2016-07-22 06:01

2016-07-22 06:01

"Vi har sett ner i ondskans avgrund"

NORGE: Läkaren Trond Bjørge var högste fungerade ledare på Ringerike sjukhus vid Utøya-attentatet dit 33 patienter kom

Fem år har gått sedan 69 personer dödades på Utøya utanför Oslo. Då var Trond Bjørge den högste fungerade ledaren på Ringerike sjukhus som låg närmast katastrofplatsen.
– Vi fick ta emot 33 patienter där alla var mycket traumatiserade och flera hade svåra skador. Vi har sett ner i ondskans avgrund.

Den 22 juli 2011 är för alltid inskriven som en skräckens och sorgens dag i norsk historia. Läkaren Trond Bjørge kommer aldrig att glömma den fredagen.

– Jag hade precis gått på semester när vi på eftermiddagen hörde på nyheterna att en bomb hade exploderat i regeringskvarteret i Oslo. Då kanske de behöver mig på sjukhuset i Hönefoss, tänkte jag.

– Jag var avdelningschef där med ansvar för 300 anställda och ringde dit och åkte sedan in för att vara stand by.

Vi träffar Trond Bjørge som är lungläkare i hans sommarstuga strax intill Vänern på Värmlandsnäs där minnena om Utøya-katastrofen nu kommer tillbaka i samband med femårsdagen.

– Dessutom har de väckts till liv av det fruktansvärda som inträffade i Nice. Det var så ofattbart brutalt det som hände. Ingen som inte har varit med om något liknande kan förstå det.

Kom efter en timme

Strax efter att Trond Bjørge hade nått sjukhuset den fredagen kom beskedet om skjutningar på Utøya där Arbeiderpartiets stora ungdomsläger pågick.

– Kalla in allt vi har var min första order. Det första skottet kom 17.21 och vi var det sjukhus som låg närmast ön. De första patienterna kom in cirka 18.30. Det var fyra, fem bleka, jättekalla traumatiserade ungdomar utan fysiska skador som vi fick värma upp.

– De hade kastat sig i vattnet och simmat från Utøya när skotten började avfyras.

Snart började även personer med skottskador komma in på Ringerike sjukhus och de anställda fick otroligt mycket att göra.

– Tre av patienterna hade skottskador i huvudet och flera var skjutna i buken eller bröstet. Ända fram till tio, elva på kvällen fortsatte det att komma in människor, berättar Trond Bjørge.

Lärt i Värmland

Hans uppgift var att organisera sjukvården i detta kritiska läge.

– Under 14 år fram till 1997 hade jag arbetat som läkare i Värmland och både suttit i katastrofkommittén på sjukhuset i Säffle och i en likadan kommitté i landstinget. Där hade jag lärt mig mycket.

– Jag upprättade en logg där all information in och ut med klockslag registrerades och en logg för varje patient. Sedan skapade vi team med en läkare och två sjuksköterskor som skulle ta hand om var sin patient.

Mitt i arbetet med att rädda liv kom beskedet att även sjukhuset kunde vara ett terrormål och vakter fick sättas ut vid ingångarna.

– Dessutom strömmade journalister in i våra lokaler och ville intervjua ungdomarna. Allt hände på en gång. Samtidigt ringde hundratals oroliga föräldrar och ville veta om deras barn fanns på sjukhuset och om de levde.

– För mig var det oerhört viktigt att vi hade bra och rätt kommunikation ut till alla parter.

”Levde i en bubbla”

Trond Bjørge var liksom alla andra anställda oerhört fokuserad i sitt arbete de där dagarna.

– Vi levde som i en bubbla och stängde ute känslorna. Totalt fick vi in 33 patienter från Utøya. Ingen dog, men flera fick amputera armar eller ben på grund av sina skador och alla var svårt traumatiserade.

När allt var över insåg sjukvårdspersonalen vad de hade varit med om. Då kom reaktionen.

– Även om vi efteråt fick prata om det vi hade varit med om grät jag i ett halvår. Jag hade även svårt att bada eftersom det påminde mig om de kalla ungdomarna som kom in till sjukhuset efter sin flykt från Utøya.

Numera har man åter börjat arrangera politiska sommarläger på ön och ett minnesmärke med namnet på alla de döda har satts upp.

– Någonstans finns händelsen där kollektivt i alla norrmäns medvetande precis som andra världskriget. När skjutningarna på Utøya inträffade fanns det en naivitet om att sådant inte kunde hända i Norge. Men det kunde det. Vi som var med om det har sett ner i ondskans avgrund.

Vad tänker du om Anders Behring Breivik?

– Han har inte varit intressant för mig. Han är en liten stackare som råkade ha medel för att kunna genomföra dessa hemska attentat.

– Tyvärr har det alltid funnits psykopater. Skillnaden är att det nu finns en del som kan förverkliga sina idéer. Och dessvärre kan det ske när som helst, var som helst.

Numera arbetar Trond Bjørge som läkare vid det nya sjukhuset i Kalnes utanför Sarpsborg i norska Østfold.

