2017-11-30 06:00

2017-11-30 06:00

Slå vakt om biblioteken

Liberalerna har tidigare visat intresse för en litterär kanon. Då betyder kanon inte krut och eldgivning utan en förteckning på böcker som i varje fall gymnasister och andra studerande bör läsa. Och som alla för sin allmänbildnings skull borde ta del av. För egen del är jag emellertid inte alls förtjust i tanken att staten genom någon sakkunnig instans skall bestämma vad som är nyttigt läsa. Det är för auktoritärt för min smak.

Liberalernas entusiasm för saken tycks också ha svalnat. Men då har Kristdemokraterna börjat visat intresse. Nyligen framträdde partiledaren Ebba Bush Thoor i ett tv-program och fick frågor om saken. Bland annat gällde det vilka svenska författare som skrivit Gösta Berlings saga, Giftas och Gentlemän. Partiledaren passade på alla tre. På kultursidor har skribenter förfasat sig. Men alla kan ha en dålig dag. Möjligen kan det tyckas att det måste sitta i ryggmärgen på en ledande politiker som vill ha en litterär kanon att Selma Lagerlöf skrivit Gösta Berlings saga.

Selma Lagerlöfs samlade verk vågar jag påstå att jag läst. Liksom Klas Östergrens Gentlemän. August Strindbergs Giftas har jag missat. Detta är en novellsamling från slutet av 1800-talet som är ett inlägg i dåtidens sedlighetsdebatt och som ledde till att Strindberg åtalades. Den historien kan vara nog så viktigt att känna till för politiker som vill värna tryck- och åsiktsfriheten. Skulle man ändå bestämma sig för en litterär kanon är jag inte säker på att varken Giftas eller Gentlemän håller för en sådan förteckning. Däremot självklart Gösta Berlings saga, som för övrigt inom kort kommer upp som drama på Göteborgs Stadsteater.

I det hem jag växte upp i fanns inte många böcker. Så mitt eget liv har gjort mig till en varm anhängare av folkbiblioteken som ryggraden i kulturpolitiken. Slå vakt om dessa! Redan i de tidigaste tonåren sökte jag mig till folkbiblioteket i grannskapet. Jag plöjde genom de mesta av det som rimligen kan betraktas som svenska klassiker: Harry Martinson, Sven-Edvin Salje, Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg, Sara Lidmans tidigaste, Ivar Lo-Johansson och förstås Selma Lagerlöf och andra. En och annan Moa Martinson fick nog slinka med, men hon lär aldrig platsa i någon litterär kanon om litteraturnördarna får säga sitt.

Det händer att jag får frågan vad jag gör nu för tiden. Jag brukar svara: Jag sitter på min gamle ridhäst, promenerar med hunden, dricker whisky och läser böcker. Jo, för all del, en liten överdrift är det.

Lennart Widing

hovpredikant Tydjebyn

Liberalerna har tidigare visat intresse för en litterär kanon. Då betyder kanon inte krut och eldgivning utan en förteckning på böcker som i varje fall gymnasister och andra studerande bör läsa. Och som alla för sin allmänbildnings skull borde ta del av. För egen del är jag emellertid inte alls förtjust i tanken att staten genom någon sakkunnig instans skall bestämma vad som är nyttigt läsa. Det är för auktoritärt för min smak.

Liberalernas entusiasm för saken tycks också ha svalnat. Men då har Kristdemokraterna börjat visat intresse. Nyligen framträdde partiledaren Ebba Bush Thoor i ett tv-program och fick frågor om saken. Bland annat gällde det vilka svenska författare som skrivit Gösta Berlings saga, Giftas och Gentlemän. Partiledaren passade på alla tre. På kultursidor har skribenter förfasat sig. Men alla kan ha en dålig dag. Möjligen kan det tyckas att det måste sitta i ryggmärgen på en ledande politiker som vill ha en litterär kanon att Selma Lagerlöf skrivit Gösta Berlings saga.

Selma Lagerlöfs samlade verk vågar jag påstå att jag läst. Liksom Klas Östergrens Gentlemän. August Strindbergs Giftas har jag missat. Detta är en novellsamling från slutet av 1800-talet som är ett inlägg i dåtidens sedlighetsdebatt och som ledde till att Strindberg åtalades. Den historien kan vara nog så viktigt att känna till för politiker som vill värna tryck- och åsiktsfriheten. Skulle man ändå bestämma sig för en litterär kanon är jag inte säker på att varken Giftas eller Gentlemän håller för en sådan förteckning. Däremot självklart Gösta Berlings saga, som för övrigt inom kort kommer upp som drama på Göteborgs Stadsteater.

I det hem jag växte upp i fanns inte många böcker. Så mitt eget liv har gjort mig till en varm anhängare av folkbiblioteken som ryggraden i kulturpolitiken. Slå vakt om dessa! Redan i de tidigaste tonåren sökte jag mig till folkbiblioteket i grannskapet. Jag plöjde genom de mesta av det som rimligen kan betraktas som svenska klassiker: Harry Martinson, Sven-Edvin Salje, Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg, Sara Lidmans tidigaste, Ivar Lo-Johansson och förstås Selma Lagerlöf och andra. En och annan Moa Martinson fick nog slinka med, men hon lär aldrig platsa i någon litterär kanon om litteraturnördarna får säga sitt.

Det händer att jag får frågan vad jag gör nu för tiden. Jag brukar svara: Jag sitter på min gamle ridhäst, promenerar med hunden, dricker whisky och läser böcker. Jo, för all del, en liten överdrift är det.

Lennart Widing

hovpredikant Tydjebyn