2015-10-14 06:00

2015-10-14 16:28

Kina – mer än bara muren

Vad ser du mest fram emot med att resa i Kina?”

Frågan vandrade runt i resegruppen och kom närmare mig medan jag lyssnade på vad de andra resenärerna svarade.

”Se terrakottaarmén”, sa ena halvan av gruppen.

”Gå på kinesiska muren”, sa den andra halvan.

När reseledaren riktade sin blick mot mig och visade att det var min tur att besvara frågan, visste jag inte vad jag skulle säga. Mina förväntningar var nästan noll, eftersom jag inte visste tillräckligt om landet för att kunna bygga dem på något. Därför gav jag också reseledaren det utslitna svaret; att gå på den kinesiska muren.

Anledningen till att jag valde Kina som en destination på min jorden-runt-resa, var för att jag ville lära mig mer om en kultur som jag inte visste särskilt mycket om. Jag ville med egna ögon se det land som en gång i tiden var stängt för omvärlden, men nu växer sig starkare som en stormakt på den globala spelplanen.

Eftersom jag inte var intresserad av att bara se Beijing, som har börjat anpassa sig enligt den västerländska modellen, valde jag att hoppa på en gruppresa som tog med sina resenärer till sex av landets städer med start i Hong Kong och slut i huvudstaden.

Så här i efterhand, när jag har lämnat Kina för att åka vidare mot Oceanien, vet jag att det finns mycket mer att se i Kina än terrakottaarmén och den kinesiska muren. Det känns bra att kunna bocka av dessa turistattraktioner från listan över vad man bör göra innan man dör. Men lika roligt känns det att ha sett hur kinesernas blickar glittrar av idoldyrkan när de tittar på en blond människa, att veta hur det knaprar mellan tänderna när man äter skorpioner och att ha sett hur de kinesiska bebiskläderna har hål vid rumpan för att bebisarna ska kunna sätta sig och kissa var som helst, när som helst.

Jag är lika glad över att ha sett offentliga vattentoaletter och skyltar på engelska i Shanghai, som att ha sett hur Yangshuo omringas av konformade berg och känt hur stadens luftfuktighet gör att huden ständigt täcks av en svetthinna.

Det var intressant att se skyskraporna bredvid den gamla stadsmuren i Kinas föregående huvudstad, Xi’an. Även om det var mer slående att höra att Yichang, med sina tre miljoner invånare, anses vara en liten stad i Kina.

Kina är på många sätt väldigt olikt Sverige och det är få kineser som pratar engelska, vilket gjorde det till ett utmanande land att backpacka i. Under mina tre veckor i landet fick jag dock erfarenheter som jag inte vill vara utan.

Emma Bäckström

På resa i Asien och Oceanien

Frågan vandrade runt i resegruppen och kom närmare mig medan jag lyssnade på vad de andra resenärerna svarade.

”Se terrakottaarmén”, sa ena halvan av gruppen.

”Gå på kinesiska muren”, sa den andra halvan.

När reseledaren riktade sin blick mot mig och visade att det var min tur att besvara frågan, visste jag inte vad jag skulle säga. Mina förväntningar var nästan noll, eftersom jag inte visste tillräckligt om landet för att kunna bygga dem på något. Därför gav jag också reseledaren det utslitna svaret; att gå på den kinesiska muren.

Anledningen till att jag valde Kina som en destination på min jorden-runt-resa, var för att jag ville lära mig mer om en kultur som jag inte visste särskilt mycket om. Jag ville med egna ögon se det land som en gång i tiden var stängt för omvärlden, men nu växer sig starkare som en stormakt på den globala spelplanen.

Eftersom jag inte var intresserad av att bara se Beijing, som har börjat anpassa sig enligt den västerländska modellen, valde jag att hoppa på en gruppresa som tog med sina resenärer till sex av landets städer med start i Hong Kong och slut i huvudstaden.

Så här i efterhand, när jag har lämnat Kina för att åka vidare mot Oceanien, vet jag att det finns mycket mer att se i Kina än terrakottaarmén och den kinesiska muren. Det känns bra att kunna bocka av dessa turistattraktioner från listan över vad man bör göra innan man dör. Men lika roligt känns det att ha sett hur kinesernas blickar glittrar av idoldyrkan när de tittar på en blond människa, att veta hur det knaprar mellan tänderna när man äter skorpioner och att ha sett hur de kinesiska bebiskläderna har hål vid rumpan för att bebisarna ska kunna sätta sig och kissa var som helst, när som helst.

Jag är lika glad över att ha sett offentliga vattentoaletter och skyltar på engelska i Shanghai, som att ha sett hur Yangshuo omringas av konformade berg och känt hur stadens luftfuktighet gör att huden ständigt täcks av en svetthinna.

Det var intressant att se skyskraporna bredvid den gamla stadsmuren i Kinas föregående huvudstad, Xi’an. Även om det var mer slående att höra att Yichang, med sina tre miljoner invånare, anses vara en liten stad i Kina.

Kina är på många sätt väldigt olikt Sverige och det är få kineser som pratar engelska, vilket gjorde det till ett utmanande land att backpacka i. Under mina tre veckor i landet fick jag dock erfarenheter som jag inte vill vara utan.

Emma Bäckström

På resa i Asien och Oceanien