2015-07-31 15:19

2015-07-31 15:19

Spikmattor mot måsarna

Pensonärsemester måste man ha, lite omväxling och lite nya intryck är bara nyttigt för den gamla knoppen och den gamla kroppen.

Min semesteresa började med att jag blev hämtad av riksfärdtjänst en tidlig morgon för att resa till Falkenberg där jag har son och svärdotter. Detta var under en av de få varma dagarna i början på juli. Efter att jag hade blivit hjälpt in i minibussen med min permobil och resväska, så fick jag veta att vi skulle åka till Mellerud och hänta en man som skulle till Uddevalla sjukhus.

Färden på E45 började med att min chaufför efter ett tag stannade bussen och gick ut och sträckte på benen och berättade då att han var ganska trött. Han hade gått upp i ottan och hade kört och hämtat nere vid Munksdalstrakten.

Vi hämtade i Mellerud, en mycket trevlig man steg på och det var roligt att ha någon att prata med. Det märktes mycket väl att vår chaufför var trött, så jag sa att du kan väl köpa dig en kopp kaffé i Uddevalla. Svaret vi fick förvånade oss båda, jag får inte dricka något, för det är ju ramadan.

Detta var ju fruktansvärt, tänk att sitta och köra buss i denna värme som var just då och inte dricka något. Själv hade jag bunkrat upp med dricka och frukt. Svetten rann om både mig, min nya bekanskap och vår bussförare.

Airconditionen i bussen fungerade inte heller. När vi hade släppt av i Uddevalla så kände jag mig mycket orolig, visserligen gick han ut och tog en nypa luft i bland, men gissa om jag var glad när vi var framme hos de mina.

Jag hade ett par underbara veckor, fast vädret inte var så bra som jag ville, men man kan inte få allt. Ett litet äventyr hände en av de första dagarna, ett fiskmåsepar hade flyttat in på taket till huset. De skrek och väsnades förskräckligt. Orsaken var ju att de nyss hade blivit föräldrar och som alla föräldrar var dom rädda om sina små. Dessa små var två stycken och ramlade efter någon dag ner i trädgården. Då vart det ännu mer skrikande.

Jag och svärdottern flydde in och sa till varndra att nu kan vi nog inte sitta på altanen på ett tag. Men på något vis fick måsföräldrarna sina ungar med sig till närmaste vatten, som är Ätran. Så vår planerade utekväll på altanen var räddad.

Dagen efter så föreslog sonen att vi skulle göra en utflykt, en av de många han föreslog under de här veckorna. Bland annat var vi på Liseberg, hur roligt som helst.

Men denna utflykt var att resa till grannstaden där vi besökte en stor butik, där det inhandlades spikmattor. Sådana trodde jag bara var att ligga på, men det skulle visa sig att dessa skulle spikas upp runt skorstenarna, för att inte fiskmåsarna skulle ha en chans att bygga bo nästa år.

Vilken bra grej, undrar om jag ska lägga ett medborgarförslag om att Åmåls kommun inköper spikmattor till komunens tak så vi slipper fiskmåseplågan nästa år.

Pensonärsemester måste man ha, lite omväxling och lite nya intryck är bara nyttigt för den gamla knoppen och den gamla kroppen.

Min semesteresa började med att jag blev hämtad av riksfärdtjänst en tidlig morgon för att resa till Falkenberg där jag har son och svärdotter. Detta var under en av de få varma dagarna i början på juli. Efter att jag hade blivit hjälpt in i minibussen med min permobil och resväska, så fick jag veta att vi skulle åka till Mellerud och hänta en man som skulle till Uddevalla sjukhus.

Färden på E45 började med att min chaufför efter ett tag stannade bussen och gick ut och sträckte på benen och berättade då att han var ganska trött. Han hade gått upp i ottan och hade kört och hämtat nere vid Munksdalstrakten.

Vi hämtade i Mellerud, en mycket trevlig man steg på och det var roligt att ha någon att prata med. Det märktes mycket väl att vår chaufför var trött, så jag sa att du kan väl köpa dig en kopp kaffé i Uddevalla. Svaret vi fick förvånade oss båda, jag får inte dricka något, för det är ju ramadan.

Detta var ju fruktansvärt, tänk att sitta och köra buss i denna värme som var just då och inte dricka något. Själv hade jag bunkrat upp med dricka och frukt. Svetten rann om både mig, min nya bekanskap och vår bussförare.

Airconditionen i bussen fungerade inte heller. När vi hade släppt av i Uddevalla så kände jag mig mycket orolig, visserligen gick han ut och tog en nypa luft i bland, men gissa om jag var glad när vi var framme hos de mina.

Jag hade ett par underbara veckor, fast vädret inte var så bra som jag ville, men man kan inte få allt. Ett litet äventyr hände en av de första dagarna, ett fiskmåsepar hade flyttat in på taket till huset. De skrek och väsnades förskräckligt. Orsaken var ju att de nyss hade blivit föräldrar och som alla föräldrar var dom rädda om sina små. Dessa små var två stycken och ramlade efter någon dag ner i trädgården. Då vart det ännu mer skrikande.

Jag och svärdottern flydde in och sa till varndra att nu kan vi nog inte sitta på altanen på ett tag. Men på något vis fick måsföräldrarna sina ungar med sig till närmaste vatten, som är Ätran. Så vår planerade utekväll på altanen var räddad.

Dagen efter så föreslog sonen att vi skulle göra en utflykt, en av de många han föreslog under de här veckorna. Bland annat var vi på Liseberg, hur roligt som helst.

Men denna utflykt var att resa till grannstaden där vi besökte en stor butik, där det inhandlades spikmattor. Sådana trodde jag bara var att ligga på, men det skulle visa sig att dessa skulle spikas upp runt skorstenarna, för att inte fiskmåsarna skulle ha en chans att bygga bo nästa år.

Vilken bra grej, undrar om jag ska lägga ett medborgarförslag om att Åmåls kommun inköper spikmattor till komunens tak så vi slipper fiskmåseplågan nästa år.

  • Bibbi Moberg