2015-05-18 16:12

2015-05-18 16:15

Tack alla ölgubbar

KRÖNIKA: SUNE THOLINgammalt-gods-for-5-000-spann

Plantaget är på tapeten genom de förslag till ändringar som tillväxtenheten nyligen presenterade. Övriga politiker verkar tagna på sängen. Åmålsborna i gemen tycks inte tycka att det är ett angeläget projekt.

Men i dag lämnar vi den debatten därhän. Istället ägnar vi en tanke åt ölgubbarna och alla pilsnerbuteljer som en gång halsades till gagn för Plantagets försköning. Ja, det vill säga, drycken intogs inte i själva parken, utan från 1931 i kommunala Åmåls Kafé AB:s servering i hörnan Kyrkogatan/Lunnegatan (där blomsterhandeln är idag).

Bakgrunden till att kommunen ägnade sig åt ölservering var att sådana skadliga drycker under många decennier, fram till 1960-talet, fick bara serveras enligt ett restriktivt regelverk. Men kommunerna kunde själva bevilja sig utskänkningstillstånd om överskottet gick till kulturella eller välgörande ändamål. Ju mer som dracks, desto mer kunde Kafébolagets ordförande högtidligt, som ställföreträdare för ölgubbarna, ge som bidrag till Åmåls stad.

Det flödande ölet bekostade på så vis Plantagets båda skulpturer, ”Eva” av kände Carl Eldh 1950 och ”Vattenlek” (den med flickan och fiskarna) av Anders Jönsson 1956.

Vår arkivarie/antikvarie Margareta Nilars har plockat fram lite uppgifter om Plantagets skulpturer. Bl.a. har hon hittat ett brev från Jönsson (som utförde ”Vattenlek”) där skulptören bekräftar beställningen från Åmål. Något brutalt talas där om att ”flickan skall medelst elektrisk motor och kullager göras vridbar --- och att rörledningarna inuti flickan och fiskarna ingå i priset”.

Priset var för övrigt 40 000 kronor, vilket nog var ett ansenligt arvode 1959.

Ölgubbarna bekostade även Kungsstenen i Plantaget. Och om jag inte alldeles misstar mig, lämnade Kafébolaget även ölpengar till Åmåls stads sommarkoloni Ransberg vid Svanefjorden.

Här ska inskjutas att på ölkaféet i Åmål serverades även rejäl husmanskost. I min gröna ungdom slank jag själv in på en liknande inrättning på Fleminggatan i Stockholm. Inte för öl, utan för de rejäla leverpastejsmörgåsarna.

På ölkaféer kunde någon gäst bli lite stökig. Men som personalen bestod av damer med rutin och auktoritet, bemästrades det mesta.

Så när ni vandrar i Plantaget, sänder ni förstås ölgubbarna en tacksamhetens tanke.

Plantaget är på tapeten genom de förslag till ändringar som tillväxtenheten nyligen presenterade. Övriga politiker verkar tagna på sängen. Åmålsborna i gemen tycks inte tycka att det är ett angeläget projekt.

Men i dag lämnar vi den debatten därhän. Istället ägnar vi en tanke åt ölgubbarna och alla pilsnerbuteljer som en gång halsades till gagn för Plantagets försköning. Ja, det vill säga, drycken intogs inte i själva parken, utan från 1931 i kommunala Åmåls Kafé AB:s servering i hörnan Kyrkogatan/Lunnegatan (där blomsterhandeln är idag).

Bakgrunden till att kommunen ägnade sig åt ölservering var att sådana skadliga drycker under många decennier, fram till 1960-talet, fick bara serveras enligt ett restriktivt regelverk. Men kommunerna kunde själva bevilja sig utskänkningstillstånd om överskottet gick till kulturella eller välgörande ändamål. Ju mer som dracks, desto mer kunde Kafébolagets ordförande högtidligt, som ställföreträdare för ölgubbarna, ge som bidrag till Åmåls stad.

Det flödande ölet bekostade på så vis Plantagets båda skulpturer, ”Eva” av kände Carl Eldh 1950 och ”Vattenlek” (den med flickan och fiskarna) av Anders Jönsson 1956.

Vår arkivarie/antikvarie Margareta Nilars har plockat fram lite uppgifter om Plantagets skulpturer. Bl.a. har hon hittat ett brev från Jönsson (som utförde ”Vattenlek”) där skulptören bekräftar beställningen från Åmål. Något brutalt talas där om att ”flickan skall medelst elektrisk motor och kullager göras vridbar --- och att rörledningarna inuti flickan och fiskarna ingå i priset”.

Priset var för övrigt 40 000 kronor, vilket nog var ett ansenligt arvode 1959.

Ölgubbarna bekostade även Kungsstenen i Plantaget. Och om jag inte alldeles misstar mig, lämnade Kafébolaget även ölpengar till Åmåls stads sommarkoloni Ransberg vid Svanefjorden.

Här ska inskjutas att på ölkaféet i Åmål serverades även rejäl husmanskost. I min gröna ungdom slank jag själv in på en liknande inrättning på Fleminggatan i Stockholm. Inte för öl, utan för de rejäla leverpastejsmörgåsarna.

På ölkaféer kunde någon gäst bli lite stökig. Men som personalen bestod av damer med rutin och auktoritet, bemästrades det mesta.

Så när ni vandrar i Plantaget, sänder ni förstås ölgubbarna en tacksamhetens tanke.