2018-01-30 06:00

2018-01-30 06:00

Ny rapport från Götet

Snart är det kommunalval. Är det nån som ännu uppfattat någon riktigt partiskiljande grej? Hör i så fall av er, är ni bussiga.

I veckans ”Blåljus” följer vi åter språkpolisens oftast otacksamma arbete.

Förra veckan nämndes det onödiga och osvenska oskicket att säga ”öppna upp” när det alltid räcker med ”öppna”. Samma elände är det med ”starta upp”.

För att göra en lång historia kort. Man startar en pappersfabrik, dvs. etablerar sig på orten. När man sen kör i gång sin stora pappersmaskin, kan man tillåta sig säga att fabriken ”startas upp”.

Så lite gnäll över uttal. Förr sa man alltid ”tjangs” för ordet ”chans” efter god förebild i andra språk för detta internationella ord – möjligen med undantag för tyskan.

Så för en 20 år sen började ungdomar kring huvudstaden uttala chans med sje-ljud som i ”charkuteri”. Jämför i Eldarevalsen: ”Men medge ändå att det samtidigt gav mig en ”tjangs”. Taube, han kunde sitt uttal han.

För tio år sen regisserade jag musikal på Växjö Teater. I manus förekom just ”chans” som de unga skådespelarna uttalade på nya sättet.

– Men för Guds skull uttala det ”tjangs” som det heter, försökte jag men fick mothugg.

Precis kom Fillie Lyckow förbi, förträfflig skådespelerska och människa.

– Fillie! Hur uttalas det här ordet? frågade jag och visade manus.

– Tjangs förstås, svarade hon en smula oförstående.

Ensemblen tittade på oss som om vi var fynd från etruskernas tid.

Så det förblev charkuteriuttal på de tiljor Anders De Wahl förr sade tjangs. Jag rådde inte på de nya strömningarna.

Suget är stort hos läsekretsen. Förståeligt. Jag tänker på berättelser om vad alla dessa roliga göteborgare sagt.

Ett och annat fångas i denna spalt. I bland får jag frågan:

– Är historierna verkligen sanna?

Sjävklart är det så. Allt är sant, nästan sant, eller skulle mycket väl kunnat var sant. Åtminstone högst sannolikt att det kommer att hända. Känns det tryggare nu?

Osökt kommer jag nu tänka på Wilhelm på Gårda. På en handkärra med stora hjul levererade han ved till den tidens alla spisar. Kallades förstås Ved-Ville och var sällan nykter på arbetstid. Det föranledde en fru att utbrista:

– Varför är Ville alltid så berusad! Själv dricker jag aldrig.

– Ja, då kan de la inte vara så svårt å hålla sej nökter.

Sune Tholin

Snart är det kommunalval. Är det nån som ännu uppfattat någon riktigt partiskiljande grej? Hör i så fall av er, är ni bussiga.

I veckans ”Blåljus” följer vi åter språkpolisens oftast otacksamma arbete.

Förra veckan nämndes det onödiga och osvenska oskicket att säga ”öppna upp” när det alltid räcker med ”öppna”. Samma elände är det med ”starta upp”.

För att göra en lång historia kort. Man startar en pappersfabrik, dvs. etablerar sig på orten. När man sen kör i gång sin stora pappersmaskin, kan man tillåta sig säga att fabriken ”startas upp”.

Så lite gnäll över uttal. Förr sa man alltid ”tjangs” för ordet ”chans” efter god förebild i andra språk för detta internationella ord – möjligen med undantag för tyskan.

Så för en 20 år sen började ungdomar kring huvudstaden uttala chans med sje-ljud som i ”charkuteri”. Jämför i Eldarevalsen: ”Men medge ändå att det samtidigt gav mig en ”tjangs”. Taube, han kunde sitt uttal han.

För tio år sen regisserade jag musikal på Växjö Teater. I manus förekom just ”chans” som de unga skådespelarna uttalade på nya sättet.

– Men för Guds skull uttala det ”tjangs” som det heter, försökte jag men fick mothugg.

Precis kom Fillie Lyckow förbi, förträfflig skådespelerska och människa.

– Fillie! Hur uttalas det här ordet? frågade jag och visade manus.

– Tjangs förstås, svarade hon en smula oförstående.

Ensemblen tittade på oss som om vi var fynd från etruskernas tid.

Så det förblev charkuteriuttal på de tiljor Anders De Wahl förr sade tjangs. Jag rådde inte på de nya strömningarna.

Suget är stort hos läsekretsen. Förståeligt. Jag tänker på berättelser om vad alla dessa roliga göteborgare sagt.

Ett och annat fångas i denna spalt. I bland får jag frågan:

– Är historierna verkligen sanna?

Sjävklart är det så. Allt är sant, nästan sant, eller skulle mycket väl kunnat var sant. Åtminstone högst sannolikt att det kommer att hända. Känns det tryggare nu?

Osökt kommer jag nu tänka på Wilhelm på Gårda. På en handkärra med stora hjul levererade han ved till den tidens alla spisar. Kallades förstås Ved-Ville och var sällan nykter på arbetstid. Det föranledde en fru att utbrista:

– Varför är Ville alltid så berusad! Själv dricker jag aldrig.

– Ja, då kan de la inte vara så svårt å hålla sej nökter.

Sune Tholin

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.