2015-09-05 06:00

2015-09-10 07:44

En klockren kioskvältare

Jag har jobbat så pass länge i branschen nu, att jag tror mig ha ett rätt bra väderkorn när det gäller att känna igen en bra story. En annan sak är att kunna förvalta storyn och en tredje sak är att ha resurser att ge den utrymme, såväl i tid och rum.

En sådan torr nyhet, som jag genast förstod skulle generera tidningsartiklar över hela landet, var Ekots telegram om att antalet kiosker i landet försvunnit i en rasande takt de senaste decennierna. Klart att alla ville haka på den grejen.

Alla kan relatera till kiosken. Var den låg när man var liten, hur den så ut, vad där luktade.

Förre chefen skrev i tisdags, på det här utrymmet i tidningen, en del om Åmåls kiosker. Vad jag kan minnas nämnde han inte kiosken på torget, ”vid taxi”.

Som jag minns det var taxikiosken ofta det enda ställe i stan som var öppet på röda dagar. Den räddade mig en midsommardag när jag gick hem till Kristineberg, efter att ha tillbringat natten i ett tält på Finesand.

Den chokladkakan som jag lyckades skaka fram pengar till, smakade gudomligt. En välbehövlig blodsockerhöjare inför mötet med morsan.

Hon som ägde tältet bor i Örebro nu, tror jag.

När jag var yngre än så – på 70-talet – fanns alltså, om man räknar från stan och hela vägen hem, fyra kiosker. Det kunde alltså ta sin tid att ta sig hem – om man hade pengar. Men det hade man ju aldrig. Dessutom fanns på Stetterud Juwéls Ica-affär och, bara några meter från Stetterudskiosken, en bensinmack. Den servicen när det gäller godis är svår att tänka sig idag.

Och kan ni förstå att vi ungar gick till Stetterudskiosken och tiggde trasigt ”gôtt”, som vi sa. Vi hade ju inga pengar. Har ni trasigt gôtt? Och vi fick det!

Jag skäms när jag tänker på det.

Här är chocknyheten som jag missat: Grodan Kermith och Miss Piggy har gått isär. Hände tydligen i höstas. Kermith har träffat en yngre förmåga, vilket han berättar om i en trailer inför nya serien ”The Muppets” på amerikansk tv. Göteborgs-Posten har därför utnämnt Kermith till den störste grisen i Mupparna.

När vi bodde på Höglunda och gick på mellanstadiet var söndagen baddag och kvällen väl inrutad. När Rod Steward sjöng ”Sailing” strax före halv åtta slutade tv-programmet om sjöfart och det var dags att kliva upp ur badet. Halv åtta började nämligen Mupparna och direkt därefter Sportspegeln. En helig timme.

Klockan nio skulle vi gå och lägga oss. Punkt slut. Om det var skola dan efter – i säng klockan nio. Stridigheter inom familjen blev det först när Sportspegeln började med dagliga sändningar halv tio.

En sådan torr nyhet, som jag genast förstod skulle generera tidningsartiklar över hela landet, var Ekots telegram om att antalet kiosker i landet försvunnit i en rasande takt de senaste decennierna. Klart att alla ville haka på den grejen.

Alla kan relatera till kiosken. Var den låg när man var liten, hur den så ut, vad där luktade.

Förre chefen skrev i tisdags, på det här utrymmet i tidningen, en del om Åmåls kiosker. Vad jag kan minnas nämnde han inte kiosken på torget, ”vid taxi”.

Som jag minns det var taxikiosken ofta det enda ställe i stan som var öppet på röda dagar. Den räddade mig en midsommardag när jag gick hem till Kristineberg, efter att ha tillbringat natten i ett tält på Finesand.

Den chokladkakan som jag lyckades skaka fram pengar till, smakade gudomligt. En välbehövlig blodsockerhöjare inför mötet med morsan.

Hon som ägde tältet bor i Örebro nu, tror jag.

När jag var yngre än så – på 70-talet – fanns alltså, om man räknar från stan och hela vägen hem, fyra kiosker. Det kunde alltså ta sin tid att ta sig hem – om man hade pengar. Men det hade man ju aldrig. Dessutom fanns på Stetterud Juwéls Ica-affär och, bara några meter från Stetterudskiosken, en bensinmack. Den servicen när det gäller godis är svår att tänka sig idag.

Och kan ni förstå att vi ungar gick till Stetterudskiosken och tiggde trasigt ”gôtt”, som vi sa. Vi hade ju inga pengar. Har ni trasigt gôtt? Och vi fick det!

Jag skäms när jag tänker på det.

Här är chocknyheten som jag missat: Grodan Kermith och Miss Piggy har gått isär. Hände tydligen i höstas. Kermith har träffat en yngre förmåga, vilket han berättar om i en trailer inför nya serien ”The Muppets” på amerikansk tv. Göteborgs-Posten har därför utnämnt Kermith till den störste grisen i Mupparna.

När vi bodde på Höglunda och gick på mellanstadiet var söndagen baddag och kvällen väl inrutad. När Rod Steward sjöng ”Sailing” strax före halv åtta slutade tv-programmet om sjöfart och det var dags att kliva upp ur badet. Halv åtta började nämligen Mupparna och direkt därefter Sportspegeln. En helig timme.

Klockan nio skulle vi gå och lägga oss. Punkt slut. Om det var skola dan efter – i säng klockan nio. Stridigheter inom familjen blev det först när Sportspegeln började med dagliga sändningar halv tio.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.