2016-09-07 06:00

2016-09-07 11:29

"Man måste undvika polarisering"

7 FRÅGOR TILL: Fredrik Malm, polis i Vivalla

Fredrik Malm har jobbat som polis i Vivalla i sex år.
Ett jobb där det gäller att gilla folk och vara bra på att skapa förtroende.

Stadsdelen Vivalla i Örebro ingår numera i Värmlandspolisens arbetsområde.

Området är klassat som ”särskilt utsatt” i NOA:s rapport (se övriga artiklar).

Fredrik Malm är kommunpolis men har inte släppt taget om Vivalla där han tidigare var områdespolis.

Hur är det att jobba där?

– Det är otroligt utmanande och roligt – men samtidigt svårt. Ibland kan man säga att det är ett samhälle i samhället med parallella system som en egen socialtjänst och egen rättsskipning. Men det är inte laglöst land. Det finns mycket engagemang från föreningar. I sommar har de nattvandrat och mammor har hjälpt till att stänga centrum vilket gjort att man kunnat dra ned på annan bevakning.

I rapporterna pratas det om hot, våld, droghandel och religiös extremism?

– Ja, grov kriminalitet med droger, vapen och våldsbejakande extremism finns och är inget man ska blunda för. Men man ska heller inte glömma att människor – många barn – bor och lever där.

I Värmland finns inga särskilt utsatta områden. Har du något tips till dina kolleger – hur ska de jobba för att förebygga?

– För det första: inga projekt! Det måste finns en stomme, en kontinuerlig närvaro. Lär känna området i stället för att föreslå lösningar utifrån som vi tror att folk vill ha. Det behövs en del som tar hand om kriminaliteten – men också andra aktörer som förstår vilka mekanismer som styr i området. Sen måste man förstås ta itu med droghantering och sådant också. Man kan inte bara föra dialog!

Är det rätt att kalla Vivalla ”särskilt utsatt”?

– Jag är inte säker på att de som bor där upplever det så. De trivs bra även om de själva inser att de är segregerade och kan ha svårt att komma dit de vill när det till exempel gäller utbildning. Men jag skulle hellre säga ”särskilt prioriterat”. De som bor där har samma behov som vi andra. Det krävs bara mer insatser för att de ska nå sina mål.

Jobbar ni som poliser på något särskilt sätt i Vivalla?

– Det har skett en del hot, men aldrig så att vi inte vågat göra ingripanden. Att området är särskilt utsatt måste inte betyda att det är farligt att jobba där – bara mer svårlöst.

Vilka varningstecken kan polisen i Värmland leta efter för att undvika att något område blir särskilt utsatt?

– Att det blir för mycket ”vi-och-dom” – både internt och i jobbet utåt. Polarisering måste man undvika. När det gäller att hitta tecken på religiös extremism handlar det mycket om att leta efter mönster, kanske tillsammans med sociala myndigheter: hur många hedersrelaterade ärenden har de? Finns det flickor som far illa i familjer? Det kan vara intressant eftersom det är i sådana miljöer extremismen lever.

Hur ska en polis som jobbar i ett särskilt utsatt område vara?

– Man måste gilla folk! Ofta handlar det om att lyssna, vara närvarande och medmänniska. Allt handlar om relationer! Du måste vilja lära dig mycket om de kulturer som finns i området och visa respekt för dem om det går. Fika när du vet att det förväntas av dig, ta av dig skorna om det är möjligt eller låta kvinnorna i en familj få tid att skyla sina hår när du går in i en lägenhet.

– Ibland hinns det inte med och då kan vi prata om det efteråt. Har man då en god relation kan man bibehålla den även om man råkat trampa någon på tårna.

Stadsdelen Vivalla i Örebro ingår numera i Värmlandspolisens arbetsområde.

Området är klassat som ”särskilt utsatt” i NOA:s rapport (se övriga artiklar).

Fredrik Malm är kommunpolis men har inte släppt taget om Vivalla där han tidigare var områdespolis.

Hur är det att jobba där?

– Det är otroligt utmanande och roligt – men samtidigt svårt. Ibland kan man säga att det är ett samhälle i samhället med parallella system som en egen socialtjänst och egen rättsskipning. Men det är inte laglöst land. Det finns mycket engagemang från föreningar. I sommar har de nattvandrat och mammor har hjälpt till att stänga centrum vilket gjort att man kunnat dra ned på annan bevakning.

I rapporterna pratas det om hot, våld, droghandel och religiös extremism?

– Ja, grov kriminalitet med droger, vapen och våldsbejakande extremism finns och är inget man ska blunda för. Men man ska heller inte glömma att människor – många barn – bor och lever där.

I Värmland finns inga särskilt utsatta områden. Har du något tips till dina kolleger – hur ska de jobba för att förebygga?

– För det första: inga projekt! Det måste finns en stomme, en kontinuerlig närvaro. Lär känna området i stället för att föreslå lösningar utifrån som vi tror att folk vill ha. Det behövs en del som tar hand om kriminaliteten – men också andra aktörer som förstår vilka mekanismer som styr i området. Sen måste man förstås ta itu med droghantering och sådant också. Man kan inte bara föra dialog!

Är det rätt att kalla Vivalla ”särskilt utsatt”?

– Jag är inte säker på att de som bor där upplever det så. De trivs bra även om de själva inser att de är segregerade och kan ha svårt att komma dit de vill när det till exempel gäller utbildning. Men jag skulle hellre säga ”särskilt prioriterat”. De som bor där har samma behov som vi andra. Det krävs bara mer insatser för att de ska nå sina mål.

Jobbar ni som poliser på något särskilt sätt i Vivalla?

– Det har skett en del hot, men aldrig så att vi inte vågat göra ingripanden. Att området är särskilt utsatt måste inte betyda att det är farligt att jobba där – bara mer svårlöst.

Vilka varningstecken kan polisen i Värmland leta efter för att undvika att något område blir särskilt utsatt?

– Att det blir för mycket ”vi-och-dom” – både internt och i jobbet utåt. Polarisering måste man undvika. När det gäller att hitta tecken på religiös extremism handlar det mycket om att leta efter mönster, kanske tillsammans med sociala myndigheter: hur många hedersrelaterade ärenden har de? Finns det flickor som far illa i familjer? Det kan vara intressant eftersom det är i sådana miljöer extremismen lever.

Hur ska en polis som jobbar i ett särskilt utsatt område vara?

– Man måste gilla folk! Ofta handlar det om att lyssna, vara närvarande och medmänniska. Allt handlar om relationer! Du måste vilja lära dig mycket om de kulturer som finns i området och visa respekt för dem om det går. Fika när du vet att det förväntas av dig, ta av dig skorna om det är möjligt eller låta kvinnorna i en familj få tid att skyla sina hår när du går in i en lägenhet.

– Ibland hinns det inte med och då kan vi prata om det efteråt. Har man då en god relation kan man bibehålla den även om man råkat trampa någon på tårna.