2015-10-03 06:00

2015-10-03 06:00

Blockflöjt i vägen för trumkung

KRÖNIKA: OVE RYDH

Jag har fått en ny idol. Timmy Larsols Eriksson, heter han.

Jäklar vad han lirade trummor i Rockstarz på den trivsamma Världens barn-galan i torsdags. Trots att han bara just börjat spela trummor, så briljerade Timmy tillsammans med slagverkaren Fredrik Myrén på Karlbergsscenen.

Tänk om vi på 70-talet ändå hade fått chansen att spela trummor i Musikskolan. Då hade jag bergis lirat i rockband vid det här laget. Eller åtminstone i Lasse Stefanz.

Men vi var hänvisade till att tuta blockflöjt. Den som inte hade tålamodet att traggla sig igenom flöjtnålsögat fick heller inte prova på de roliga instrumenten...

Där gick det svenska musikundret miste om en sjuhelsickes trummis.

 

Samtal om kiosker i Åmål fortsätter föras. Stig-Arne Harén berättar om en kiosk på Ljungsberg, som låg alldeles nedanför det som jag kallar Zimmer Frei-huset, ni vet där tyskan hyrde ut rum.

– I kiosken där köpte farsan alltid kokosbollar när han kom hem på fredagar, efter att ha jobbat hela veckan med att bygga bron på Kasenberg. Detta var på 50-talet.

Harén minns också en kiosk i hörnet av Drottninggatan och Sofiagatan som drevs av en synskadad dam som också bodde i huset. Detta utnyttjades förstås av samvetslösa ungdomar. Bör ha varit på 60-talet.

 

I samtalet kom jag själv att tänka på ytterligare en kiosk, eller egentligen en tobaksaffär, som jag borde ha tänkt på tidigare. Den fanns under 1970-talet (och en bra bit dessförinnan) i källaren till Hans och Birgit Karlssons hus på Karlstadvägen 20. Under en period från runt 1976 och framåt drevs den av Hasse, som är min morsas kusin, och Birgit.

Det minns jag för att jag och deras son Mikael – alltså min tremänning ­– brukade smyga in i kiosken efter stängningsdags och läsa serietidningarna så försiktigt i vi kunde, för att sedan sätta tillbaka dem i stället igen.

Ljungsbergs tobak hette kiosken och den drevs länge av Gunhild Nilsson och hennes son Nisse Nilsson (jodå, det är trav-Nils). Där bedrevs spel och där satt ofta områdets gubbar och löste världsproblem. Intill tobaksaffärn fanns ett tag också en liten mjölkaffär.

Det var alltså på den tiden det gick att försörja sig på mjölk.

 

 

 

 

Jäklar vad han lirade trummor i Rockstarz på den trivsamma Världens barn-galan i torsdags. Trots att han bara just börjat spela trummor, så briljerade Timmy tillsammans med slagverkaren Fredrik Myrén på Karlbergsscenen.

Tänk om vi på 70-talet ändå hade fått chansen att spela trummor i Musikskolan. Då hade jag bergis lirat i rockband vid det här laget. Eller åtminstone i Lasse Stefanz.

Men vi var hänvisade till att tuta blockflöjt. Den som inte hade tålamodet att traggla sig igenom flöjtnålsögat fick heller inte prova på de roliga instrumenten...

Där gick det svenska musikundret miste om en sjuhelsickes trummis.

 

Samtal om kiosker i Åmål fortsätter föras. Stig-Arne Harén berättar om en kiosk på Ljungsberg, som låg alldeles nedanför det som jag kallar Zimmer Frei-huset, ni vet där tyskan hyrde ut rum.

– I kiosken där köpte farsan alltid kokosbollar när han kom hem på fredagar, efter att ha jobbat hela veckan med att bygga bron på Kasenberg. Detta var på 50-talet.

Harén minns också en kiosk i hörnet av Drottninggatan och Sofiagatan som drevs av en synskadad dam som också bodde i huset. Detta utnyttjades förstås av samvetslösa ungdomar. Bör ha varit på 60-talet.

 

I samtalet kom jag själv att tänka på ytterligare en kiosk, eller egentligen en tobaksaffär, som jag borde ha tänkt på tidigare. Den fanns under 1970-talet (och en bra bit dessförinnan) i källaren till Hans och Birgit Karlssons hus på Karlstadvägen 20. Under en period från runt 1976 och framåt drevs den av Hasse, som är min morsas kusin, och Birgit.

Det minns jag för att jag och deras son Mikael – alltså min tremänning ­– brukade smyga in i kiosken efter stängningsdags och läsa serietidningarna så försiktigt i vi kunde, för att sedan sätta tillbaka dem i stället igen.

Ljungsbergs tobak hette kiosken och den drevs länge av Gunhild Nilsson och hennes son Nisse Nilsson (jodå, det är trav-Nils). Där bedrevs spel och där satt ofta områdets gubbar och löste världsproblem. Intill tobaksaffärn fanns ett tag också en liten mjölkaffär.

Det var alltså på den tiden det gick att försörja sig på mjölk.