2017-12-30 06:00

2017-12-30 06:00

Handskrivna nyheter

Journalist har jag varit i nästan hela mitt liv. Det var först 1986 som jag började få betalt för det, men ådran har alltid funnits. Jag brukar säga att det var tur att jag blev journalist, för jag kan inget annat.

Jag var inte alls lika duktig vid stansarna på Nordverk.

Redan på Stetterud gav jag ut egen tidning. Som vanligt försökte jag tvinga brorsan att medverka även i detta projekt, men det mesta av tidningen fick jag göra själv.

Ganska snart blev det en renodlad sporttidning av min publikation. Men jag minns i alla fall ett dramatiskt nyhetsreportage som jag släpade med mig brorsan på. Det handlade om bygget av den nya väg som gick rakt över mossen nedanför Stetterud, Bondegatan.

Sidenvägen kallades bygget i folkmun då, eftersom man använde sig av en ny sorts teknik som involverade siden. Det hade regnat mycket vid tidpunkten och gruset i vägkanten hade eroderat något lite, vilket vi rapporterade om i dramatiska ordalag. Den braskande förstasidesrubriken, som jag aldrig glömmer, löd:

”Fördämningarna brast”.

Men jag kunde inte konkurrera med Lotta Lans och hennes klasskompisars tidning Bergabladet som gavs ut på andra sidan stan. De hade eget tryckeri.

Jag körde pro-Gutenberg-metoden. Alltså jag gav ut en helt igenom handskriven tidning. Oftast bara i ett exemplar.

Svenska kyrkan i Västerås kallade Jesus ”hen” i en gudstjänstannons.

Säg bara att det var ett stort misstag, en lapsus, ett fatalt hjärnsläpp.

Eller är Jungfru Maria också hen?

2017 känns som ett ganska medelmåttigt år, händelsemässigt i Åmål. Inga dramatiska omvälvningar som under den stora invandrarvågen. Inga stora politiska frågor som upprörde, även om skolfrågan tuffade på. Tack och lov heller inga jätteallvarliga olyckor, även om branden i industrihotellet var illa nog. På idrottsfronten gladdes jag mest årEgzon Binakus och tvillingsystrarna Källvik Leufvéns framgångar på internationell nivå.

För 2018 hoppas jag att:

Den nya skolan börjar byggas.

Måkeberg börjar byggas.

Näsudden fortsätter utvecklas.

Nya butiker etablerar sig i centrum.

Att det går att få ordning på det märkliga förhållandet att hög arbetslöshet och svårigheter att rekrytera, går hand i hand.

Och att vi lägger ned allt vad nyårsfyrverkerier heter.

Gott Nytt År!

Ove Rydh

Journalist har jag varit i nästan hela mitt liv. Det var först 1986 som jag började få betalt för det, men ådran har alltid funnits. Jag brukar säga att det var tur att jag blev journalist, för jag kan inget annat.

Jag var inte alls lika duktig vid stansarna på Nordverk.

Redan på Stetterud gav jag ut egen tidning. Som vanligt försökte jag tvinga brorsan att medverka även i detta projekt, men det mesta av tidningen fick jag göra själv.

Ganska snart blev det en renodlad sporttidning av min publikation. Men jag minns i alla fall ett dramatiskt nyhetsreportage som jag släpade med mig brorsan på. Det handlade om bygget av den nya väg som gick rakt över mossen nedanför Stetterud, Bondegatan.

Sidenvägen kallades bygget i folkmun då, eftersom man använde sig av en ny sorts teknik som involverade siden. Det hade regnat mycket vid tidpunkten och gruset i vägkanten hade eroderat något lite, vilket vi rapporterade om i dramatiska ordalag. Den braskande förstasidesrubriken, som jag aldrig glömmer, löd:

”Fördämningarna brast”.

Men jag kunde inte konkurrera med Lotta Lans och hennes klasskompisars tidning Bergabladet som gavs ut på andra sidan stan. De hade eget tryckeri.

Jag körde pro-Gutenberg-metoden. Alltså jag gav ut en helt igenom handskriven tidning. Oftast bara i ett exemplar.

Svenska kyrkan i Västerås kallade Jesus ”hen” i en gudstjänstannons.

Säg bara att det var ett stort misstag, en lapsus, ett fatalt hjärnsläpp.

Eller är Jungfru Maria också hen?

2017 känns som ett ganska medelmåttigt år, händelsemässigt i Åmål. Inga dramatiska omvälvningar som under den stora invandrarvågen. Inga stora politiska frågor som upprörde, även om skolfrågan tuffade på. Tack och lov heller inga jätteallvarliga olyckor, även om branden i industrihotellet var illa nog. På idrottsfronten gladdes jag mest årEgzon Binakus och tvillingsystrarna Källvik Leufvéns framgångar på internationell nivå.

För 2018 hoppas jag att:

Den nya skolan börjar byggas.

Måkeberg börjar byggas.

Näsudden fortsätter utvecklas.

Nya butiker etablerar sig i centrum.

Att det går att få ordning på det märkliga förhållandet att hög arbetslöshet och svårigheter att rekrytera, går hand i hand.

Och att vi lägger ned allt vad nyårsfyrverkerier heter.

Gott Nytt År!

Ove Rydh

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.