– Nä, bara på kanterna.

Sune Tholin

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.