2015-07-20 15:18

2015-07-20 15:18

Ett minne för livet

Det var som ett möte med en svunnen tid där ute. Vid horisonten i öster dök hon upp. Stävade mot Åmål i en för dagen vresig Vänern. Men vad var väl det för en som seglat till Kina? Fast nu kom hon från Grums.

Som så många andra ville vi möta Götheborg långt ute. Först var det mest seglare som vågat sig ut i den styva sydvästen. Men närmare Åmål anslöt allt fler eskorterande farkoster av varjehanda slag. God disciplin rådde i flocken kring Ostindiefararen.

I höjd med Harehalsgrund gick Åmåls sjöräddningsbåt jämsides. Upp på fartyget klättrade raskt mästerlotsen Jonas Alexandersson, som haft ansvar för att föra Götheborg säkert in vid alla hamnbesöken i Vänern.

Mästerlotsen hade förberett sig noga genom att redan i Göteborg bekanta sig med fartyget och hur order från kommandobryggan ropas till rorsman. Inga joysticks för styrningen där inte.

När Götheborg inte seglas, drivs hon av två jämförelsevis svaga motorer. Några bogpropellrar finns inte. Så det tunga fartyget är inte så lätt att manövrera.

En bra bit utanför Åmålsviken lade Götheborg bi under en halvtimme. Hon var tidig och ville komma till kaj vid utlovad tid.

På Klockarbergen, vid Örnäs och Kungsberget myllrade det av folk. Utifrån sjön såg åskådarna ut som sjöfågelflockar.

Så bar det av sista biten in till Åmåls djuphamn. Salut och svarssalut. Mästerlots Alexandersson och besättning gjorde en elegant tilläggning. Sånt går att göra även utan sidopropeller.

Massor av folk på kajen. Festival- och marknadsstämning. Musik, trollkarl, ansiktsmålning och folk i kläder från framfarna dagar. Och skomakarns papegoja var i högform.

Något liknande besök får väl Åmål aldrig uppleva. Åtminstone inte i vår tid. En högtidsstund för stadens omvittnat stora skara av båtintresserade. De Åmålsbor som inte uppskattar dessa tre dagar är få.

Det känns angeläget att rikta ett tack till kommunalrådet Michael Karlsson, som kraftfullt gick i bräschen för att även lilla Åmål fick detta minnesvärda besök av ostindiefararen.

Ordvitskulturen i Göteborg lockar förstås. Men det är inte lätt att platsa i det laget. DN har en återkommande spalt. Här ett exempel som aldrig skulle kunna publiceras på landets framsida.

”Matförslag på tåg: Biff med lok. Syll och potatis.”

Vad säger ni om sånt?

Det var som ett möte med en svunnen tid där ute. Vid horisonten i öster dök hon upp. Stävade mot Åmål i en för dagen vresig Vänern. Men vad var väl det för en som seglat till Kina? Fast nu kom hon från Grums.

Som så många andra ville vi möta Götheborg långt ute. Först var det mest seglare som vågat sig ut i den styva sydvästen. Men närmare Åmål anslöt allt fler eskorterande farkoster av varjehanda slag. God disciplin rådde i flocken kring Ostindiefararen.

I höjd med Harehalsgrund gick Åmåls sjöräddningsbåt jämsides. Upp på fartyget klättrade raskt mästerlotsen Jonas Alexandersson, som haft ansvar för att föra Götheborg säkert in vid alla hamnbesöken i Vänern.

Mästerlotsen hade förberett sig noga genom att redan i Göteborg bekanta sig med fartyget och hur order från kommandobryggan ropas till rorsman. Inga joysticks för styrningen där inte.

När Götheborg inte seglas, drivs hon av två jämförelsevis svaga motorer. Några bogpropellrar finns inte. Så det tunga fartyget är inte så lätt att manövrera.

En bra bit utanför Åmålsviken lade Götheborg bi under en halvtimme. Hon var tidig och ville komma till kaj vid utlovad tid.

På Klockarbergen, vid Örnäs och Kungsberget myllrade det av folk. Utifrån sjön såg åskådarna ut som sjöfågelflockar.

Så bar det av sista biten in till Åmåls djuphamn. Salut och svarssalut. Mästerlots Alexandersson och besättning gjorde en elegant tilläggning. Sånt går att göra även utan sidopropeller.

Massor av folk på kajen. Festival- och marknadsstämning. Musik, trollkarl, ansiktsmålning och folk i kläder från framfarna dagar. Och skomakarns papegoja var i högform.

Något liknande besök får väl Åmål aldrig uppleva. Åtminstone inte i vår tid. En högtidsstund för stadens omvittnat stora skara av båtintresserade. De Åmålsbor som inte uppskattar dessa tre dagar är få.

Det känns angeläget att rikta ett tack till kommunalrådet Michael Karlsson, som kraftfullt gick i bräschen för att även lilla Åmål fick detta minnesvärda besök av ostindiefararen.

Ordvitskulturen i Göteborg lockar förstås. Men det är inte lätt att platsa i det laget. DN har en återkommande spalt. Här ett exempel som aldrig skulle kunna publiceras på landets framsida.

”Matförslag på tåg: Biff med lok. Syll och potatis.”

Vad säger ni om sånt?

  • Sune Tholin