2015-08-18 06:00

2015-08-18 06:00

Staten ska stängsla

KRÖNIKA

Med en aning bävan kollar jag dagligen tillståndet i fårhjorden.

Har vargen eller lokatten varit på besök? Men jag har bara ett misstänkt fall. För några år sedan hittades en död tacka som någon hade mumsat på. Innan länsstyrelsens vargkunnige kom för syn, hade kadavret hunnit börja ruttna, så det var svårt att veta säkert. Hans bedömning var emellertid att djuret dött på annat sätt.

Så vargen måste frikännas. Fast det fanns indicier. Sattellitsändare visade att en ulv passerat fårhagen just då. En tid senare hittade jägare i anslutning till betesmarken vargspillning med ull. Så vem vet.

 

Att hata vargen är förstås knäppt. Den följer sina instinkter och är inte ond. Däremot tycker jag att argumentationen blir märklig när vargen gjort ett stort angrepp på en fårflock. Då talas det om att djurägaren inte haft stängsel som hindrat rovdjuret.

Det finns bidrag för fårägare och andra som måste sätta upp avancerade elstängsel som skydd. Men det är ändå förenat med stora kostnader och inte minst drygt arbete för den enskilde med uppsättning och underhåll.

 

Men egentligen är argumentationen rätt fräck. Djurägare är enligt lag skyldiga att hålla sina tamdjur inom stängslat område. Men någon skyldighet att stängsla för att hålla vargen borta från hagarna finns inte.

Vargbeståndet är noga reglerat från högsta ort. Staten har i detalj genom riksdagsbeslut bestämt hur många vargar det ska finnas. Så det är rimligt att betrakta vargen som statens djur. Därav följer att det är samma stats skyldighet att genom stängsel se till att dess djur inte ställer till någon skada.

 

Ursäkta Nisse Nilsson för att jag förra veckan inte kom ihåg ditt efternamn. Nisse var i många år Åmålstravets alltiallo. Sixten Björk och Nisse jämförde ju sina något skiftande programblad på PD:s tryckeri, berättade jag om.

Vi måste nog ta en till anekdot med Sixten Björk i centrum. Innan han blev begravningsentreprenör hjälpte han till med varjehanda. En gång hade han klippt gräset hos handlare Fremling i Ånimskog. När han begärde några kronor för arbetet tyckte ekonomiske Fremling att det var dyrt. Så när denne plockade pengarna ur kassaapparaten, undslapp han sig ett ”Syndapengar!”.

– Ja, har du inga andra får jag väl ta dom, genmälde Sixten Björk.

 

Har vargen eller lokatten varit på besök? Men jag har bara ett misstänkt fall. För några år sedan hittades en död tacka som någon hade mumsat på. Innan länsstyrelsens vargkunnige kom för syn, hade kadavret hunnit börja ruttna, så det var svårt att veta säkert. Hans bedömning var emellertid att djuret dött på annat sätt.

Så vargen måste frikännas. Fast det fanns indicier. Sattellitsändare visade att en ulv passerat fårhagen just då. En tid senare hittade jägare i anslutning till betesmarken vargspillning med ull. Så vem vet.

 

Att hata vargen är förstås knäppt. Den följer sina instinkter och är inte ond. Däremot tycker jag att argumentationen blir märklig när vargen gjort ett stort angrepp på en fårflock. Då talas det om att djurägaren inte haft stängsel som hindrat rovdjuret.

Det finns bidrag för fårägare och andra som måste sätta upp avancerade elstängsel som skydd. Men det är ändå förenat med stora kostnader och inte minst drygt arbete för den enskilde med uppsättning och underhåll.

 

Men egentligen är argumentationen rätt fräck. Djurägare är enligt lag skyldiga att hålla sina tamdjur inom stängslat område. Men någon skyldighet att stängsla för att hålla vargen borta från hagarna finns inte.

Vargbeståndet är noga reglerat från högsta ort. Staten har i detalj genom riksdagsbeslut bestämt hur många vargar det ska finnas. Så det är rimligt att betrakta vargen som statens djur. Därav följer att det är samma stats skyldighet att genom stängsel se till att dess djur inte ställer till någon skada.

 

Ursäkta Nisse Nilsson för att jag förra veckan inte kom ihåg ditt efternamn. Nisse var i många år Åmålstravets alltiallo. Sixten Björk och Nisse jämförde ju sina något skiftande programblad på PD:s tryckeri, berättade jag om.

Vi måste nog ta en till anekdot med Sixten Björk i centrum. Innan han blev begravningsentreprenör hjälpte han till med varjehanda. En gång hade han klippt gräset hos handlare Fremling i Ånimskog. När han begärde några kronor för arbetet tyckte ekonomiske Fremling att det var dyrt. Så när denne plockade pengarna ur kassaapparaten, undslapp han sig ett ”Syndapengar!”.

– Ja, har du inga andra får jag väl ta dom, genmälde Sixten Björk.

 

  • Sune Tholin