2015-03-07 06:00

2015-03-07 06:00

En inföding i Marabouland

TIDNINGSHUSET: 7 mars

När jag reser vill jag gärna känna mig som en inföding.

Om jag kommer till en plats, självvalt eller av en slump, så vill jag verkligen känna in mig på orten. Lära mig om platsen. Bli en – i det här fallet – Sundbybergsbo.

I det läget känner jag en lojalitet med Sundbyberg. Jag inbillar mig att jag är en av dem. Av lojalitet åker jag inte in till Stockholm och roar mig. Jag nöjer mig vad de har att erbjuda i Sundbyberg.

Jag knallar runt på deras gator och försöker lära mig en del av deras historia.

Hittills har jag inte upptäckt något bättre sätt att lära sig saker på, än att resa. Jag har läst en hel del om Sundbyberg genom åren men inte särskilt mycket har fastnat – Maraboufabriken, Lorry och Rock-Ragge, men inte så mycket annat. Nu vet jag mer. Men inte särskilt mycket viktigt att sätta fingret på. Inte så mycket hårdfakta. Mer av en känsla.

Nu känner jag mer för Sundbyberg.

Detsamma gäller för Huvudsta, där kursen hölls som jag gick. Numera vet jag mer om Huvudsta än att det är Jerry Williams födelseort. Jag vet att ortsnamnet inte har något med huvudstad att göra. Jag vet också att det var just på kursgården där jag satt, som mordet på Gustav III planerades.

I en av flyglarna finns sex skotthål och det sägs att det var där som Horn, Ribbing och Anckarström testsköt pistolen, för att se vem som var bäst lämpad.

Anckarström blev den som valdes, men om han var särskilt lämpad som skytt vet jag inte... Han kanske blev nervös. Huvudlös blev han i alla fall, som en konsekvens.

Ätten skämdes senare så till den milda grad att den bytte namn till Löwenström och skänkte ett sjukhus till Stockholms stad som plåster på såren.

Arvtagaren till dagens Hufvudstad gård arbetade under sin yrkesverksamma tid som tandläkare, med praktiken på godset. Han hade bland annat hand om kungafamiljen, som en gång om året rullade nerför allén för att få sina gaddar översedda.

Undrar om de snackade gamla tider.

Det visar i alla fall att gammalt groll kan begravas. Möjligen fick bernadotterna ingreppen gjorda till reducerat pris.

Nu har jag förflyttat mig till Sickla och därmed är jag mer av stockholmare. Fast nog utstrålar jag lantis alltid. En enkätundersökning genomfördes häromdagen i Stockholms tunnelbanesystem, två korta frågor skulle besvaras. Det gick enkelt och snabbt. Men en sak slog mig. Tre intervjuare stod vid samma tunnelbanestation och samtliga stoppade mig. Och ingen annan.

Av hela klustret av människor som kom vällande in mot spärrarna så valde samtliga ut bara mig. Jag som trodde jag var en i mängden. En inföding. Men sen förstod jag varför just jag valdes ut.

Jag var den ende som inte sprang.

Om jag kommer till en plats, självvalt eller av en slump, så vill jag verkligen känna in mig på orten. Lära mig om platsen. Bli en – i det här fallet – Sundbybergsbo.

I det läget känner jag en lojalitet med Sundbyberg. Jag inbillar mig att jag är en av dem. Av lojalitet åker jag inte in till Stockholm och roar mig. Jag nöjer mig vad de har att erbjuda i Sundbyberg.

Jag knallar runt på deras gator och försöker lära mig en del av deras historia.

Hittills har jag inte upptäckt något bättre sätt att lära sig saker på, än att resa. Jag har läst en hel del om Sundbyberg genom åren men inte särskilt mycket har fastnat – Maraboufabriken, Lorry och Rock-Ragge, men inte så mycket annat. Nu vet jag mer. Men inte särskilt mycket viktigt att sätta fingret på. Inte så mycket hårdfakta. Mer av en känsla.

Nu känner jag mer för Sundbyberg.

Detsamma gäller för Huvudsta, där kursen hölls som jag gick. Numera vet jag mer om Huvudsta än att det är Jerry Williams födelseort. Jag vet att ortsnamnet inte har något med huvudstad att göra. Jag vet också att det var just på kursgården där jag satt, som mordet på Gustav III planerades.

I en av flyglarna finns sex skotthål och det sägs att det var där som Horn, Ribbing och Anckarström testsköt pistolen, för att se vem som var bäst lämpad.

Anckarström blev den som valdes, men om han var särskilt lämpad som skytt vet jag inte... Han kanske blev nervös. Huvudlös blev han i alla fall, som en konsekvens.

Ätten skämdes senare så till den milda grad att den bytte namn till Löwenström och skänkte ett sjukhus till Stockholms stad som plåster på såren.

Arvtagaren till dagens Hufvudstad gård arbetade under sin yrkesverksamma tid som tandläkare, med praktiken på godset. Han hade bland annat hand om kungafamiljen, som en gång om året rullade nerför allén för att få sina gaddar översedda.

Undrar om de snackade gamla tider.

Det visar i alla fall att gammalt groll kan begravas. Möjligen fick bernadotterna ingreppen gjorda till reducerat pris.

Nu har jag förflyttat mig till Sickla och därmed är jag mer av stockholmare. Fast nog utstrålar jag lantis alltid. En enkätundersökning genomfördes häromdagen i Stockholms tunnelbanesystem, två korta frågor skulle besvaras. Det gick enkelt och snabbt. Men en sak slog mig. Tre intervjuare stod vid samma tunnelbanestation och samtliga stoppade mig. Och ingen annan.

Av hela klustret av människor som kom vällande in mot spärrarna så valde samtliga ut bara mig. Jag som trodde jag var en i mängden. En inföding. Men sen förstod jag varför just jag valdes ut.

Jag var den ende som inte sprang.