2015-07-11 06:00

2015-07-11 06:00

Blues och båt bör dra folk

Bluesfesten är i full gång och nästa helg kommer ostindiefararen. Härligt intensiva veckor för oss Åmålsbor. Frågan är vilket arrangemang som lockar mest folk, båten eller bluesen?

Nu är det ingen tävling och även om det så vore, så lär det vara snart sagt omöjligt att utse en vinnare. Man brukar snacka om 6 000 besökare på Åmåls bluesfest. Åmåls kommun kanske hoppas på liknande siffror under Götheborgs tredagarsbesök.

Men hur räknar man dem? Svårt att uppskatta, så klart när det gäller arrangemang utan inträde. Och förstås omöjligt att räkna.

Där har jag noterat att allt fler medier skyller på polisen i sin rapportering: ”Enligt polisens beräkningar kom 15 000 personer till Kungsträdgården”. Bara ett fegt sätt att skriva, när man inte vågar uppskatta själv.

Själv är jag urusel på den sortens bedömningar. I mitt jobb får jag ofta frågan: Hur många kom och tittade? Hur många var de som gympade till Friskis?

Eh... 50, kanske. Eller 500?? Nånstans däremellan.

Inte heller brukar det rätta antalet åskådare eller besökare stämma särskilt väl överens med arrangörens uppgifter. Det bästa är förstås att räkna själv. Ingen konst på teater i Karlbergsaulan, eller för den delen på fotboll på Örnäs eller på hockey i isladan.

Bluesfesten startade sedvanligt på torsdagen med en helt igenom kvinnodominerad invigningskonsert i Kulturmagasinet. I går och i dag är och var det fullt ös i bluesterminalen. Det enda rätta är förstås att lösa inträde – för att säkra arrangemangets överlevnad. Nästa år laddar Nils Lönnsjö och kompani på lite extra inför 25-årsjubiléet. Fantastiskt!

Ostindiefararen Götheborgs besök i Åmål är förstås mer av en once-in-a-lifetime-händelse och bör locka mycket folk. I semestertider är det ett perfekt hemvändararrangemang för Åmålsbor som ynglat av sig i förskingringen.

Göteborgshistorier är jag dålig på, men i somras (skriver jag, eftersom jag börjar jobba nu) köpte jag en bok med Skånehistorier, samlade av Gabriel Jönsson på 1950-talet. Skånehistorier är ofta torra till sin konsistens. Här några smakprov:

Kyrkoherden kom gående längs vägen och utanför ett hus såg han några barn leka. Han frågade en av töserna:

- Hur många syskon är ni?

- Vij? Itt!

...

I en kupé sitter en skåning och en dansk. Skåningen nyser.

Dansken: - Di nös.

- Ja, jag ved om ed.

Bluesfesten är i full gång och nästa helg kommer ostindiefararen. Härligt intensiva veckor för oss Åmålsbor. Frågan är vilket arrangemang som lockar mest folk, båten eller bluesen?

Nu är det ingen tävling och även om det så vore, så lär det vara snart sagt omöjligt att utse en vinnare. Man brukar snacka om 6 000 besökare på Åmåls bluesfest. Åmåls kommun kanske hoppas på liknande siffror under Götheborgs tredagarsbesök.

Men hur räknar man dem? Svårt att uppskatta, så klart när det gäller arrangemang utan inträde. Och förstås omöjligt att räkna.

Där har jag noterat att allt fler medier skyller på polisen i sin rapportering: ”Enligt polisens beräkningar kom 15 000 personer till Kungsträdgården”. Bara ett fegt sätt att skriva, när man inte vågar uppskatta själv.

Själv är jag urusel på den sortens bedömningar. I mitt jobb får jag ofta frågan: Hur många kom och tittade? Hur många var de som gympade till Friskis?

Eh... 50, kanske. Eller 500?? Nånstans däremellan.

Inte heller brukar det rätta antalet åskådare eller besökare stämma särskilt väl överens med arrangörens uppgifter. Det bästa är förstås att räkna själv. Ingen konst på teater i Karlbergsaulan, eller för den delen på fotboll på Örnäs eller på hockey i isladan.

Bluesfesten startade sedvanligt på torsdagen med en helt igenom kvinnodominerad invigningskonsert i Kulturmagasinet. I går och i dag är och var det fullt ös i bluesterminalen. Det enda rätta är förstås att lösa inträde – för att säkra arrangemangets överlevnad. Nästa år laddar Nils Lönnsjö och kompani på lite extra inför 25-årsjubiléet. Fantastiskt!

Ostindiefararen Götheborgs besök i Åmål är förstås mer av en once-in-a-lifetime-händelse och bör locka mycket folk. I semestertider är det ett perfekt hemvändararrangemang för Åmålsbor som ynglat av sig i förskingringen.

Göteborgshistorier är jag dålig på, men i somras (skriver jag, eftersom jag börjar jobba nu) köpte jag en bok med Skånehistorier, samlade av Gabriel Jönsson på 1950-talet. Skånehistorier är ofta torra till sin konsistens. Här några smakprov:

Kyrkoherden kom gående längs vägen och utanför ett hus såg han några barn leka. Han frågade en av töserna:

- Hur många syskon är ni?

- Vij? Itt!

...

I en kupé sitter en skåning och en dansk. Skåningen nyser.

Dansken: - Di nös.

- Ja, jag ved om ed.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.