2015-03-23 09:49

2015-03-23 12:34

En högtid för tranan

PD-krönika

En superskola – belägen på norr – eller fortsatt två skolor som servar Åmåls centralort?

I så fall: ska Rösparksskolan byggas upp på nytt, eller ska den befintliga renoveras?

Svårare än så är det inte. Eller kanske snarare: så svårt är det.

Politikernas villrådighet återspeglas i hur det S-ledda styret länge tvekat, men när man nu kommit till skott med planen, så ska det i stället gå förhållandevis fort. Skynda långsamt, manar nu oppositionen.

Synnerligen tveksamt om ett val av väg för grundskolan i Åmål hinner klubbas före årsskiftet. Tage Stahre får nog vänta på sitt superskolmuseum.

Nu är debatten i full gång. Allmänheten får chansen att bidra med hjälp av vykort. Fram till den 12 april. Men det finns andra sätt att göra sin röst hörd: Genom lokaltidningens insändarsida.

Vi vill gärna höra vad ni tycker om den nya superskolan. Föräldrar, politiker, lärare, elever, pensionärer, idrottsinvalider, dela gärna med er av era tankar kring den nya skolan i Åmål – och gör det här på vår Synpunktsida. Gör det helst under eget namn, det blir rakare och ärligare så.

I nästa vecka, den 25 mars, skulle min mormor ha fyllt 102 år. Då är det våffeldan och födelsedag även för min sambos systerdotter.

Men det är också tranafton. DN:s biträdande kulturchef Åsa Beckmans favorithögtid, när hon var barn. Seden finns dokumenterad sedan 1500-talet och har, enligt Beckman, främst firats i Skåne, Småland, Värmland – och Dalsland.

Aldrig hört talas om.

Jag har aldrig varit med om tranafton. Jag är född och uppväxt i Dalsland, har en sambo från Skåne, men har aldrig hört talas om tranafton. Driver hon med mig, Åsa Beckman?

Jag hoppas Provinstidningens läsare kan hjälpa mig.

När barnen i skymningen ropar ”Tranan kommer, tranan kommer!”, lyfts tranan in från balkongen och in i värmen i vardagsrummet, där levande ljus ställs runt den. Och efter ett tag får barnen plundra tranan. I trankroppens många veck ligger godiset och väntar.

Och så kunde man ”springa trana” barfota runt huset för att hålla förkylningar borta och härda fotsulorna inför barfotasommaren som kommer.

Åsa Beckmans pappa brukade tillverka tranan av två kvastskaft, en lampskärm, en stickad tröja, en strumpa och en indianskrud.

Är detta något som känns igen? Någon som firat trana här i Åmålstrakten? Berätta gärna. Observera att jag vägrar googla på det här! Jag vill ha läsarnas hjälp.

 

Ove Rydh

I så fall: ska Rösparksskolan byggas upp på nytt, eller ska den befintliga renoveras?

Svårare än så är det inte. Eller kanske snarare: så svårt är det.

Politikernas villrådighet återspeglas i hur det S-ledda styret länge tvekat, men när man nu kommit till skott med planen, så ska det i stället gå förhållandevis fort. Skynda långsamt, manar nu oppositionen.

Synnerligen tveksamt om ett val av väg för grundskolan i Åmål hinner klubbas före årsskiftet. Tage Stahre får nog vänta på sitt superskolmuseum.

Nu är debatten i full gång. Allmänheten får chansen att bidra med hjälp av vykort. Fram till den 12 april. Men det finns andra sätt att göra sin röst hörd: Genom lokaltidningens insändarsida.

Vi vill gärna höra vad ni tycker om den nya superskolan. Föräldrar, politiker, lärare, elever, pensionärer, idrottsinvalider, dela gärna med er av era tankar kring den nya skolan i Åmål – och gör det här på vår Synpunktsida. Gör det helst under eget namn, det blir rakare och ärligare så.

I nästa vecka, den 25 mars, skulle min mormor ha fyllt 102 år. Då är det våffeldan och födelsedag även för min sambos systerdotter.

Men det är också tranafton. DN:s biträdande kulturchef Åsa Beckmans favorithögtid, när hon var barn. Seden finns dokumenterad sedan 1500-talet och har, enligt Beckman, främst firats i Skåne, Småland, Värmland – och Dalsland.

Aldrig hört talas om.

Jag har aldrig varit med om tranafton. Jag är född och uppväxt i Dalsland, har en sambo från Skåne, men har aldrig hört talas om tranafton. Driver hon med mig, Åsa Beckman?

Jag hoppas Provinstidningens läsare kan hjälpa mig.

När barnen i skymningen ropar ”Tranan kommer, tranan kommer!”, lyfts tranan in från balkongen och in i värmen i vardagsrummet, där levande ljus ställs runt den. Och efter ett tag får barnen plundra tranan. I trankroppens många veck ligger godiset och väntar.

Och så kunde man ”springa trana” barfota runt huset för att hålla förkylningar borta och härda fotsulorna inför barfotasommaren som kommer.

Åsa Beckmans pappa brukade tillverka tranan av två kvastskaft, en lampskärm, en stickad tröja, en strumpa och en indianskrud.

Är detta något som känns igen? Någon som firat trana här i Åmålstrakten? Berätta gärna. Observera att jag vägrar googla på det här! Jag vill ha läsarnas hjälp.

 

Ove Rydh