– Jag har hållit en del föredrag om hur man organiserar sjukvård i samband med svåra händelser. En bra och enkel katastrofplan där alla vet sina uppgifter är oerhört viktig. Det är även informationen utåt så att inga missförstånd inträffar.

Den 22 juli 2011 är för alltid inskriven som en skräckens och sorgens dag i norsk historia. Läkaren Trond Bjørge kommer aldrig att glömma den fredagen.

– Jag hade precis gått på semester när vi på eftermiddagen hörde på nyheterna att en bomb hade exploderat i regeringskvarteret i Oslo. Då kanske de behöver mig på sjukhuset i Hönefoss, tänkte jag.

– Jag var avdelningschef där med ansvar för 300 anställda och ringde dit och åkte sedan in för att vara stand by.

Vi träffar Trond Bjørge som är lungläkare i hans sommarstuga strax intill Vänern på Värmlandsnäs där minnena om Utøya-katastrofen nu kommer tillbaka i samband med femårsdagen.

– Dessutom har de väckts till liv av det fruktansvärda som inträffade i Nice. Det var så ofattbart brutalt det som hände. Ingen som inte har varit med om något liknande kan förstå det.

Kom efter en timme

Strax efter att Trond Bjørge hade nått sjukhuset den fredagen kom beskedet om skjutningar på Utøya där Arbeiderpartiets stora ungdomsläger pågick.

– Kalla in allt vi har var min första order. Det första skottet kom 17.21 och vi var det sjukhus som låg närmast ön. De första patienterna kom in cirka 18.30. Det var fyra, fem bleka, jättekalla traumatiserade ungdomar utan fysiska skador som vi fick värma upp.

– De hade kastat sig i vattnet och simmat från Utøya när skotten började avfyras.

Snart började även personer med skottskador komma in på Ringerike sjukhus och de anställda fick otroligt mycket att göra.

– Tre av patienterna hade skottskador i huvudet och flera var skjutna i buken eller bröstet. Ända fram till tio, elva på kvällen fortsatte det att komma in människor, berättar Trond Bjørge.

Lärt i Värmland

Hans uppgift var att organisera sjukvården i detta kritiska läge.

– Under 14 år fram till 1997 hade jag arbetat som läkare i Värmland och både suttit i katastrofkommittén på sjukhuset i Säffle och i en likadan kommitté i landstinget. Där hade jag lärt mig mycket.

– Jag upprättade en logg där all information in och ut med klockslag registrerades och en logg för varje patient. Sedan skapade vi team med en läkare och två sjuksköterskor som skulle ta hand om var sin patient.

Mitt i arbetet med att rädda liv kom beskedet att även sjukhuset kunde vara ett terrormål och vakter fick sättas ut vid ingångarna.

– Dessutom strömmade journalister in i våra lokaler och ville intervjua ungdomarna. Allt hände på en gång. Samtidigt ringde hundratals oroliga föräldrar och ville veta om deras barn fanns på sjukhuset och om de levde.

– För mig var det oerhört viktigt att vi hade bra och rätt kommunikation ut till alla parter.

”Levde i en bubbla”

Trond Bjørge var liksom alla andra anställda oerhört fokuserad i sitt arbete de där dagarna.

– Vi levde som i en bubbla och stängde ute känslorna. Totalt fick vi in 33 patienter från Utøya. Ingen dog, men flera fick amputera armar eller ben på grund av sina skador och alla var svårt traumatiserade.

När allt var över insåg sjukvårdspersonalen vad de hade varit med om. Då kom reaktionen.

– Även om vi efteråt fick prata om det vi hade varit med om grät jag i ett halvår. Jag hade även svårt att bada eftersom det påminde mig om de kalla ungdomarna som kom in till sjukhuset efter sin flykt från Utøya.

Numera har man åter börjat arrangera politiska sommarläger på ön och ett minnesmärke med namnet på alla de döda har satts upp.

– Någonstans finns händelsen där kollektivt i alla norrmäns medvetande precis som andra världskriget. När skjutningarna på Utøya inträffade fanns det en naivitet om att sådant inte kunde hända i Norge. Men det kunde det. Vi som var med om det har sett ner i ondskans avgrund.

Vad tänker du om Anders Behring Breivik?

– Han har inte varit intressant för mig. Han är en liten stackare som råkade ha medel för att kunna genomföra dessa hemska attentat.

– Tyvärr har det alltid funnits psykopater. Skillnaden är att det nu finns en del som kan förverkliga sina idéer. Och dessvärre kan det ske när som helst, var som helst.

Numera arbetar Trond Bjørge som läkare vid det nya sjukhuset i Kalnes utanför Sarpsborg i norska Østfold.

– Jag har hållit en del föredrag om hur man organiserar sjukvård i samband med svåra händelser. En bra och enkel katastrofplan där alla vet sina uppgifter är oerhört viktig. Det är även informationen utåt så att inga missförstånd inträffar.