2016-02-09 06:00

2016-02-09 06:00

Hon ställer upp och hjälper andra

NILSBY: "Om det goda vann över det onda, då vore det en helt annan värld vi levde i"

De finns där och ställer upp när det behövs.
Barbro Lundqvist, 80, är en av alla värmlänningar som engagerar sig socialt.
Förra året la hon ett par hundra timmar på att hjälpa andra.

Röda korset har frivilliga som besöker och umgås med personer som är ensamma.

De ställer också upp och ledsagar äldre som behöver hjälp vid exempelvis sjukhusbesök. Det kan handla om att öppna dörrar, visa vägen, beställa färdtjänst eller bara vara ett tryggt sällskap.

Barbro Lundqvist, 80, i Nilsby norr om Kil är en av dem som ställer upp.

– En ledsagning är när någon har behov av att någon annan följer med, som assistans. Det kan vara till vårdcentralen, tandläkaren eller kanske till frisören eller biblioteket, säger hon.

– Jag finns med som en reservhand om det är något som personen inte kan göra själv. Jag fråntar inte personen något den kan göra själv, men den får hjälp om den behöver det.

Hundratals timmar

Det är ingen liten insats som Barbro Lundqvist gör; förra året la hon drygt 200 timmar på frivilligverksamheten.

Varifrån kommer ditt engagemang?

– Jag brukar kalla det för en tro på människan och att människan är god. Det är en ledstjärna som jag haft hela livet. Om det goda vann över det onda, då vore det en helt annan värld vi levde i.

Det låter väldigt fint det du gör – känner du själv att det är en vänlig sak?

– Ja, jag känner att det är det. Och jag trivs väldigt bra med att vara den som kan hjälpa någon annan. Det ger en så mycket tillfredställelse.

Vad betyder ordet vänlighet för dig?

– Det är kanske det samma som medmänsklighet. I grunden tror jag alla människor är goda, men olika situationer och miljöer gör att även ondska har krupit in. Skulle vi alla hjälpas åt att locka fram det goda så skulle vi må bättre.

Barbro Lundqvist håller med om att det finns ett behov av mer vänlighet.

– Bara ett leende om du möter en person eller att titta varandra i ögonen gör skillnad. Varför är vi så rädda för det?

Röda korset har frivilliga som besöker och umgås med personer som är ensamma.

De ställer också upp och ledsagar äldre som behöver hjälp vid exempelvis sjukhusbesök. Det kan handla om att öppna dörrar, visa vägen, beställa färdtjänst eller bara vara ett tryggt sällskap.

Barbro Lundqvist, 80, i Nilsby norr om Kil är en av dem som ställer upp.

– En ledsagning är när någon har behov av att någon annan följer med, som assistans. Det kan vara till vårdcentralen, tandläkaren eller kanske till frisören eller biblioteket, säger hon.

– Jag finns med som en reservhand om det är något som personen inte kan göra själv. Jag fråntar inte personen något den kan göra själv, men den får hjälp om den behöver det.

Hundratals timmar

Det är ingen liten insats som Barbro Lundqvist gör; förra året la hon drygt 200 timmar på frivilligverksamheten.

Varifrån kommer ditt engagemang?

– Jag brukar kalla det för en tro på människan och att människan är god. Det är en ledstjärna som jag haft hela livet. Om det goda vann över det onda, då vore det en helt annan värld vi levde i.

Det låter väldigt fint det du gör – känner du själv att det är en vänlig sak?

– Ja, jag känner att det är det. Och jag trivs väldigt bra med att vara den som kan hjälpa någon annan. Det ger en så mycket tillfredställelse.

Vad betyder ordet vänlighet för dig?

– Det är kanske det samma som medmänsklighet. I grunden tror jag alla människor är goda, men olika situationer och miljöer gör att även ondska har krupit in. Skulle vi alla hjälpas åt att locka fram det goda så skulle vi må bättre.

Barbro Lundqvist håller med om att det finns ett behov av mer vänlighet.

– Bara ett leende om du möter en person eller att titta varandra i ögonen gör skillnad. Varför är vi så rädda för det?