2017-11-21 06:00

2017-11-21 06:00

Efterlängtad ishalka

”Äntligen is och snö på vägarna. Hoppas halkan håller i sig så vi kan fara och hälsa på våra kära vänner.”

Nog låter det konstigt i våra öron. Men inte för så längesen. 1850 t.ex.

Jo, då hälsades säkert vintriga vägar och istäckta sjöar med glädje. Man tog fram släden. Hästen klarade sig ofta utan att broddar på skorna. Så bar det av för besök i avlägsna trakter eller med tunga transporter.

1850 fanns inga väderprognoser. Man fick lita på tecken i naturen eller på himlen. I praktiken handlade det mest om gissningar, även om folk förstås hade viss erfarenhet hur vädret kunde utvecklas.

Just kring 1850 började man telegrafiskt från olika ställen rapportera in väderläget till centraler. Där försökte man göra beräkningar. Men arbetet tog så lång tid att vädret redan kommit och försvunnit innan prognosen blev klar. Även med dagens datorer är det omständligt att göra prognoser.

Nuförtiden blir vi varnade när kyla är på väg. Och hela fyra centimeter snö. Klass 1-varning! Stor oro bryter ut. Plogbilar sätts i högsta beredskap.

Vi som varit med ett tag tycker väl att allt är hysteriskt? Vi kan stolt hänvisa till de kalla vintrarna på 40-talet. Och åtskilliga snövintrar. Men det är bara att inse att vi lever i en ny tid. Folk är vana att med bilen alltid hålla minst hastighetsbegränsningen. Att färden från Åmål till Göteborg tar två timmar. Allt över det är pest.

Med militanta tjänstemän kan det framöver bli livat i ladugård och djurstall.

Det är Johan Dalén, verksamhetsledare i Svensk Mink, som slår larm i tidningen Land. Han vittnar om att djurrättsaktivister söker sig till utbildningar för veterinärer och djurskyddshandläggare för att på så vis bakvägen få makt över lantbruket.

Som ni sett slår vi här i spalten ett slag för halv- och snedtäckorna. Dessa typiska Åmålsuthus får därmed sin tillbörliga plats i historien.

Men vi glömmer inte landsbygden. Även där förekom dessa uthus som lånat en vägg av någon lite resligare byggnad.

Från Kjell Kaså kommer en språklig komplettering. När han flyttade till Slobol för snart 40 år sen fanns där en tillbyggnad med snedtak. Han fick då lära att det kallades ”sköka”. Förklaringen han fick var att ”det var något man hade vid sidan om”. Fast detta var före metoo.

Sune Tholin

Nog låter det konstigt i våra öron. Men inte för så längesen. 1850 t.ex.

Jo, då hälsades säkert vintriga vägar och istäckta sjöar med glädje. Man tog fram släden. Hästen klarade sig ofta utan att broddar på skorna. Så bar det av för besök i avlägsna trakter eller med tunga transporter.

1850 fanns inga väderprognoser. Man fick lita på tecken i naturen eller på himlen. I praktiken handlade det mest om gissningar, även om folk förstås hade viss erfarenhet hur vädret kunde utvecklas.

Just kring 1850 började man telegrafiskt från olika ställen rapportera in väderläget till centraler. Där försökte man göra beräkningar. Men arbetet tog så lång tid att vädret redan kommit och försvunnit innan prognosen blev klar. Även med dagens datorer är det omständligt att göra prognoser.

Nuförtiden blir vi varnade när kyla är på väg. Och hela fyra centimeter snö. Klass 1-varning! Stor oro bryter ut. Plogbilar sätts i högsta beredskap.

Vi som varit med ett tag tycker väl att allt är hysteriskt? Vi kan stolt hänvisa till de kalla vintrarna på 40-talet. Och åtskilliga snövintrar. Men det är bara att inse att vi lever i en ny tid. Folk är vana att med bilen alltid hålla minst hastighetsbegränsningen. Att färden från Åmål till Göteborg tar två timmar. Allt över det är pest.

Med militanta tjänstemän kan det framöver bli livat i ladugård och djurstall.

Det är Johan Dalén, verksamhetsledare i Svensk Mink, som slår larm i tidningen Land. Han vittnar om att djurrättsaktivister söker sig till utbildningar för veterinärer och djurskyddshandläggare för att på så vis bakvägen få makt över lantbruket.

Som ni sett slår vi här i spalten ett slag för halv- och snedtäckorna. Dessa typiska Åmålsuthus får därmed sin tillbörliga plats i historien.

Men vi glömmer inte landsbygden. Även där förekom dessa uthus som lånat en vägg av någon lite resligare byggnad.

Från Kjell Kaså kommer en språklig komplettering. När han flyttade till Slobol för snart 40 år sen fanns där en tillbyggnad med snedtak. Han fick då lära att det kallades ”sköka”. Förklaringen han fick var att ”det var något man hade vid sidan om”. Fast detta var före metoo.

Sune Tholin