2018-04-17 06:00

2018-04-17 06:00

Om BJ och bödlar

Förra veckan uppmärksammades här i spalten järnvägsutställningen i gamla BJ-kontoret. Den är ju en del i Åmåls 375-årsfirande.

I min redogörelsen blev det skralt om vilka som fixat fram bilderna och prylarna. Äras den som äras bör. Så här är det.

JÅÅJ bidrar med föremål ur sina samlingar. Modelltågbanan, där tågen alltid stannar på Åmåls station, byggdes idogt under halvtannat år av en studiegrupp under ledning av Stefan Nilsson, som rest ner från Storfors.

En viktig del av utställningen är förstås alla fotografier och information om BJ:s verksamhet och betydelse för Åmål. Den delen har tagits fram av Margareta Nilars och hennes medarbetare på kulturhuset.

Hursomhelst känns det bra att inte minst BJ:s stora betydelse för denna trakt uppmärksammas. Kan det vara så att detta hittills rentav försummats?

BJ:s gamla kontor är fin byggnad för utställningen. Lite avsides. Men Inför turistsäsongen fixas säkert bra skyltning dit.

Avsiktligt skrev jag ovan ”halvtannat år”, måhända ålderdomligt men vackert. Det är troligt att inte alla numera riktigt inser att det betyder ”ett och ett halvt år”. Fast i Danmark förstår alla.

Allt är inte så roligt med Donald Trump. Men rätt kul är nya benämningen på fru och herr Trump: Lady och Kalufsen.

Slutligen men motvilligt ska erkännas att det även utanför 031-området finns folk med sinne för humor. T.ex. berättade grannen Thomas häromdagen om skarprättarna. Folk i detta blodiga skrå skötte som bekant avrättningar medelst halshuggning. Sista gången i Sverige 1910 då rånmördaren Alfred Ander blev ett huvud kortare.

Skarprättarnas förening hade medlemsbladet ”Vi bilägare”, påstår Thomas.

Fast för Ander användes för enda gången den giljotin som inköpts från Frankrike för 3.586 franc. När leveransen skulle tulldeklareras blev det problem. Såna anordningar fanns inte upptagna i svenska tulltariffen. Det löstes genom att maskinen döptes till ”jordbruksredskap”. Och justitiedepartementet tvingades betala kr 258:20 i tullavgift.

Numera finns giljotinen nedpackad i sitt originalemballage på Julitta gård. Som faktiskt är just ett jordbruksmuseum.

Nu hamnade vi långt bort från Thomas ovannämnda anekdot, som emellertid inte fungerat med ”Vi giljotinägare”, eller hur?

Sune Tholin

Förra veckan uppmärksammades här i spalten järnvägsutställningen i gamla BJ-kontoret. Den är ju en del i Åmåls 375-årsfirande.

I min redogörelsen blev det skralt om vilka som fixat fram bilderna och prylarna. Äras den som äras bör. Så här är det.

JÅÅJ bidrar med föremål ur sina samlingar. Modelltågbanan, där tågen alltid stannar på Åmåls station, byggdes idogt under halvtannat år av en studiegrupp under ledning av Stefan Nilsson, som rest ner från Storfors.

En viktig del av utställningen är förstås alla fotografier och information om BJ:s verksamhet och betydelse för Åmål. Den delen har tagits fram av Margareta Nilars och hennes medarbetare på kulturhuset.

Hursomhelst känns det bra att inte minst BJ:s stora betydelse för denna trakt uppmärksammas. Kan det vara så att detta hittills rentav försummats?

BJ:s gamla kontor är fin byggnad för utställningen. Lite avsides. Men Inför turistsäsongen fixas säkert bra skyltning dit.

Avsiktligt skrev jag ovan ”halvtannat år”, måhända ålderdomligt men vackert. Det är troligt att inte alla numera riktigt inser att det betyder ”ett och ett halvt år”. Fast i Danmark förstår alla.

Allt är inte så roligt med Donald Trump. Men rätt kul är nya benämningen på fru och herr Trump: Lady och Kalufsen.

Slutligen men motvilligt ska erkännas att det även utanför 031-området finns folk med sinne för humor. T.ex. berättade grannen Thomas häromdagen om skarprättarna. Folk i detta blodiga skrå skötte som bekant avrättningar medelst halshuggning. Sista gången i Sverige 1910 då rånmördaren Alfred Ander blev ett huvud kortare.

Skarprättarnas förening hade medlemsbladet ”Vi bilägare”, påstår Thomas.

Fast för Ander användes för enda gången den giljotin som inköpts från Frankrike för 3.586 franc. När leveransen skulle tulldeklareras blev det problem. Såna anordningar fanns inte upptagna i svenska tulltariffen. Det löstes genom att maskinen döptes till ”jordbruksredskap”. Och justitiedepartementet tvingades betala kr 258:20 i tullavgift.

Numera finns giljotinen nedpackad i sitt originalemballage på Julitta gård. Som faktiskt är just ett jordbruksmuseum.

Nu hamnade vi långt bort från Thomas ovannämnda anekdot, som emellertid inte fungerat med ”Vi giljotinägare”, eller hur?

Sune Tholin

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.