2017-08-11 15:12

2017-08-11 15:12

Inget förbud – men inte okej

KARLSTAD: "Sammantaget är det ett stort problem"

Många insändare i NWT har på sistone handlat om biltvätt hemmavid. Och åsikterna går isär. Vad är det egentligen som gäller?

I insändarna går att läsa allt ifrån att hemmatvättar släpper ut stora mängder olja och tungmetaller till att det är branschorganisationen som vill tjäna pengar på tvätthallar och att utsläppen är försumbara med vad som spolas ner i dagvattnet från de värmländska vägarna vid regn.

Jan Andersson, miljöskyddsinspektör hos Karlstad kommun vill dock inte påstå att det på något vis skulle vara försumbart.

– Det går inte att förringa det här med tvätt på garageuppfarter och tro att det är ett litet problem. Sammantaget är det ett stort problem. Men visst är det så att dagvatten inte är rent i största allmänhet, det finns många källor till det och det här är en.

Hälften av tvättarna

Enligt Jan Andersson finns det äldre uppgifter som säger att uppemot två tredjedelar av alla tvättar sker utanför tvätthallar. Andra uppgifter säger femtio procent.

– Det är flera miljoner tvättar vi pratar om. Någon säker uppgift finns inte men vi pratar om 30 miljoner och uppåt. Och skulle femtio procent av dem ske på ett felaktigt sätt, så ser man, sammantaget, att det inte är ett obetydligt problem.

Enligt Naturvårdsverket är hemmatvättar inte att rekommendera.

– Det är helt klart olämpligt att tvätta bilen på gatan eftersom olja, tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen riskerar att läcka ut i naturen, skriver myndigheten på sin hemsida.

Inget lagstöd

Där går även att läsa att Naturvårdsverket bedömer att det inte finns lagstöd för en kommun att utfärda ett förbud.

Men det innebär heller inte att det är fritt fram.

– Vi försöker slå hål på det här att det ska vara okej. Att alla kan stå ute och tvätta, för det är inte okej, men vi kan inte säga att det finns ett generellt förbud. Det är väl upp till oss som lokal tillsynsmyndighet att avgöra och agera på olika sätt.

Hänsynsregler

Och trots att det inte finns någon lag som säger att det är förbjudet, och heller inte någon möjlighet för kommunerna att utfärda ett förbud, så finns regler i miljöbalken som varje enskild person ska rätta sig efter.

– Det finns en del regler i miljöbalken som gäller var och en, hur man ska agera för så lite miljöpåverkan som möjligt, säger Jan Andersson.

– Men man kan inte gå direkt in i lagstiftningen och titta på en enskild bestämmelse där det står klart och tydligt att det är förbjudet att tvätta bilen på gatan, någon sådan bestämmelse finns inte. Istället finns det hänsynsregler som är styrande för de här sakerna.

På Karlstads kommuns webbplats råder de sina medborgare att använda biltvätt eller gör-det-själv-hall som renar tvättvattnet, för att undvika onödiga utsläpp.

Mer om hänsynsreglerna, och vad Jan Andersson har att säga i frågan går att läsa i hans insändare på sidorna 32-33

I insändarna går att läsa allt ifrån att hemmatvättar släpper ut stora mängder olja och tungmetaller till att det är branschorganisationen som vill tjäna pengar på tvätthallar och att utsläppen är försumbara med vad som spolas ner i dagvattnet från de värmländska vägarna vid regn.

Jan Andersson, miljöskyddsinspektör hos Karlstad kommun vill dock inte påstå att det på något vis skulle vara försumbart.

– Det går inte att förringa det här med tvätt på garageuppfarter och tro att det är ett litet problem. Sammantaget är det ett stort problem. Men visst är det så att dagvatten inte är rent i största allmänhet, det finns många källor till det och det här är en.

Hälften av tvättarna

Enligt Jan Andersson finns det äldre uppgifter som säger att uppemot två tredjedelar av alla tvättar sker utanför tvätthallar. Andra uppgifter säger femtio procent.

– Det är flera miljoner tvättar vi pratar om. Någon säker uppgift finns inte men vi pratar om 30 miljoner och uppåt. Och skulle femtio procent av dem ske på ett felaktigt sätt, så ser man, sammantaget, att det inte är ett obetydligt problem.

Enligt Naturvårdsverket är hemmatvättar inte att rekommendera.

– Det är helt klart olämpligt att tvätta bilen på gatan eftersom olja, tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen riskerar att läcka ut i naturen, skriver myndigheten på sin hemsida.

Inget lagstöd

Där går även att läsa att Naturvårdsverket bedömer att det inte finns lagstöd för en kommun att utfärda ett förbud.

Men det innebär heller inte att det är fritt fram.

– Vi försöker slå hål på det här att det ska vara okej. Att alla kan stå ute och tvätta, för det är inte okej, men vi kan inte säga att det finns ett generellt förbud. Det är väl upp till oss som lokal tillsynsmyndighet att avgöra och agera på olika sätt.

Hänsynsregler

Och trots att det inte finns någon lag som säger att det är förbjudet, och heller inte någon möjlighet för kommunerna att utfärda ett förbud, så finns regler i miljöbalken som varje enskild person ska rätta sig efter.

– Det finns en del regler i miljöbalken som gäller var och en, hur man ska agera för så lite miljöpåverkan som möjligt, säger Jan Andersson.

– Men man kan inte gå direkt in i lagstiftningen och titta på en enskild bestämmelse där det står klart och tydligt att det är förbjudet att tvätta bilen på gatan, någon sådan bestämmelse finns inte. Istället finns det hänsynsregler som är styrande för de här sakerna.

På Karlstads kommuns webbplats råder de sina medborgare att använda biltvätt eller gör-det-själv-hall som renar tvättvattnet, för att undvika onödiga utsläpp.

Mer om hänsynsreglerna, och vad Jan Andersson har att säga i frågan går att läsa i hans insändare på sidorna 32-33

  • Sandra Dahlskog

Vad säger miljöbalken?

I miljöbalkens andra kapitel, Allmänna hänsynsregler, står bland annat att varje enskild individ ska vidta skyddsåtgärder.

Man ska iaktta begränsningar och vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra och motverka att åtgärden man genomför (i detta fall biltvätten) medför skada eller olägenhet för människor eller miljön.

Man ska också undvika produkter som befaras medföra risker för hälsa eller miljö.

Källa: riksdagen.se, Miljöbalken 2 kap. 3-4 §